Etikkommentar Sture Åström

Våld i vården är vanligare än vi tror

– Att barn misshandlar sina åldriga föräldrar eller brukar annan typ av våld är tragiskt men inte så ovanligt. Fast det är inte ofta de kommer till sjukhuset och bråkar med dem. Det är vanligare att missbrukande barn stjäl av föräldrarna eller passar på att sälja deras saker när de ligger på sjukhus, säger Sture Åström, docent och universitetslektor vid institutionen för omvårdnad på Umeå universitet om novellen Sagt i förtroende i Vårdfackets nummer 9/05.

Johan Nilssons son har varit på besök hos sin far på sjukhuset och skrämt upp honom rejält. När sjuksköterskan sedan pratar med honom kryper det fram att sonen har drogproblem, att han har misshandlat sin pappa, och att han under besök på sjukhuset har stulit sprutor och kanyler från andra avdelningar.

Patienten betonar att det han berättar är sagt i förtroende och försäkrar sig om att sjuksköterskan har tystnadsplikt.

En vecka senare träffar sjuksköterskan en kollega på bussen. Kollegan arbetar på den kirurgavdelning dit Johan just har flyttats. Hon frågar vad som har hänt, eftersom patienten har blåmärken över hela kroppen men ingenting finns noterat om det i journalen. Då berättar sjuksköterskan.

– Tyvärr förekommer det att man kan få höra historier om läkare och patienter på lokalbussarna från sjukhus. Det är inte förenligt med tystnadsplikten. Här tänkte säkert sjuksköterskan konsekvens etiskt då hon beslöt att bryta sin tystnadsplikt och säja som det var till kollegan. Men hon valde fel tid och plats när hon satt i bussen, på sin fritid och berättade. Sture Åström hänvisar till patientjournallagen och påpekar att det är viktigt att föra in uppgifter i journalen för att säkra en god och säker vård.

– Med sonens beteende är det frågan om inte mannens hälsa kan sättas på spel både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan borde ha tänkt på sin rapporteringsskyldighet och skrivit in sina iakttagelser i patientjournalen, för patientens bästa. Hon borde också ha rapporterat vidare så att han kunde ha blivit ordentligt undersökt och få skadorna fastställda av läkare på vårdavdelningen.

De två avdelningarna, vårdavdelningen och kirurgavdelningen, kunde tillsammans ha gjort en gemensam vårdplanering för Johan Nilsson, tycker Sture Åström, eftersom problemet hade uppmärksammats på båda avdelningarna. Och i ett senare skede ha gjort en gemensam vårdplanering med socialtjänsten.

Sture Åström har forskat om våld i vården i många år och bedömer att det förekommer betydligt mer våld än vi är medvetna om.

– Det finns gott om risker för både vårdtagare och personal att utsättas för våld, men det är en komplicerad problematik som det inte pratas så mycket om i vården. Våld är vanligast i äldrevården, men också inom akutvården förekommer det en hel del våld från missbrukare och äldre.

När det gäller äldre som tar till våld är orsaken ofta att kommunikationen inte fungerar. Vårdare utan kunskaper kan omedvetet provocera fram en vårdtagares aggressivitet.

– Ofta saknas det kunskap och strategier för att möta det våld som uppstår i olika vårdsituationer. Utsatthet för våld hanteras oftast personal emellan medan arbetsledare och chefer hålls utanför eller är inte engagerade i vårdarbetet.

– ?Absent leader? är ett begrepp som börjat användas mer och mer och pekar just på denna problematik. I fallet Johan Nilsson är det tydligt att det inte fanns någon tydlig strategi för hur den typen av situation borde hanteras eftersom lokalbussen blev den plats där samtalet utspelade sig.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida