»Det måste bli möjligt att starta eget på halvtid«

Vårdanställda kvinnor i Boden fick problem när de ville starta eget i liten skala och ha kvar tryggheten i en fast deltidsanställning. Den som vill ha bidrag för att driva egen verksamhet måste satsa för fullt från början. Forskaren Jeanette Dareblom-Griffith är kritisk till hur stödsystemet fungerar och anser att det måste göras mer flexibelt.

Bara omkring 25 procent av företagarna i Sverige är kvinnor och få av dem har en bakgrund som anställda inom vård eller omsorg. Varför bryter inte fler upp från den offentliga sektorns stress och brist på inflytande, frågade sig Jeanette Dareblom-Griffith, civilekonom och doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon beslöt att undersöka hur kvinnorna inom vård och omsorg ser på eget företagande och valde att göra det i en region som stod inför stora förändringar.

När sjukhusen i Boden och Luleå för några år sedan slogs samman till Sunderbyns sjukhus blev många kvinnor inom vården friställda och därmed tvingade att tänka över sitt framtida arbetsliv. Kommunen uppmuntrade till alternativ och erbjöd starta eget-kurser speciellt riktade till dem. Jeanette Dareblom-Griffith tog kontakt med 17 kvinnor som hade sökt till arbetsförmedlingens kurser eller funderat på att bli egna företagare.

Kvinnorna i hennes undersökning kom från Boden. Några var friställda från sina arbeten på Bodens lasarett, andra var sjukskrivna från vården eller omsorgen och ytterligare några var tjänstlediga. Åtta av dem träffade hon kontinuerligt under fyra år, några föll ifrån och några träffade hon bara en gång.

Pengar inte drivkraften
– En del av dem hade länge velat bli egna företagare och några hade varit det tidigare, men flera hade svårt att identifiera sig som sådana, säger Jeanette Dareblom-Griffith.

Kvinnornas drivkraft var inte en längtan att tjäna stora pengar på egen verksamhet. Viktigare än ekonomisk vinning var deras önskan att få prova något nytt och att förbättra villkoren, för såväl patienter som personal. Kanske hade de också behövt en starkare företagsekonomisk drivkraft, funderar hon.

Men flera av de kvinnor som ville driva verksamhet som låg nära kommunens eller landstingets mötte motstånd. Några kände sig till och med »mjölkade på sina idéer«.

– Kvinnorna uppmuntrades till en början, men när det väl blev dags att dra i gång fanns det plötsligt inga pengar. Efter en tid upplevde en del av dem hur man i kommunen började tala om att själva starta verksamhet som liknade den som kvinnorna velat starta.

Enligt Jeanette Dareblom-Griffith känner flera av de vårdanställda kvinnorna som velat starta eget att de inte blivit riktigt tagna på allvar av vare sig politiker eller näringsliv. En del har upplevt problem med banken.

– De ville ha kvar tryggheten i en deltidstjänst och sökte banklån för en egen verksamheten på halvtid. Men för att banken ska bevilja lån måste man satsa fullt ut från början.

Bidrag till halvtidsverksamhet
Det är heller inte möjligt att få halva starta eget-bidrag och Jeanette Dareblom-Griffith är kritisk till hur stödsystemet är uppbyggt.

– Det måste göras så flexibelt att det blir möjligt att få bidrag även till halvtidsverksamheter, säger hon.

Studien i Norrbotten bekräftar att det finns en manlig maktstruktur i samhälle och näringsliv som gör att kvinnor som vill bli egna företagare kan ha svårare att ta sig fram än vad män i motsvarande situation har, hävdar Jeanette Dareblom-Griffith.

En del av förklaringen anser hon också ligger i att kvinnorna i hennes undersökning bor i en region som inte är särskilt expansiv. De som har velat driva privat vårdverksamhet har inte lyckats etablera sig som egna företagare. Motståndet har manifesterats i svårigheter att få bidrag och lån. Andra hinder har varit den egna oron för familjens ekonomi och, kanske inte minst, brist på självförtroende.

– Många har arbetat 20 år i en verksamhet där ingen har lyssnat eller trott på dem. Bara att stå och prata framför en grupp kan vara ett stort steg, säger Jeanette Dareblom-Griffith.

Men hon är också övertygad om att rädslan att ta plats och att stå på sig är hinder som kvinnorna skulle komma över – bara de fick tillräckligt med stöd.