Färre komplikationer efter utbildning om perifer venkanyl
Lundgren A & Wahren L K. Effect of education on evidence based care and handling of peripheral intravenous lines. Journal of Clinical Nursing, 1999;8 (5) 577—585.
Introduktion: Intravenös terapi är en viktig del av modern sjukvård och patienter över hela världen erhåller venkanyler för intravenös behandling. I Sverige beräknas antalet vara 4,5 miljoner/år. Välkända komplikationer är ömhet, rödhet, svullnad och tromboflebiter vilka kan ge upphov till mycket smärtsamma och ödematösa områden med palpabla hårda blodkärl/knölar i venen, ibland i kombination med feber och sepsis. Symtomen kan uppträda upp till 14 dagar efter kanylens avlägsnande. Enligt Maki & Ringer (1991) härrörs mer än hälften av det ökade antalet nosocomiala infektioner från katetrar placerade i patientens blodkärl. Studier har visat samband mellan sjuksköterskans skötsel och utveckling av komplikationer (62–79 procent) och patienter med besvär har följts i sju månader (Lundgren 1999).
Syfte: Att studera om ett specifikt undervisningsprogram kunde förbättra sjuksköterskans sätt att informera, omhändertaga och dokumentera perifera intravenösa venkanyler (PIV) och därigenom minska frekvens och varaktighet av komplikationer.
Metoder: Observation, journalgranskning och patientintervju efter intervention av undervisning till sjuksköterskor i användning och omvårdnad av PIV. Dagliga observationer och inter-vjuer har utförts med hänsyn till kanylens användningsområde. Studien inkluderar 36 sjuksköterskor fördelade på experiment- och kontrollgrupp, samt 120 patienter med 172 PIV. Patienterna följdes från inläggning av PIV tills insticksområdet bedömdes fritt från komplikationer. För utvärdering av komplikationer, omhändertagande, information och dokumentation användes utvecklade skalor.
Resultat: Resultatet visade på signifikanta skillnader mellan experimentgrupp (21 procent) och kontrollgrupp (50 procent) i orsakade komplikationer. Den senare erhöll också svårare och mer långdragna komplikationer och följdes på grund av dessa i 100 dagar jämfört med experimentgruppens 15. Det framkom att en liten PIV, inneliggande kort tid tillsammans med ett
professionellt omhändertagande betydligt minskade patientens problem. Även sjuksköterskans omhändertagande och dokumentation visade signifikanta skillnader mellan undervisnings- och kontrollgrupp. Få noteringar hittades om sjuksköterskans observationer och åtgärder vid komplikationer.
Slutsatser: Undervisning av sjuksköterskor visade att många otillfredsställande rutiner framstår som enkla att rätta till om professionens normer följs. För att reducera komplikationer och onödigt lidande vid användning och omhändertagande av en piv rekommenderas en målbeskrivning och standardiserad »guideline« innehållande riktlinjer för uppgiftens utförande och utvärdering. Gällande lagar och förordningar ska följas. God kunskap, respekt för tekniskt utförande och god övervakning med hänsyn taget till patientens behov och riskfaktorer är en god hjälp för att reducera komplikationer och långdragna problem.
För korrespondens: Anna Lundgren, leg sjuksköterska, universitetslektor, med dr, Högskolan i Kalmar, institutionen för hälso- och beteendevetenskap. E-post: annalundgren@spray.se, telefon: 0480-447397.
Avhandlingen kan erhållas från avdelningen för klinisk farmakologi, institutionen för medicin och vård, Linköpings universitet, 581 85 Linköping.