Det kändes direkt att chefen hade något emot mig

Karin är sjuksköterska och hade varit chef i ett par år när hon fick en ny verksamhetschef. Det skar sig mellan dem redan från början.

28 mars 2003

? Det var något konstigt i luften. Det kändes direkt som om hon hade något emot mig, berättar Karin.

Vad den nya chefen egentligen hade emot henne har hon aldrig fått veta. Själv gissar hon att chefen kände sig hotad. Kanske för att Karin var sjuksköterska och för att chefen saknade akademisk utbildning. Kanske för att de ofta hade olika sätt att se på saker och ting. Hon vet inte säkert, men den omedelbara känslan av att chefen inte gillade henne bekräftades under deras första utvecklingssamtal.

Karin blev helt ställd när hon fick frågan vad hon kunde tänka sig att göra om hon inte var chef. Hon trivdes ju med sitt jobb och ville inte göra något annat. I samband med en omorganisation strax därefter utannonserades hennes tjänst. Hon sökte den. Både när den utannonserades internt och externt, och trots att chefen inte uppmanade henne. »Dum som jag var«, säger Karin. Dum, eftersom hon inte tog chefens brist på uppmuntran på allvar.

Eftersom det var så få sökande slutade det ändå med att Karin och en kollega fick dela på chefstjänsten. Under ett möte med personalen presenterades de som de nya teamledarna.  Dråpslaget kom när verksamhetschefen strax därefter drog tillbaka utnämningen av Karin. Under förevändning av att två ur personalgruppen sagt att de inte ville ha henne som chef. För Karin var det som att få sparken. Hon var djupt kränkt och för att inte hamna i depression och sjukskrivning valde hon att börja studera.

Utestängd från arbetsplatsen
Under hela studietiden ? i ett och ett halvt år ? utestängdes hon från sin arbetsplats. Hon var inte ens välkommen att gå in och jobba extra och efter en termins studier sökte hon upp verksamhetens högsta chef för att få stöd.

? Jag kände mig så utlämnad ? så totalt maktlös.

Den högsta chefen sa att hon förstod Karin, men att hon inte visste vad hon skulle göra. Mötet resulterade bara i att Karin och verksamhetschefen träffades med en samtalsledare för att försöka reda ut konflikten. Men eftersom chefen aldrig hade kritiserat henne öppet var det svårt att veta vad som skulle redas ut.

? Det är det värsta av allt, säger Karin, att jag aldrig har fått veta vad jag har gjort för fel.

Samtalsledaren har frågat både Karin och hennes chef om de är beredda att lägga det som hänt bakom sig. Karin för sin del säger att hon är det. »Efter min förmåga«, tillägger hon. Och att den inte riktigt räcker till förstår man när hon också säger att hon numera gör sitt jobb, men inte mer. Trots att det egentligen inte stämmer med hennes person.

En kränkning man alltid bär med sig
Sedan en tid är Karin tillbaka på sin arbetsplats. Hon känner ett stort stöd från personalen, säger hon. De kramar om henne och säger att det är roligt att hon är tillbaka. En del av dem känner knappt till vad som har hänt, andra har sett spelet mellan henne och chefen, men har känt sig maktlösa. Ingen har gjort något. Alla har varit rädda om sitt eget skinn.

? Man brukar säga att det alltid kommer något gott även ur dåliga saker. I sådana här fall har forskningen visat att det är tvärtom. De som varit med om den här typen av konflikt får en skada som de alltid bär med sig. Som en kränkning. Man blir rädd, säger Karin.

Hon märker det när hon söker andra jobb. Det hon tidigare såg som en utmaning känner hon nu en viss rädsla för. Hon är rädd att bli misstolkad och har blivit mer försiktig.

När hon nu ser tillbaka och på lite avstånd funderar över det som hände ? finns det då något hon tycker att hon borde ha gjort annorlunda?

? Jag borde inte ha låtit det gå så lång tid utan att säga något. Det var helt vansinnigt. Och jag borde ha fått min chef att försöka formulera sin kritik mot mig. Det är bättre att ta upp saker än att försöka tiga ihjäl dem.

Om hon någonsin blir chef igen är hon säker på en sak:
? Jag kommer att se till att det finns strategier för att lösa konflikter. Det är så lätt hänt att det uppstår konflikter på en arbetsplats och det är så få som vet vad man ska göra åt dem.

Fotnot: Sjuksköterskan som har berättat om sin konflikt vill vara anonym och heter egentligen något annat än Karin.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida