Eva Fernvall ordförande i nytt donationsråd

Det är viktigt att få människor att se att det handlar om att rädda liv och förkorta lidande. Så säger Vårdförbundets ordförande Eva Fernvall som i dag av regeringen utsetts till ordförande i det nya Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation.

Eva Fernvall blev överraskad när hon för en ungefär en vecka sedan fick frågan om hon ville leda det nya rådet.

– Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle vara aktuell eftersom jag trodde att man i första hand sökte  en expert inom området. Men äldreomsorgssminister Ylva Johansson förklarade att regeringen ville ha en ledare, berättar hon.

Eva Fernvall är glad över uppdraget.

– Det här är en fråga som engagerat mig länge och som är mycket viktig, säger hon.

Behovet större än tillgången

Beslutet om ett nationellt råd togs av regeringen i dag. Orsaken är bristen på organ och vävnader i förhållande till det behov som finns.

– Förra året avled 123 personer som donerade organ. Samtidigt väntade 600 på att få organ, sa Ylva Johansson när hon presenterade rådet på en presskonferens i dag.

Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation – som ska vara en liten enhet inom Socialstyrelsen – ska bland annat vara ett kunskapscentrum för donations- och transplantationsfrågor, ha en opinionsbildande roll samt följa utvecklingen inom området. Rådet ska dessutom utforma riktlinjer för läkare och sjuksköterskor, arbeta med kvalitetsutveckling och utbildning, ge vägledning i etiska frågor samt ansvara för internationella kontakter.

Viktigt att få i gång en debatt

 Det viktigaste nu, sa både Ylva Johansson och Eva Fernvall, är att få i gång en allmän diskussion i samhället om behovet av organ och vävnader och att få fler att anmäla sig till landets donationsregister.

– I dag är den här frågan kopplad till intensivvårds- och transplantationsenheter och ses som en speciell och högteknologisk fråga. Jag vill få i gång en allmän debatt i samhället, att donation innebär att människoliv kan räddas, säger Eva Fernvall.

Hon betonar också att det är betydelsefullt hur diskussionen förs – att man just räddar liv och att det inte fråga om att ”myndigheterna tar mina organ”.