FN-expert kritisk mot vårdpraxis för asylsökande
Sveriges nuvarande praxis när det gäller vård till asylsökande och dokumentlösa ställer vårdpersonalen i en svår, om inte omöjlig, situation, konstaterar Paul Hunt, som är FNs särskilda rapportör om rätten till hälsa.
– Generellt sett ser hälsosituationen bra ut och sjukvården är bland den bästa i världen. Men varken nationella eller internationella åtgärder ger Sverige skäl att förhäva sig, säger FNs särskilda rapportör om rätten till hälsa, professor Paul Hunt.
Han har varit i Sverige i tio dagar för att undersöka hur konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (EKS-konventionen) följs i vårt land.
Mest bekymrad är FN-rapportören över situationen för de asylsökande och papperslösa. FN har i omgångar slagit fast att sjukvård efter behov och vård på lika villkor är en mänsklig rättighet oavsett legal status, men i Sverige undantas just dessa de två mest sårbara grupperna i samhället.
Efterlyser omvärdering
– Lag och praxis stämmer inte överens med Sveriges skyldigheter på det mänskliga rättighetsområdet. Jag hoppas att staten omvärderar sin syn på vård av asylsökande och papperslösa så att regeringen kommer i samklang med sitt åtagande på det mänskliga rättighetsområdet, säger professor Paul Hunt.
Ett ständigt återkommande ämne i möten med ministrar, läkare, forskare och företrädare för myndigheter och institutioner har varit den växande oron för den utbredda psykiska ohälsan. De samstämmiga rapporterna har gällt bristande resurser, illa samordnade insatser och i vissa fall en stigmatiserande vård.
– Jag har också tagit del av Folkhälsorapport 2005, som också speciellt tar upp ungas försämrade psykiska hälsa med oro, ångest och sömnsvårigheter, och ser fram emot att följa hur regeringen kommer att hantera en rad av de åtgärdsförslag som läggs fram i rapporten, säger han.
Preliminära synpunkter
FN-rapportören efterlyser också ett samiskt hälsoforskningscenter.
– Samerna speciella status har börjat förbättras men det är oklart vilka speciella steg staten har tagit ? om några ? för att förbättra deras hälsosituation.
Bristen på kunskap och forskning om samernas hälsosituation tycker han är slående.
– Det finns ingen nationell hälsopolitik för renskötarnas speciella hälsoproblem och inga hälsofrämjande organ för dem ens i de norra landstingen. Det behövs ett samiskt hälsoforskningscenter, så som i Norge.
På presskonferensen i Rosenbad betonade professor Paul Hunt att hans påpekanden är preliminära och bara en del av den rapport som han ska sammanställa och lämna över till FN i nästa månad.