Emla-kräm kan användas för att lindra smärta hos nyfödda
Emla-kräm kan användas för att lindra smärta hos nyfödda i samband med stick för venpunktion, visar en studie gjord i Göteborg. Barnens methemoglobinvärden ökade något av behandlingen, men låg hela tiden långt under riskvärdena.
Under de senaste tio åren har kunskapen om hur små barn kan känna och uppleva smärta förändrats (1). Vi vet nu att nyfödda barn har ett fullt utvecklat nervsystem för kunna uppfatta nociceptiv smärta. Vi vet också att små barn som utsatts för smärta har ett förändrat reaktionsmönster när de senare i livet utsätts för smärtsamma procedurer (2).
Emla har sedan en tid tillbaka använts på nyföddhetsavdelningar både i Sverige och utomlands för att lindra smärta vid venpunktion (3, 4). Vi har dock generellt inte haft möjlighet att erbjuda Emla till barn under tre månader. Skälet har varit att en av komponenterna i Emla, prilokain, kan medföra förhöjda halter av methemoglobin (MetHb) i blod (5). I nyföddhetsperioden finns en omogenhet i det enzymsystem som bryter ned naturligt bildat MetHb. Denna omogenhet är mest markant hos barn under tre månader. Höga MetHb-värden medför att blodets syretransporterande förmåga försämras. Friska vuxna har normalt en halt av cirka 1 procent MetHb, nyfödda kan ha upp till 2 procent. Kliniska symptom på syrebrist på i för övrigt friska barn uppkommer först vid värden över 15–20 procent MetHb.
På Barnsjukhuset SU/Östra i Göteborg har vi genomfört en så kallad säkerhetsstudie på nyfödda fullgångna barn för att mäta halten av MetHb i samband med användning av Emla-kräm på intakt hud. Studien gjordes på 47 barn som var inskrivna på sjukhuset minst ett dygn. Barnen hade en lägsta gestationsålder på 37 veckor och vägde mer än 2800 gram. Samtliga barn hade fungerande venflon som lagts in av medicinska skäl. Studien var randomiserad. Hälften av barnen lottades till Emla (24 barn), hälften till inaktiv substans, placebo (23 barn). Studien var godkänd av etisk kommitté, och informationen angående studien liksom medgivande från föräldrarna var skriftlig.
Innan Emla applicerades mättes ett utgångsvärde på MetHb i blod. 1 g Emla fördelades därefter på två ställen, antingen i armveck eller på handrygg, täcktes med Tegaderm och fick sitta kvar 60–70 minuter. På varje barn togs ytterligare tre blodprover randomiserade till fem tidsgrupper mellan 30 min och 18 timmar efter applicering.
Efter applicering var MetHb-värden i Emla-gruppen signifikant högre än i placebogruppen (se tabell), men samtliga värden ligger långt under vad som anses utgöra någon risk för barnen (6). Högst MetHb-värden noterades mellan 3,5–13 timmar efter applicering, vilket stämmer väl överens med tidigare observationer.
Studien visar att 1 g Emla under 60–70 minuter kan användas till nyfödda fullgångna barn. Krämen kan fördelas på två eller tre ställen, det är bara själva insticksstället som behöver täckas av krämen. (1 g Emla = 1 ml – enkelt att föra över från Emlatuben och dosera med 2 ml-spruta). Ett färdigt plåster á 1 g kan användas exempelvis vid punktion i skalpen (7).
Barbro Ljung kan nås på telefon
031-34 34 573 (sökare 34 34 000 /8973) eller via e-post: barbro.ljung@sahlgrenska.se