Drömmen om svensk legitimation blev sann

Kärleken tog Nellie Ramadani till Sverige. Aleksandra Vukovic flyttade hit för att hon ville pröva något nytt. Trots att vården i Sverige skriker efter deras kompetens var det svårt att få sina serbiska sjuksköterskeutbildningar validerade. Tills Göteborgs universitet fick ett nytt uppdrag.

Kaffet är framdukat och gräddtårtorna står på rad i Per Dubbssalen på Sahlgrenska universitetssjukhuset. 23 förväntansfulla personer från Syrien, Serbien, Filipinerna, Japan, Iran, Etiopien och Kosovo har slagit sig ned kring de dukade borden.

Universitetssjukhusöversjuksköterskan Kerstin Ulin hälsar dem välkomna till dagen som de nog har alla drömt om, men inte riktigt kunnat föreställa sig. Dagen då de tar examen som svenska sjuksköterskor.

Under ett och ett halvt år har gruppen läst in det tre-åriga sjuksköterskeprogrammet med extra fokus på det svenska språket. De har stångats med grammatiken, kämpat med läkemedelsräkningen och ägnat timmar åt dokumentation och personcentrerad vård samt gjort praktik på sjukhus, inom hemsjukvård och på vårdcentraler. Inom kort landar deras legitimationer i brevlådan och flera har redan fått jobb.

För Nerdzivane Ramadani, som är rom från Serbien, tog det sex år att nå drömmen om svensk legitimation. 2017 träffade hon sin blivande man Edvin Ramic i Serbien när han var på besök i sitt forna hemland. De blev kära och hon bestämde sig för att flytta med honom till Eksjö. I dag har de två barn och lägenhet i Angered. Att Nerdzivane Ramadani, eller Nellie som hon också kallas, skulle arbeta som sjuksköterska i Sverige har hela tiden varit självklart för paret. Hon har gått en fyraårig sjuksköterskeutbildning och hade arbetat två år inom primärvården innan hon flyttade till Sverige.

– Jag visste att hon skulle klara det, hon är så bra, säger Edvin Ramic som kommit till examensfesten tillsammans med sonen Omer.

Slapp läsa om hela utbildningen

Men drömmen om svensk legitimation tog sex år att gå i uppfyllelse för Nellie Ramadani. Serbien tillhör inte EU och till en början var det svårt att få utbildningen validerad hos Socialstyrelsen.

– Jag var beredd att gå om hela utbildningen, men saknade några betyg för att få behörighet. Då fick jag höra talas om den här kursen för utländska sjuksköterskor. Jag är så tacksam att jag fick chansen att börja här, det har snabbat på hela processen, säger hon.

Det har varit intensiva studier, men Nellie Ramadani säger att hon alltid haft lätt för att plugga.

– Det svåraste var nog läkemedelsräkningen, det var jag inte van vid från Serbien. Men det gick bra till slut. Om man bara vill kan man lyckas med allt, säger hon.

Sedan drygt två år har Göteborgs universitet som första högskola i landet ett uppdrag från Socialstyrelsen att validera sjuksköterskeutbildningar från tidigare Balkanländerna. När Kerstin Ulin och hennes kollegor satte sig ned och noggrant gick igenom kurs för kurs såg de att kompetensen motsvarar den svenska sjuksköterskeutbildningen, trots att den ges på gymnasienivå.

– Att två av de fyra åren uteslutande består av praktik är en viktig faktor, det ger sjuksköterskorna en god grund att stå på, säger Kerstin Ulin.

Den nya valideringsmöjligheten har också underlättat för Aleksandra Vukovic. Även hon kommer från Serbien. Efter 15 år som sjuksköterska på hjärtintensiven i Belgrad hade hon fått nog.

– Lönen var så dålig att jag fick spara ett helt år för att kunna resa bort en helg. Dessutom hade jag ofta jour. Jag började se mig om efter utlandsjobb och var först på väg till Norge, men ändrade mig och hamnade i Sverige.

Sedan sex år bor hon med sin man och son i Skövde. I väntan på permanent uppehållstillstånd arbetade Aleksandra Vukovic inom hemtjänsten, hela tiden med fokus inställt på att komma in på utbildningen för utländska sjuksköterskor.

– Jag vågade inte söka förrän jag var säker på att få stanna i Sverige. Den dagen jag fick antagningsbeskedet från universitetet var en av de lyckligaste i mitt liv!

Åren inom hemtjänsten har inte varit förgäves.

– Jag lärde mig svenska av de äldre, de hjälpte mig med alla ord som jag inte kunde. Nu vill jag fortsätta att arbeta med äldre, jag älskar det, säger hon.

Extra satsning på språket

Svenska språket är ofta den största utmaningen för de utländska sjuksköterskorna berättar Kerstin Ulin som är kursansvarig för utbildningen vid Göteborgs universitet. Varje termin blir studenter underkända på moment där kommunikation ingår, trots att svenska 3 är ett krav för att bli antagen på utbildningen.

– Uppenbarligen gjorde vi något som inte var rätt eftersom så många inte klarade kursmålen. När vi tittade på vad vi behövde göra såg vi att de klarade sina skriftliga examinationer och praktiken, men inte praktiska delar som innehöll kommunikation, säger Kerstin Ulin.

De beslutade sig för att göra en extra satsning på undervisning i svenska. Sedan två år har utbildningen utökats med en inledande språktermin med fokus på vårdsvenska i samarbete med Institutionen för svenska. Några av lärarna har också fått utbildning i hur man lär ut moment på svenska vilket har underlättat för alla medarbetare.

– Vi märker stor skillnad nu när vi arbetar väldigt aktivt med vårdsvenskan. Det har fallit väldigt väl ut och i år blev alla studenter godkända i de kurser som innehåll olika typer av kommunikation, säger Kerstin Ulin.

I början fick alla som antagits på utbildningen genomföra ett språktest och de som blev godkända kunde hoppa över språkterminen. Från och med hösten 2023 blir språkterminen obligatorisk för alla.

Många likheter i arbetet

Utöver språket är arbetet som sjuksköterska väldigt likt i Serbien och Sverige tycker Nellie Ramadani och Aleksandra Vukovic. Omvårdnaden och de medicintekniska bitarna är samma, men några skillnader finns. Dokumentationen är mycket mer omfattande här och vården mindre hierarkisk än de är vana vid.

– Jag är så glad att vi läst om personcentrerad vård. Det är inget man talade om i Serbien. Visst finns det sjuksköterskor som är empatiska och är bra med patienterna, men det är mer på ett personligt plan. Här känner jag igen mig själv mer i rollen som sjuksköterska, hur jag tänker och känner, säger hon.

Sjuksköterska var också Nellie Ramadanis pappas drömyrke. Men som rom – och man – i dåvarande Jugoslavien på 1970-talet var det i princip omöjlighet att läsa till sjuksköterska för honom. Han förväntades gå i sin fars fotspår och ta över familjeföretaget och i stället peppade han sin dotter att bli sjuksköterska.

– Min pappa tyckte att det var det bästa arbete som man kan ha och jag håller med honom, säger Nellie Ramadani.

Nytt mål i sikte

Två veckor efter examensfirandet började Nellie Ramadani arbeta inom äldrepsykiatrin vid Sahlgrenska universitetssjukhus, på samma avdelning där hon gjort sin praktik.

– Det känns jättebra. Jag har fått ett vikariat över sommaren och hoppas på fast tjänst till hösten.

För Alexandra Vukovic dröjer det ytterligare några månader innan hon kan ansöka om sin legitimation. Hon bröt benet i vintras och har en praktikplacering kvar hon ska göra till hösten.

Nellie Ramadani har nu ett nytt mål.

– Avdelningen flyttar till Mölndal efter sommaren vilket betyder att jag behöver pendla en dryg timme till och från jobbet. Men jag har börjat övningsköra och förhoppningsvis har jag körkort inom kort. Då kan jag ta mig dit på 20 minuter med bil.

Fotnot: År 2021 fick 153 sjuksköterskor med utbildning i land utanför EU/EES svensk legitimation.