Det här förvårar för ambulanspersonalen i Stockholm

2 november 2007

Katastrofplan. Stockholms läns landsting följer inte den plan som Socialstyrelsen rekommenderar, vilket intilliggande landsting gör.

Utrustning. Deras vakuummadrasser är omkring 20 år gamla och inte så effektiva som de »spineboards« som brandkåren använder. Dessutom har de inte förberetts för det radiokommunikationssystem, Rakel, som polis och brandkår håller på att gå över till.

Övningar. De har få möjligheter att öva tillsammans med brandkår och polis. Särskilt saknas övningar kring radiokommunikation. Olika entreprenörer. Det skapar otrygghet och innebär att det är svårt att ha gemensamma övningar.

Så här svarar AISAB:s personalchef Åke Östman på kritiken:

Katastrofplan. De skiljer sig inte så mycket åt, men visst vore det bra med exakt samma regelverk. Det är Stockholms läns landsting som har beslutat att vi ska ha en egen. Jag tycker inte att den är sämre än andras.

Utrustning. Det är landstinget, vår beställare, som ställer krav på utrustning. Vi skulle vilja pröva »spineboard« och driver ett sådant projekt, men får inget klartecken från chefsläkaren. Vi hade önskat en snabbare handläggning, men är beroende av beslut som ska tas över hela Sverige. Vårt radiokommunikationssystem är gammalmodigt och bör bytas ut, men sådant måste få ta tid.

Övningar. Har vi en hel del av, bland annat övas samarbete på stora olycksplatser. Men det är roligt att personalen vill ha mer utbildning. Vi ska försöka att tillgodose deras behov.

Olika entreprenörer. Ambulansen har varit konkurrensutsatt sedan 1993 och jag förstår att det skapar otrygghet. Upphandlingsprocessen tar ett och ett halvt år och då går verksamheten i stå. Investeringarna minskar och vi riskerar att förlora kompetens.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida