Etikkommentar Ingrid Runeson

Ofta vill patienter och anhöriga olika saker

Det här är ett bra typexempel på en värdekonflikt. Här finns det inget rätt eller fel, bara bättre och sämre varianter. Ett realistiskt fall vars dilemma kan ses på ett mer övergripande plan än att bara gälla invandrarkvinnor – även om det är mycket tydligare då. Novellen handlar om en konflikt mellan två kulturer, de anhörigas och sjukvårdens, säger Ingrid Runeson, som har doktorerat på en avhandling om barns integritet och arbetar som lärare på högskolan i Kalmar.

I novellen Säg inte sanningen till mamma har de anhöriga och sjukvården samma avsikter att göra gott men de tar sig helt olika och motstridiga uttryck. Sonen har förstått att hans mamma har cancer och säger till sjuksköterskan att personalen inte får säga det till mamman. Ingen i släkten vill att hon får reda på att hon ska dö, hävdar han.

– Ur invandrarfamiljens finns det ett värde som innebär att skydda, att bespara från oro och sorg. Intentionerna är goda, önskan är att göra gott för mamman. Samtidigt är det att omyndigförklara mamman. Och det krockar med svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning som bygger på autonomiprincipen. Den som säger att var och en har rätt att bestämma och ta ansvar för sitt eget liv och de egna valen så länge det inte skadar andra.

– Mamman hade tydligt visat sin vilja att veta. Sjukvården värdesätter en sådan önskan högt och respekterar värdet genom att tillmötesgå önskan. Patienten har rätt att få sin integritet respekterad. Om vi vill göra gott så ska vi berätta.

Ingrid Runeson påminner om att hälso- och sjukvårdspersonalen vid vissa krockar i mötena mellan vården och patienterna kan hämta stöd för sitt ställningstagande i lagar och förordningar. Hon tar förbudet mot manlig och kvinnlig omskärelse som exempel och konstaterar att det inte finns något sådant styrdokument i det här fallet.

– Hälso- och sjukvårdslagen har inte samma tyngd. Novellen visar tydligt att när det inte finns ett offentligt stöd för ett visst agerande så blir det upp till den enskilda att ta beslut. Det här är inte lätt att hantera.

En hjälp kan vara att fundera över hur parterna berörs av olika handlingsalternativ. Hur blir resultatet för patienten, familjen, sjuksköterskan, sjuksköterskestudenten, personalgruppen, framtida patienter?

– Mamman anar nog hur det ligger till. Men kanske tycker hon att det är tryggt att familjen tar hand om henne. De anhöriga blir nog nöjda om ingenting sägs. Men hur får sjuksköterskan det med sitt samvete om hon ?tvingas ljuga? och hur motiverar hon sitt handlande inför studenten? Vad får studenten för förebild? Och hur hanterar personalgruppen ett sådant beslut? De har säkert olika åsikter samtidigt som det är viktigt att alla håller samma linje.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen kränks kvinnans rättigheter om hon inte får besked när hon säger att hon vill veta. Väljer sjuksköterskan att berätta får patienten sin rätt. Men Ingrid Runeson påpekar att familjen inte blir lika nöjd och att det förmodligen återverkar på samarbetet och relationerna mellan personal och anhöriga under vårdtiden.

– Alla beslut tas utifrån både fakta, värderingar och attityder. Ofta får man nå en kompromiss. Att patienten och de anhöriga vill olika saker är inte ovanligt. Av erfarenhet vet vi i sjukvården att i de allra flesta fall är det bättre att berätta.

Ingrid Runeson säger att föräldrar ofta vill skydda sina barn från vetskapen om allvarliga sjukdomar, och att patienter ofta vill skydda sina familjer.

– Fast där barnen vet men inget vill säga för att skydda föräldrarna blir det obalans i familjen. Så sjuksköterskan kanske ska försöka prata med patienten för att försöka få fram vad kvinnan innerst inne verkligen vill.

Om sjuksköterskan har svårt att hantera problemet själv föreslår Ingrid Runeson att hon skjuter upp beslutet och tar upp dilemmat i personalgruppen. Då kan de tillsammans komma fram till ett beslut som alla står bakom.

– Det är viktigt att få diskutera sina värderingar, att inte ta beslut en gång för alla utan från fall till fall, och att ompröva sina ställningstaganden.