Fackligt engagemang gick i arv

Hallå där...Gunhild och Laila Davidsson, mor och dotter, som är förtroendevalda för Vårdförbundet på var sin vårdcentral i Piteå.

Hur har det blivit så här?

– Ja, jag har inte rått henne till det. Tvärtom, jag varnade henne eftersom det tar mycket tid och hon både har två pojkar, 4 och 7 år gamla, och studerar vid sidan av jobbet, säger Gunhild, barnmorska på Öjeby vårdcentral, som i hela sitt yrkesliv av och till har jobbat fackligt och både varit sektionsordförande och kongressombud.

– Men hon är självständig och lyder inte alltid. Det var samma sak när det gällde yrkesvalet. Jag ville inte att hon skulle bli sjuksköterska, men det blev hon ändå. Och lustigt nog började hon sin utbildning samma dag som jag började min vidareutbildning till barnmorska.

– Visst beror det på mamma, säger Laila, sjuksköterska på Piteå vårdcentral. Man kan säga att jag fick det med modersmjölken. Jag har under hela min uppväxt uppfostrats med hur viktigt det är med en humanistisk människosyn och med rättvisa. Där kommer facket in och Vårdförbundet står för precis detta. Därtill kommer mitt intresse för arbetsrätt.

Varför började ni arbeta fackligt?

– Jag ville påverka min arbetssituation, arbetsmiljön och lönen, säger Gunhild.

– Eftersom jag är hennes dotter och hon är känd överallt blev jag ofta tillfrågad, men jag sa nej länge. Tyckte inte att jag hade tillräcklig livserfarenhet. Sedan gick jag en medlemsutbildning och blev taggad. När jag så bytte jobb och blev tillfrågad accepterade jag. Jag gillar inte att så många klagar över att facket inte gör något. Jag menar att man måste göra något själv, säger Laila.

Pratar ni mycket fackligt på fritiden?

– Ibland går det inte att undvika, men vi försöker medvetet att låta bli, säger Gunhild.

– Inte så mycket på fritiden. Däremot brukar jag ringa till mamma och berätta att det eller det har hänt och be om råd hur jag ska göra, säger Laila.

– Då brukar jag säga till henne vad hon inte ska göra, inte vad hon ska göra, säger Gunhild.

– Det är en fantastisk trygghet att kunna vända sig till mamma. Jag skulle kanske inte ha vågat bli förtroendevald om det inte vore för henne, säger Laila.

Gunhild, blev du förvånad när Laila blev förtroendevald?

– Nej. Hon är van vid att ta ansvar och att umgås med människor och det måste man kunna som förtroendevald, svarar Gunhild.

Laila, hur har andra reagerat?

– Ingen verkar vara förvånad. De har sett det som naturligt och bara väntat på att jag skulle göra som mamma, säger hon.