Fallskärmsprojektet halverade inläggningar och mediciner

För de patienter som deltar i det riksomfattande Fallskärmsprojektet halverades inläggningstider och medicindoser jämfört med andra nyinsjuknade psykospatienter. 65 procent av patienterna blev symtomfria.

Det visar den ettårsutvärdering som just blivit klar.

? Hela projektet är klart om 2,5 år men vi vill redan nu gå in i debatten om psykosvården, säger Fallskärmsprojektets initiativtagare och projektledare Johan Cullberg, professor i psykiatri, psykoanalytiker och till helt nyligen vetenskapligt råd vid Socialstyrelsen.

? Ingen vet ännu hur bra patienterna kan bli och i vilken utsträckning symtomen kan bli hanterbara för dem som inte blir bra. Men med utgångspunkt i de resultat vi sett hittills är det dags att kräva en rad förändringar inom psykosvården. Landstingen måste aktivt stödja klinikerna i detta.

Mjuklandning
Fallskärmsprojektet startade 1996. Metaforen med fallskärmen står för mjuk- landning under psykosen.

Vårdinsatserna präglas av tillgänglighet och kontinuitet, ett snabbt krisomhändertagande med lägsta effektiva neuroleptikados, psykoterapi, stöd till och samarbete med anhöriga och möjlighet till dygnet-runt-vård i hemlik miljö. Stor hänsyn tas till bakgrunden till den psykotiska reaktionen, patientens sociala situation, hans förväntningar på sig själv och på vad han personligen tror kan hjälpa honom.

Alla Sveriges psykiatriska kliniker erbjöds att delta i projektet, 19 nappade. De kliniker som gick med lovade att under två år använda modellen för alla personer mellan 18 och 45 år som inom respektive upptagningsområde nyinsjuknade i psykos. De förband sig också att följa patienterna under fem år.

? De fem första åren efter ett nyinsjuknande är patienten extra sårbar. Den tiden är ofta avgörande för hur han eller hon ska klara sig sedan.

Totalt kom projektet att omfatta drygt 200 patienter. Ett 50-tal ville inte vara med i något forskningsregister och ingår därför inte i utvärderingen. Resten, 173 patienter, följs däremot upp med en stor mängd kliniska, sociala, psykologiska och biologiska parametrar.

Alla kliniker som gick med har inte helt lyckats leva upp till fallskärmsprojektets vårdprinciper (se faktaruta). Två av dem är inte med i projektet längre.

? Den personal som följt patienterna har i stort varit densamma, men omorganisationer har stört projektet. Tyvärr har bara hälften av de 17 kliniker som är kvar lyckats ta fram ett anpassat boende för tillfällig övernattning. De som har gjort det uppvisar signifikant bättre resultat jämfört med de andra, säger Johan Cullberg och betonar hur viktigt det är med kontinuitet i vården av psykospatienter.

Nöjda patienter
Psykiatriska kliniken på Ulleråkers sjukhus i Uppsala har använts som jämförelseklinik.

? Det är en klinik med mycket gott rykte. Ändå har vi lyckats få lika bra resultat trots att våra patienter behövt mindre slutenvård och inte fått lika mycket medicin som de på Ulleråker.

Den övervägande delen av patienterna och deras anhöriga är nöjda med vården. Det är ett anmärkningsvärt bra resultat jämfört med många andra studier. 

Risken för att patienten ska ta sitt liv är extra stor när psykosen börjar vika. Traditionellt räknar man med att i medeltal cirka tio procent av alla psykospatienter suiciderar under de första fem åren.

I Fallskärmsprojektet har det bara inträffat ett självmord.

Trygghet i krisen
? En psykos är en chock för självkänslan och vad patienterna behöver är trygghet i krisen. Om de bli sedda och förstådda och får förklaringar på vad som sker minskar behovet av inlåsning och mediciner. De ska därför vårdas hemlikt, småskaligt och personligt. Blandar man förstagångsinsjuknade med långtidssjuka så försvåras tillfrisknandet.

Johan Cullberg anser att alla med psykos bör ha rätt till ett snabbt krisomhändertagande och att de som behöver det ska få psykoterapi. Han tror också att flertalet av patienterna har nytta av någon form av psykoterapi efter det akuta skedet.

Få erbjuds psykoterapi
I dag tillhör det undantagen att kunna erbjuda en patient psykoterapi. Det finns bara två psykiatriprofessorer i landet som har psykoterapiutbildning, varav Johan Cullberg är den ena.

? Psykos är en i högsta grad interaktiv sjukdom ? fast i vårt land arbetar man sällan med den vetskapen som utgångspunkt. Inom psykiatrin är vi världsledande i farmakologisk forskning, men att bara koncentrera sig på den tycker jag är lika tragiskt som att försöka gå på ett ben. Farmakologi och psykologi är lika nödvändiga och förstärker varandras effekter, säger Johan Cullberg.

Enligt honom finns det ingen anledning att använda de stora psykiatriska vårdavdelningarna längre. Små enheter är humanare och patienterna blir friskare.

En del kritiker har hävdat att Fallskärmsmodellen kräver mycket personal och därför är en dyr vårdform jämfört med andra alternativ. Men eftersom patienterna blir lugnare i små enheter hävdar Johan Cullberg att det inte behövs lika mycket personal där som på de stora vårdavdelningarna.

Om han har rätt visar sig i slutet av året då projektet ska utvärderas vid Nationalekonomiska institutionen vid Växjö universitet.

Många psykoser går över men Johan Cullberg påpekar att de ofta går över snabbare med psykologisk och farmakologisk hjälp.

? Medicinerna är viktiga. 90 procent av dem som har schizofreni behandlas förr eller senare med medicin. Andra psykosformer behöver ofta inte lika mycket antipsykotika.

Numera vet man att långvariga överdoser motverkar läkning och leder till passivitet och olust. Johan Cullberg ser övermedicineringen med neuroleptika som en lika stor vårdskandal som på sin tid lobotomierna.

? En del patienter svarar inte på neuroleptika fast de fått stora mängder. Ändå vågar psykiatrerna alltför sällan trappa ned eller sätta ut medicinerna.

De nyare antipyskotiska läkemedlen saknar de motoriska biverkningar som de gamla har, men är för den skull inte fria från biverkningar. Ett av de stora problemen med de nyare medicinerna är att de ofta leder till påtaglig fetma.

Fetman värre
? Många psykiatrer är förvånansvärt okänsliga för den biverkningen. Ofta är fetman socialt värre för patienterna än vanföreställningarna och hallucinationerna. 

Johan Cullberg har 40 års klinisk erfarenhet. Han hävdar att det finns djupt rotade konservativa föreställningar om hur psykiskt sjuka ska behandlas och att tron att bara medicin hjälper fortfarande är stark inom psykiatrin. 

? Vi har lärt oss att se på psykiskt sjuka som om de saknar normala behov och stirrat oss blinda på sjukdomen och hur den ska behandlas. Vi har inte funderat på människan utan skyddat oss mot insikten att det går att förstå patienten. Jag tror att det är därför som man inte har velat ändra på något utan har hållit fast vid de gamla, stora klinikerna.

LÄSTIPS
Cullberg J: Psykoser. Ett humanistiskt och biologiskt perspektiv.
Natur och kultur 2000.
Cullberg J: Dynamisk psykiatri.
5:e upplagan 1999.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida