Få omvårdnadsstudier på demensområdet duger för att bedöma evidens

En fungerande relation är viktig för att omvårdnaden ska ha effekt vid demenssjukdomar, visar en ny rapport från SBU. Men än saknas kunskap om vilka åtgärder som ger effekter.

Det avgörande för om omvårdnadsåtgärder ska ge effekt inom demensvården är att relationen mellan den som vårdar och den som vårdas fungerar tillfredställande. Däremot går det oftast inte att säga vilken typ av omvårdnadsåtgärder som ger en viss effekt. Det saknas helt enkelt evidens. Det visar en ny rapport från SBU om demenssjukdomar.

Än så länge är bara sammanfattningen av rapporten klar medan den fullständiga rapporten väntas bli färdig senare i vår. En sak står dock klar, i det avsnitt som handlar om omvårdnad finns inte mycket konkret att hämta för den som vill lära sig vilka omvårdnadsåtgärder som ger bäst effekt vid vården av demenssjuka.

Detta trots att fler omvårdnadsforskare än i någon annan SBU-rapport har deltagit i granskningsarbetet, hela fem stycken.

Redan i inledningen till avsnittet om omvårdnad av demenssjuka konstateras att god vård baseras på en väl fungerande relation mellan vårdaren och patienten, och på att vården har ett bra och relevant innehåll. Men de studier som har utvärderats har som regel studerat andra saker än just relationerna, trots att det vid en närmare granskning visat sig vara just dessa som har haft avgörande betydelse för resultatet.

Stora delar av omvårdnadsforskningen består av beskrivande forskning. Den typen av studier fick granskarna inte ta med, endast så kallade interventionsstudier accepterades av SBU.

Dessa studier har varierat mycket med avseende på syfte, typ av interventioner och instrument för utvärdering, vilket gjort det svårt för granskarna att slå samman studierna, vilket krävs för att kunna avgöra hur starka bevisen är för att en viss åtgärd fungerar.

Flertalet studier är kvalitativa med få deltagare inkluderade, ibland har patienterna inte diagnostiserats så omsorgsfullt som SBU kräver och i andra studier har patientklientelet inte varit enhetligt utan olika diagnoser har ingått i en och samma studie. Kort sagt, studierna har i många fall inte hållit den kvalitet som SBU kräver för att överhuvudtaget ta med dem som underlag för evidensbedömning.

– Om man ska kunna lägga ihop många små studier till en metastudie måste de vara gjorda på samma sätt, säger Mona Kihlgren, adjungerad professor i geriatrisk omvårdnad och en av de fem omvårdnadsforskare som ingått i projektgruppen.

Själv hoppas hon att rapporten ska uppfattas som en viktig ledstjärna för hur omvårdnadsforskningen ska kunna bli bättre i framtiden.

Vill du läsa hela sammanfattningen klickar du in dig på www.sbu.se.