Färre blodprover på hjärtsjuka invandrare

Invandrare som läggs in för hjärtsvikt hänvisas oftare till hjärtsviktsmottagningen än svenskar. Väl där tas det färre rutintester och de bokas inte lika ofta för ytterligare uppföljningsbesök.

1 december 2008

Invandrare har generellt sämre kunskap om sin sjukdom och vilka symptom den kan ge. Azar Hedemalm, forskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, tror det beror på att man allt för sällan använder tolk när patienten ges information om sjukdomen. Läkarna remitterar i stället vidare hjärtsviktsmottagningen för att patienten där ska få information om sjukdomen på sitt eget språk.

– Problemet är att där använder man inte heller tolk i så stor utsträckning som skulle behövas. Även vid planerade besök är det ofta en anhörig eller medföljande som tolkar, trots att detta inte rekommenderas, säger Azar Hedemalm.

I sin avhandling har hon jämfört 107 invandrares journaler med lika många från patienter med helsvensk bakgrund. Hon har också gjort enkätundersökningar och intervjuer på akutmottagningen. Till immigranter har hon för enkelhetens skull valt att räkna alla som inte är födda i Sverige och har ett annat modersmål än svenska.

Tvärt emot många internationella studier visar resultatet att invandrarna, eller immigranterna som Azar Hedemalm föredrar att kalla gruppen eftersom »invandrare« har fått en så negativ laddning, är bättre på att ta de mediciner de får för hjärtsviktsproblemen än svenska patienter med samma diagnos.

– Eftersom jag bara hade 23 patienter i just den studien är det svårt att generalisera enbart utifrån den. Men det kan tyda på en större respekt när det gäller hjärtat, säger hon.

Ändå drar sig många för att söka vård akut när de får symptom av hjärtsvikten. Kanske för att de i allmänhet har sämre kunskap om sjukdomen. Av dem som söker akut vård är det dubbelt så många immigranter som svenskar som inte kopplar ihop sina symtom med hjärtsvikt. De vet inte heller vilka symtom som är tecken på att tillståndet är på väg att förvärras.

I en enkätundersökning ställdes frågan: »Skulle du ha sökt vård tidigare?« På den svarade många av immigranterna att det är besvärligt att sitta och vänta på akuten och att de hellre väntar hemma tills det går över. Men det gör det inte alltid. I stället kommer patienterna in när det är riktigt akut, med extremt trötthet, svullna ben och andningsproblem.

Azar Hedemalm menar att om bara patienterna visste hur de skulle göra så skulle många kunna reglera symptomen själva och inte behöva söka akutvård.

– Tolkbehovet bedöms och dokumenteras inte systematiskt så jag har inte kunnat undersöka det på ett tillfredsställande sätt. Men jag har kunnat se i betalningssystemet att man har beställt få tolkar i förhållande till antalet immigranter som sökt vård.

Hon skulle gärna se att man skrev i journalen: »Från Iran, behöver ej tolk.« Då kan man i efterhand bedöma om eventuella skillnader i vård och behandling kan bero på bristfällig patientinformation.

– Enligt Socialstyrelsen ska man göra patienten delaktig i sin vård, men om man inte förstår, hur kan man då vara delaktig? frågar Azar Hedemalm.

Generellt sett tycker hon att det råder stora brister i hur patientinformationen dokumenteras. I Azar Hedemalms journalundersökning, där sammanlagt totalt 214 journaler ingick, var det bara tre läkare som hade dokumenterat vad de informerat patienten om vid utskrivning.

– Om patientinformationen dokumenteras kan nästa vårdare se vad som behöver tas upp eller upprepas kring sjukdomen och symtomen, säger hon.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida