Efter pressuppbåd om vanvård: »Vi känner inte igen oss«

En sjuksköterska har pekats ut som ansvarig för vanvård på ett äldreboende i Landskrona. »Händelsen har fått orimliga proportioner i pressen och vi känner inte igen oss i den bild som har förmedlats«, säger Jeanette Olsson, kollega till den utpekade sjuksköterskan.

Lex Maria-ärendet på ett äldreboende i Landskrona har under sommaren slagits upp stort i massmedierna.

– Det här är det värsta jag har varit med om, säger Jeanette Olsson, sjuksköterska i nattpatrullen och ordförande för Vårdförbundets lokala klubb i Landskrona. Hon var den som tog beslutet att skicka den 70-åriga kvinnan till sjukhus som ett akutfall.

Jeanette Olsson är kritisk till arbetsgivaren, Landskrona kommun, som hon anser har gjort uttalanden som inte borde ha gjorts.

– Jag tror att kommunen blev tagen på sängen och snabbt ville hitta en syndabock.

Arbetsgivare kan enligt kollektivavtalet ensidigt besluta om att utfärda en varning som disciplinpåföljd. Men det är inte ofta de använder sig av bestämmelsen, berättar Carl Falck, Vårdförbundets jurist med inriktning på arbetsrätt.

Ingen utredning
– Syftet med en sådan här varning ska inte bara vara att bestraffa en arbetstagare för att hon har gjort fel, det ska också visa hur hon ska kunna undvika att upprepa felet. Innan man utfärdar en varning måste de faktiska omständigheterna i fallet vara omsorgsfullt utredda. I det här fallet har arbetsgivaren utdelat varningen så snabbt att de rimligen inte har hunnit göra en sådan utredning.

För Carl Falck är det uppenbart att Landskrona kommun med sitt agerande ville hitta en syndabock.

Arbetsgivaren, förvaltningschefen i Landskrona kommun, Eva Malm, säger att man utdelade varningen sedan brister upptäckts i vården av den 70-åriga kvinnan. Varningen gäller försummelse och förvaltningschefen säger sig inte ha haft anledning att ompröva beslutet om disciplinpåföljd. Hon säger också att det inte är ovanligt att kommunen utdelar sådana. Men hon nekar till att ha gjort någon till syndabock. Det anser hon snarast att medierna har stått för.

– Vi har konstaterat brister i vården kring kvinnan, men den har många olika bottnar. Det gäller inte bara omvårdnaden utan har också med kommunikationen mellan olika personalgrupper att göra.

Eva Malm vill inte gå in på vilka brister arbetsgivaren sett eftersom de nu gör en kompletterande utredning som ska resultera i ett åtgärdsprogram för hur arbetet på äldreboendet kan förbättras.

Förvaltningschefen anser att vården av kvinnan har brustit, men inte att det är fråga om vanvård. Och hon tycker inte att någon kan pekas ut som ensam ansvarig för det som har hänt.

Rannsaka oss själva
– Som arbetsgivare kan vi inte avhända oss ansvaret. Sjuksköterskan är anställd hos oss och vi har alla anledning att rannsaka oss själva.

Vårdförbundets ordförande Eva Fernvall säger att hon inte sällan får signaler från medlemmar anställda i kommunerna om att arbetsgivarna är både okunniga och ointresserade av sjukvårdsfrågor. Hon anser att kommunerna har ett stort ansvar för att utarbeta tydliga rutiner och organisera arbetet så att kommunikationen mellan anställda på olika vårdnivåer underlättas.

– Sjuksköterskorna har sitt yrkesansvar, men det här måste ses i ett större perspektiv, konstaterar hon.

Hon ser också det inträffade som en påminnelse om att lex Maria inte räcker till längre. I stället för att rapportera om sådant som redan har skett så anser Vårdförbundets ordförande att det bör finnas en incidentrapportering som ser framåt.

Förebygga riskerna
– Med en rapportering om risker skulle undersköterskorna, redan när de upptäckte såret på patienten, ha tänkt framåt på vad som kunde inträffa. Det här ärendet pekar på vikten av att vi får en lagstiftning som inriktar sig på att förebygga risker i vården, säger Eva Fernvall.

Att en sjuksköterska utpekas som ensam ansvarig för vanvård väcker starka känslor. Inte bara hos den som drabbas utan också hos kollegerna. »Det kunde ha hänt vem som helst«, säger sjuksköterskorna som arbetar i kommunen. Jeanette Olsson i nattpatrullen och Stefania Skowronski, sjuksköterska inom hemsjukvården berättar om reaktionerna:

– Det är många som funderar på om man över huvud taget orkar arbeta som sjuksköterska när sådant här kan hända. Vi kan inte komma ifrån vårt yrkesansvar, men man måste också titta på vilka förutsättningar vi har att utöva vårt arbete på ett bra sätt, säger Jeanette Olsson.

– Jag har svårt att se att sådant här kan vara en persons fel.
Hon har också hört sjuksköterskorna på äldreboendet i Landskrona klaga över arbetsbördan att ibland ensam ha ansvar för 60 boende.

– Alla rubriker om vanvård påverkar oss allihop. Ingen av oss anser att vi vanvårdar – då hade vi inte haft kvar jobbet.