Flexibel rehabilitering behövs efter hjärtinfarkt
Anpassa hjärtrehabiliteringen efter individen och satsa på rehabilitering även i kommunerna, föreslår en ny avhandling av sjuksköterskan Marja-Leena Kristofferzon.
– Personlighet, kön och stöd från omgivningen avgör hur bra rehabiliteringen efter hjärtinfarkt lyckas. Första månaden efter hjärtinfarkten är en extra sårbar period, särskilt för kvinnorna som har svårt att tolka sina hjärtsymtom, som uppger en lägre livskvalitet än männen och som inte ville störa andra med sina problem.
Det säger sjuksköterskan Marja-Leena Kristofferzon. Hon har låtit 60 kvinnor och 88 män svara på frågor om hur de upplever och hanterar sin situation en, fyra och tolv månader efter sin hjärtinfarkt.
– Kvinnors och mäns beskrivningar av hjärtsymtom skiljer sig åt, men skolböckerna tar i dag inte upp kvinnornas sätt att beskriva. Jag tror att det är därför som varken vi eller de själva utifrån deras symtom förstår att det är hjärtinfarkt de har drabbats av, säger hon.
Vanligt med kommunikationsproblem
Ett halvår efter hjärtinfarkten fick 20 av kvinnorna och 19 av männen med egna ord beskriva sin situation. Även om de fysiska och emotionella besvären då hade minskat, kändes inte hälsosituationen stabil och de uppgav att de hade en hel del kommunikationsproblem.
– Sjukhusbaserade program är ofta bara tre månader, men de jag intervjuade behövde fortsatt professionellt stöd sex månader efteråt också. Därför behövs det en betydligt mer flexibel rehabilitering efter hjärtinfarkt än den som finns i dag, konstaterar Marja-Leena Kristofferzon.
Kommunbaserad rehabilitering
Över 40 procent av de som drabbades av hjärtinfarkt blev aldrig erbjudna någon rehabilitering. De var ofta äldre och upplevde dessutom ofta sämre livskvalitet och ett sämre stöd från omgivningen.
– Kanske har inte landstingen råd att ge alla sjukhusrehabilitering och den formen kanske inte passar alla. Varför inte införa en kommunbaserad hjärtrehabilitering som komplement till den sjukhusbaserade? Varför inte ett rehabteam? I primärvården vet de hur folk lever och har möjlighet till en mer flexibel rehabilitering utifrån patientens vardag. Vårdkedjan skulle också bli bättre, säger Marja-Leena Kristofferzon.
Avhandlingen heter Life after myocardial infarction in Swedish women and men. Coping, social support and quality of life over the first year.