Fler stödpersoner vid tvångsvård

Regeringen vill ha enbart tidsbestämda permissioner i den psykiatriska tvångsvården, fler stödpersoner och domstolsprövning då frivillig vård görs om till tvång.

I slutet av januari lämnade regeringen propositionen om Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (proposition 1999/2000:x) till riksdagen. Huvudsyftet är att stärka rättssäkerheten för patienter och personal samt synliggöra det faktum att tvång förekommer i denna typ av vård.

Regeringen vill att permissioner alltid ska tidsbestämmas. Den nuvarande skrivningen om permission till vårdtidens slut har inte tillämpats som det var tänkt. Permissionen har fungerat som en försöksutskrivning som ibland varat i flera år.

Möjligheten att ge permission till vårdtidens slut avskaffas och för längre permissioner krävs att en vårdplan lämnas till länsrätten. Fler intagna ska få möjlighet att ha en stödperson, föreslår regeringen, och stödpersonen ska kunna fortsätta att hjälpa patienten i en månad efter det att tvångsvården upphört.

När frivillig psykiatrisk vård övergår i tvångsvård (konvertering) anser regeringen att det beslutet ska fattas av två läkare, och underställas länsrätten för att prövas i sak. Bestämmelser som medger tvångsbehandling och andra tvångsåtgärder i akuta situationer – innan behörig läkare har fattat beslut om intagning – bör införas i lagen om psykiatrisk tvångsvård (lpt). Samma regler för bältesläggning, isolering, kroppsvisitering och ytlig kroppsbesiktning ska då gälla som för patienter i pågående tvångsvård. Besluten fattas av tjänstgörande läkare och självfallet med stor restriktivitet, påpekar regeringen.

– Det är bra att regeringen väljer att strama upp permissionerna istället för att införa den möjlighet till tvångsvård i hemmet som tvångspsykiatrikommittén hade i förslaget om öppenvård under särskilda villkor. Men det är olyckligt att man vill göra det lättare att konvertera, säger Anders Printz, förbundsjurist på  rsmh.