Ett örike på ruinens brant

Färöarna drabbades hårt av 1980-talets lånekarusell. Samtidigt slog fisket alldeles fel och landets skuldbörda bara ökade. Långsamt börjar befolkningen hämta sig från den djupa ekonomiska nedgången.

Det är grönt, men här finns inte ett träd. Nåja, i huvudstaden Tórshavn finns några planterade prydnadsträd, vart och ett omgärdat av en hage för att inte blåsa bort. Snöklädda berg bildar fond och vatten strömmar nerför bergssidorna. Vädret kan växla från timme till timme. Under några septemberdagar får besökaren uppleva både storm, regn och strålande solsken. Havet är närvarande överallt.

Färöarna är ett örike som består av 17 bebodda öar och några obebodda ute i Atlanten mitt emellan Skottland och Island.

Det färöiska språket har utvecklats ur västnorska dialekter men är delvis besläktat med isländskan. Färöingarna talar också danska, som är det första främmande språket i skolan.

Läser vidare utomlands
Man skulle kunna tro att de cirka 44 000 invånarna lever isolerade från omvärlden. Men så är det inte. Färöingarna känner väl till övriga nordiska länder och diskuterar gärna både politik och utbildningsväsende med en tillrest svensk. För att läsa vidare på högskolor och universitet måste de flytta utomlands, och gör det vanligtvis till Danmark eller Norge. En sjuksköterskeskola för grundläggande utbildning finns i Tórshavn, men vidareutbildning måste de resa ut för att skaffa sig.

Arbetskraften på Färöarna är av tradition flexibel. Under dåliga tider tvingas många färöingar flytta till Island, Danmark eller Norge för att få arbete. Så har det alltid varit. Fisket är det enda som ger exportinkomster och det är beroende både av golfströmmen och hur intensivt det sker. Fisket får sedan lång tid tillbaka stöd från staten. Fiskekvoterna är höga, alltför höga menar vissa, och filéfabrikerna är många på öarna.

Förutom fiske och valfångst är fårskötsel en inkomstkälla. Turister kommer hit för den vackra naturen, för att vandra, skåda fågel och fiska.

Minskat fiske
Under en rad år i slutet av 1980-talet lånade färöingarna kraftigt till sin konsumtion liksom man gjorde i så många andra länder i västvärlden. Samtidigt minskade fångsterna av torsk kraftigt med påföljande drastiskt nedskurna exportinkomster och djup ekonomisk kris. De stora utlandslånen kunde inte betalas av. Vid en tidpunkt i början av 90-talet var arbetslösheten på Färöarna så hög som 25 procent samtidigt som statsskulden uppgick till sex miljarder kronor. Då tvingades var tionde person flytta för att få arbete.

1993 gick samtliga färöiska fackförbund med på lönesänkningar på 8,5 procent för att hjälpa till med saneringen av statsfinanserna. Först i år når de yrkesverksamma åter upp i den lön de hade före 1993. Ekonomin börjar så sakteliga återhämta sig, men beroendet av en enda industri gör den fortsatt bräcklig.

Det många färöingar nu hoppas på är att landet ska hitta olja och naturgas och bli mindre beroende av ekonomiskt stöd från Danmark. Prospekteringar sker men hittills har man inte gjort några fynd. Samtidigt pågår gränsförhandlingar med Storbritannien som också gör anspråk på naturresurserna under havets yta i denna del av Atlanten.