En jul som blir svår att glömma

Denna julledighet blev inte som andra. Fortfarande finns en sorgsam, tung stämning kvar inom mig.

7 februari 2005

Min ledighet blev fylld av att lyssna och läsa. Fast jag inte själv har någon nära som drabbats så upplevde jag en oro och känsla av otillräcklighet.

Det är många funderingar som snurrar runt i huvudet om varför denna katastrof sätter i gång känslorna så starkt. Men det finns något djupt mänskligt i att det som uppfattas som nära gör oss mer berörda än sådant som uppfattas som avlägset – känslomässigt, geografiskt eller socialt. När vi själva känner oss berörda reagerar vi starkare.

Vi vet att många kolleger har drabbats personligen. Några är fortfarande försvunna, andra har förlorat en nära anhörig. Ni är många som också har fått arbeta mer under denna tid och mött många svåra situationer i yrkesutövningen som också måste bearbetas. Kan vi som förbund vara till stöd är vi självklart beredda att ställa upp.

Vårdförbundet skänkte direkt 100 000 kronor till Röda korset. Dessutom har vi anammat det upprop som kom från International Council of Nurses (icn, den internationella sjuksköterskeorganisationen) om att stödja de sjuksköterskeorganisationer som finns på Sri Lanka, i Thailand och Indonesien.

Samtidigt vet vi att det runt om i världen finns stora hjälpbehov där vi behövs lika mycket. Hiv/aids dödar långt fler varje år och är i många länder ett stort hot mot både individer och samhälle. Vi kommer därför att se på vilket sätt vi kan göra mer inom detta och andra områden. Tsunamikatastrofen i Sydostasien kan kanske innebära en ökad förståelse för att vi har ett gemensamt ansvar för utvecklingen i hela världen: att vi är beroende av varandra och att vi måste göra vad vi kan för att säkra hälsa, frihet och utveckling för alla.

När detta skrivs har arbetstidsfrågorna åter hamnat i centrum i och med att arbetsgivarna både i Stockholms läns landsting och i Västra Götalandsregionen beslutat sänka ersättningarna för exempelvis nattarbete. Läs mer om det på annan plats i detta nummer. Återigen ser vi exempel på kortsiktigt tänkande från arbetsgivaren som försöker styra genom ett gammaldags sätt att se på verksamheten och på vår kompetens. Genom sitt agerande riskerar de att förlora kompetens och få problem att klara verksamheten framöver.

Vi måste lyfta frågan om hur avtalen ser ut kring detta. Vi borde se till att det blir påslag på individens grundlön i stället för extra ersättningar. Poängsystem och speciallösningar
– oavsett om det handlar om bemanning på sommaren, på helger eller på nätter – skapar ett utrymme för arbetsgivaren att ensidigt ändra förutsättningarna för många medlemmar utan att vi kan göra något åt det. Men denna fråga handlar också om genusperspektivet. Jag tror inte att arbetsgivarna skulle bete sig på samma sätt mot en manligt dominerad yrkeskår.

PS. I början av januari presenterade vi en modell för hur
den nya närvården skulle kunna se ut. Mer om detta finns på www.vardforbundet.se.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida