Fem faktorer för att barnmorskor ska stanna i yrket

Att bota barnmorskebristen genom att utbilda fler är tröstlöst om man inte får de som arbetar i dag att stanna kvar i yrket. Det menar Malin Hansson som har undersökt vad som får barnmorskor att trivas på jobbet.

Samtidigt som det råder brist på barnmorskor i samtliga regioner funderar hälften av alla barnmorskor på att säga upp sig. Det visar två färska undersökningar från Vårdförbundet respektive Barnmorskeförbundet.  

– Det är djupt oroande. Politiker och arbetsgivare måste visa att de tänker satsa på arbetsmiljön här och nu – helst i går, säger barnmorskan och forskaren Malin Hansson som förra året disputerade med avhandling om just barnmorskans arbetsmiljö.

Nu har den sista delen av hennes avhandling precis publicerats. Där har hon undersökt vilka faktorer som påverkar barnmorskornas tillfredställelse på jobbet.

– Arbetsmiljön är avgörande om vi ska få barnmorskor att stanna kvar i yrket. Att bara utbilda fler är tröstlöst om de erfarna slutar, säger hon.

Både plus och minus

I studien har 2 060 barnmorskor fått uppskatta sin arbetstillfredsställelse med hjälp av olika variabler. Fem faktorer stod ut som särskilt avgörande – både på plus och på minussidan.

Att ha utvecklingsmöjligheter och kunna utföra sitt arbete med hög kvalitet utifrån sin kompetens skattas högt av barnmorskorna. Det är även viktigt att få erkännande för sitt arbete. Men rollkonflikter och utbrändhet var nära kopplat till negativa upplevelser av tillfredställelse på arbetet.

Malin Hansson tycker det är positivt att se att barnmorskor vill utvecklas och är måna om att göra ett så bra arbete som möjligt.

– De älskar sitt yrke. Samtidigt finns det organisatoriska problem som gör att de inte får utföra det arbete som de vill och kan. Att ha tre kvinnor i aktiv förlossning samtidigt till exempel. Vem skulle säga till en kirurg att operera flera patienter i olika rum samtidigt? säger Malin Hansson.

Olika förväntningar

Barnmorskor rapporterade en högre grad av fysisk och psykisk utmattning när de jämfördes med andra delar av arbetsmarknaden.

– Det är nära kopplat till både korta och långa sjukskrivningar, det vet vi sedan tidigare forskning. Många barnmorskor upplever också rollkonflikter. Arbetsgivaren förväntar en sak, läkarna en annan och föräldrarna en tredje. Och så barnmorskans egen syn på vad deras roll är, det är svårt att leva upp till alla förväntningar, säger Malin Hansson.

Som lärare på barnmorskeprogrammet är hon extra bekymrad över hur det ser ut för de som är nya i yrket.

– De måste få en trygg start. I den senaste kullen som gick ut vid Göteborgs universitet var det bara 3 av 45 som kunde tänka sig att börja arbeta på förlossningen. De behöver ha erfarna barnmormorskor runt sig som mentorer. Om erfarna känner att de inte behöver stressa runt med flera förlossningar samtidigt tror jag att fler kommer att vilja komma tillbaka.

Tror du att det praktiskt går att få till en födande per barnmorska som det ser ut i dag med barnmorskebristen?

– Det kan bli svårt just nu eftersom arbetsmiljön varit dålig så länge. Men det måste vara målet att sträva mot. För att få till det behövs resurser, säger Malin Hansson.

Pressen inom förlossningsvården fick Malin Hansson själv att kliva av det kliniska arbetet för drygt fem år sedan. I dag arbetar hon som lärare på barnmorskeprogrammet vid Göteborgs universitet, är innovationsledare inom Västra Götalandsregionen och forskar parallellt.

Skulle du själv kunna tänka dig att gå tillbaka till förlossningsvården?

– Absolut. Om jag fick möjlighet att använda mig av min kompetens kring arbetsmiljö skulle jag gärna gå tillbaka. Det vore ju synd om inte vår forskning kom till användning i verkligheten.