Etikkommentar Annica Öhrn

Vi måste börja prata öppet om att medicinska misstag begås i sjukvården.

– Jag tror inte att det här är någon udda händelse. Det är vanligt att skyla över då misstag inträffat i sjukvården. Men vi måste förändra kulturen och börja prata öppet om de misstag som begås, säger Annica Öhrn, sjuksköterska och samordnare för patientsäkerheten i Östergötlands landsting.

Annica Öhrn tycker att sjuksköterskan borde ha försökt förmå sin kollega Martin att informera läkaren – eller att gå till vårdchefen eftersom han tydligen var rädd för jourläkaren. Hon kunde ha erbjudit sig att följa med honom. Ville han inte gå tycker hon att kollegan skulle ha gått och berättat vad som hände.

– Hans felhandling blir annars en svår vetskap för henne att bära och han kan inte heller må bra av det. Jag förstår att det kan kännas som angiveri, men skyddar vi vara kolleger när något sådant här sker så skyddar vi inte patienten och nästa gang kan patienten skadas.

Annica Öhrn hävdar att det är få som arbetat i vården ett tag som inte ”har ett lik i garderoben” eller har sett kolleger begå misstag. Hon betonar att det inte blir fel på grund av oskickliga sjuksköterskor och läkare utan på faktorer i organisationen, i praxis, i rutinerna, i säkerhetstänkandet.

Personalen finns till för att ge patienten god och säker vård.

– Därför måste vi förändra kulturen i vården. Först och främst erkänna att det förekommer många risker i vården. Det finns det flera vetenskapliga undersökningar som visar. Så länge vi inte ventilerar problemen och analyserar varför avvikelser sker kommer vi inte att åtgärda orsakerna till de misstag som inträffar.

Hon säger att sjukvårdsmiljön inte alltid är designad för att göra rätt utan lägger över ett stort ansvar på personalen där de som individer tvingas ta en rad avancerade beslut. Då är det lätt att vid stress hoppa över vissa moment i pm och riktlinjer, ta genvägar för att bli effektivare i stället för att vara noggrann.

– Kulturen i vården är repressiv, det finns ett syndabockstänkande. Medarbetarna vågar inte erkänna misstag för att de tror att de kommer att råka ut för bestraffningar. Att de blir anmälda och att andra kommer att få veta att de har gjort fel. Annica Öhrn säger att många andra branscher har ett systemperspektiv, och lämnar inte över lika många svåra beslut till individen. Men personalen i sjukvården har omedvetet accepterat att vården har inbyggda risker och har ännu inte ställt krav på säkrare arbetsmiljöer. Vårdgivarna har inte heller sett problemen.

– Sjuksköterskor förväntas till exempel läsa rätt på en ampull samtidigt som telefonen ringer, andra patienter väntar och kolleger ber om råd. Förväxlingar sker för att vi har kopplingar som kan sättas in fel och preparat som ser likadan ut.

Annika Öhrn säger att de allvarliga avvikelserna måste fångas upp och varför de har uppstått måste analyseras. Om personalen rapporterar in avvikelser blir vården säkrare för patienten och på sikt också både för mig som rapporterar och för kollegerna eftersom problem kan upptäckas och åtgärdas så att ingen behöver riskera att göra om felet.

– Men ofta är personalen inte medveten om fördelen med att rapportera avvikelser utan ser det bara som ännu en arbetsuppgift de har ålagts att utföra. Vi är i början av ett paradigmskifte när det gäller säkerhetstänkande i hälso- och sjukvården och har ett stort arbete framför oss. Än sa länge krävs det att någon på enheten brinner för frågan och ett ledarskap som visar att detta är något av det viktigaste vi kan syssla med.

Men vad händer då med Martin om han eller kollegan berättar?

– Det beror på hur enheten bestämmer sig för att hantera tillbudet.

Ledningen kan utreda internt och hitta åtgärder som gör att det inte inträffar igen.

Ärendet kan också bli anmält till Socialstyrelsen som sedan i sin tur kanske anmäler det till Ansvarsnämnden. Kanske leder det till en disciplinpaföljd.

– Frågan är om han alls skulle ha gått till jobbet i den situation han befann sig. Han hade uppenbarligen tankarna på annat håll. Självklart är det ett individuellt yrkesansvar att avgöra om man är så alert som arbetet kräver. Om personalgruppen hade varit öppen kunde han kanske ha sagt som det var och fått andra arbetsuppgifter den dagen.