Effektivare när sjuksköterskor tar större ansvar för frakturer

Förr fick patienter med brutna handleder, fotleder, knän och armbågar vänta länge på akuten på Universitetssjukhuset i Lund. Nu skriver sjuksköterskor remiss till röntgen och samarbetet mellan avdelningarna har ökat. Det har halverat vänte­tiden för patienterna.

27 februari 2009

När en patient med en misstänkt extremitetsfraktur kommer in till akutmottagningen på Universitetssjukhuset i Lund träffar hon eller han en sjuksköterska, som avgör om patienten ska undersökas av en sjuksköterska eller läkare. Om patienten bedöms som prioritet tre – med sluten fraktur, utan andra skador eller påverkad på något annat sätt – så undersöker och skriver en sjuksköterska remiss till röntgen. På så sätt slipper patienten vänta på läkar­undersökning, samtidigt som läkarna kan koncentrera sig på dem med allvarligare skador.

Att sjuksköterskor har tagit över en del av läkarnas arbetsuppgifter är ett av flera steg i en satsning som kallas frakturlinjen och som handlar om att förbättra för patienterna genom att införa ett mer effektivt arbetssätt.

För att klara den nya arbetsuppgiften har majoriteten av de cirka 40 sjuksköterskorna på akuten utbildats i ortopedi, undersökningsteknik och remisskrivning.

– Det är mycket roligare att arbeta så här. Sjuksköterskorna har sagt till mig att när de tar ett större ansvar själva är de mer benägen att följa upp patienterna och se hur det gick för dem. Plus att vi märker att patienterna är väldigt nöjda med att det går snabbt, säger Marie Lundström, avdelningsansvarig sjuksköterska.

Idén till frakturlinjen kom från personalen på akuten för ett och ett halvt år sedan. Patienter med extremitetsfrakturer var en medicinskt lågt prioriterad grupp med orimligt långa väntetider och sjuksköterskorna kände sig stressade av att ta emot deras klagomål utan att kunna hjälpa dem.

Samtidigt hade sjukhuset nyligen infört ett arbetssätt inspirerat från bilindustrin som kallas lean healthcare och innebär att man tar bort onödig väntetid för patienten genom att skapa ett jämt flöde i arbetet. Man försöker också arbeta runt patienterna i stället för att flytta dem mellan olika avdelningar.

Tillsammans med akutröntgen valde man att testa lean-tänket på patienter med extremitetsfrakturer. En arbetsgrupp med sjuksköterskor, läkare, gipstekniker och läkarsekreterare skapades.

Först kartlade de vilka stationer patienterna gick igenom från att de anmälde sig på akuten tills de gick hem. För varje moment mättes väntetiden genom att patienterna fick fylla i enkäter. Flera situationer där patienterna fick vänta länge identifierades, som väntan på undersökningsrum och läkarundersökning inför röntgen, själva röntgen, röntgensvar och efterföljande beslut av läkare.

I nästa steg tittade man på varför dessa väntetider uppstod. Förutom lång väntan på läkare var kommunikationen mellan avdelningarna ett problem. Akuten och röntgen hade olika datasystem och kunde inte dela information om patienterna. Samtidigt fanns röntgenavdelningen fem våningar ovanför akuten.

– Vid varje patient var vi tvungna att ringa varandra. I takt med att patienttillströmningen ökade la vi mer och mer tid i telefon, säger röntgensjuksköterskan Susanne Isaksson.

Förutom att sjuksköterskor tog över ansvaret för undersökning och remiss så infördes ytterligare två förändringar. Ett röntgenrum byggdes i anslutning till ortopedakuten så att man slapp transportera patienterna fem våningar och kommunikationen mellan avdelningarna förbättrades genom att en dator med akutmottagningens patientliggare placerades i röntgenrummet samtidigt som akuten fick tillgång till röntgens bokningslista.

– För oss på röntgen har det gjort att vi fått ett jämnare flöde av patienter. Nu när vi jobbar dörr i dörr ser vi också patienterna som gemensamma och träffas regelbundet för att följa upp arbetssättet och diskutera förbättringar, säger Susanne Isaksson.

Förändringarna har fått stora effekter på den genomsnittliga väntetiden. När läkare skrev remiss fick patienterna vänta i genomsnitt i 70 minuter på röntgen, sedan sjuksköterskorna tog över den uppgiften är väntetiden 13 minuter. Det nyöppnade röntgenrummet har inneburit en tidsbesparing på 20 minuter. Totalt har patientens tid på akuten halverats från fyra till två timmar.

I enkäter säger både patienter och personal att de är nöjda med det förändrade arbetssättet. Bemötandet och upplevelsen av trygghet får höga betyg av patienterna, även om drygt sex av tio fortfarande önskar att besöket skulle gå ännu fortare. Samtidigt visar uppföljningar att väntetiden för patienter med allvarligare skador inte har påverkats negativt.

Susanne Isaksson är nöjd med resultatet, men menar att det skulle kunna bli ännu bättre, framför allt skulle röntgensvaret kunna komma fortare. Efter röntgen har de inte gjort några stora förändringar, då tar läkare vid och skriver svar och träffar patienten liksom tidigare.

– Målet är att besöket aldrig ska ta längre än totalt två timmar. Jag tror inte att det kan gå mycket snabbare och det är en rimlig tid från inskrivning till utskrivning. I dag känns det som om vi ofta klarar det på förmiddagen och kvällen, men inte kring middagstid, säger hon.

Det är inte första gången som ortopeden i Lund förändrar omhändertagandet av patienterna på det här sättet. Sedan tidigare hade man goda erfarenheter av en vårdkedja för patienter med höftfrakturer. Dessa förändringar bygger på ortopedsjuksköterskan Ami Hommels doktorsavhandling från 2007.

I den visade hon att det var möjligt att minska väntetiden för dessa patienter från fem till tre timmar från ankomst tills de var nedbäddade i en mjuk säng på vårdavdelning. Denna kedja har sedan utvecklats ytterligare vilket lett till en ny vårdkejda med en väntetid på enbart en halvtimme. I dag används båda dessa kedjor parallellt, men målet är att alla ska gå den snabbaste vägen.

Tidsbesparingen har kommit till i flera steg, men störst betydelse har det haft att patienten helt hoppar över akuten i den snabbaste vårdkedjan. Det är möjligt genom att ambulanssjuksköterskorna förbereder patienterna. Förutom att som tidigare ge dropp, syrgas och smärtlindring, tar de också ekg och blodprover och fyller i en checklista som följer med som underlag till journalen. De ringer sedan driftsansvarig läkare på akuten som skriver röntgenremiss och meddelar röntgen när patienten väntas vara framme. Slutligen följer ambulanspersonalen med patienten till röntgen och vårdavdelning.

Denna vårdkedja har gett så positiva resultat att den i år införs i hela Skåne med början i Helsingborg och Kristianstad i mars.

Röntgensjuksköterskan Susanne Isaksson har varit med i arbetsgrupperna för båda vårdkedjorna och har kunnat använda erfarenheterna från forskningen kring höftfrakturer i arbetet med extremitetsfrakturer.

Kan du rekommendera andra att införa det här arbetssättet?

– Ja, men man ska tänka på att inte bara titta på sjuksköterskornas arbete utan att tänka tvärprofessionellt och se till att projektet är sanktionerat uppifrån. Det gäller att vara uthållig, ibland hamnar man i en återvändsgränd men då får man backa och börja om igen. Vi utvärderar kontinuerligt arbetet för att se om vi kan förbättra något, säger Susanne Isaksson.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida