För att övervinna fördomar krävs en mental resa

I ett patientkooperativ i New York mötte Lars-Olof Ljungberg psykiskt sjuka som kunde leva ett värdigt liv. Upplevelsen har följt honom i hans arbete med att förändra psykiatrin, numera även på eu-nivå.

Det finns en systematik i hur de psykiskt sjuka hålls undan, främst på grund av fördomar. Orättvisan är en stark drivkraft för mig, säger Lars-Olof Ljungberg, psykiatrichef i Halmstad och nyligen utsedd till expert på området inom eu.

De psykiskt sjuka är inte heller lika framfusiga och högljudda som en del andra handikappgrupper, konstaterar han, och fortfarande är det skuld- och skambelagt med psykiska sjukdomar.

Motsatsen mötte han när han första gången kom till patientkooperativet Fountain House i New York i början av 1980-talet. Där hamnade han när han som ung socionom fick uppdraget att ersätta mentalsjukhuset S:t Gertrud i Västervik med samhällsbaserade verksamheter. Landstingsledningen i Kalmar tyckte att han skulle vidga vyerna.

– Jag bodde också några veckor i ett patientkooperativ i Pakistan som försörjde sig på fiske och hantverk. Det var en oerhört omtumlande upplevelse. Jag blev väldigt imponerad av det jag såg där, berättar Lars-Olof Ljungberg.

Fountain House-rörelsen grundades i New York 1948 som en reaktion mot den institutionalisering och passivisering som vården vid stadens mentalsjukhus ledde till. Patienterna ville i stället skapa ett alternativ med meningsfullt arbete där var och en skulle få använda sin förmåga, ha sin frihet och fatta egna beslut för att kunna återerövra sin självkänsla.

– I New York såg jag hur personer som var svårt sjuka kunde leva ett värdigt liv. Det var oerhört fascinerande. De blev mina kompisar som jag flera gånger har återkommit till.

I dag finns över 400 liknande hus i 32 länder. Lars-Olof Ljungberg satt under tio år i styrelsen för Fountain House i Malmö.

Sedan dess har han satt sig in i de flesta modeller för psykiatrisk rehabilitering och hävdar att de till stora delar överlappar varandra. Men flest kontakter har han med Fountain House-rörelsen och Bostonmodellen med brukarinflytande, respekt och återhämtning.

– Där är patienten i styrhytten i sitt liv, respekteras och tillfrisknar på egna villkor från den katastrof insjuknandet var och de konsekvenser det fick. Man kan jämföra med sorgebearbetning: Det här hände, det var inget jag ville, men här är jag och nu vill jag detta.

– Det handlar om att hitta tillbaka till de drömmar man en gång hade, ta tag i dem och göra det bästa möjliga. Sätta nya mål och gå vidare. För personalen innebär det att skolas om från den goda föräldern till att möta patienten som en av två experter i en vuxen-vuxen-relation. Sällan tänker vi att med rätt stöd, kanske lite mer tid eller en coach kan de här patienterna klara sina liv, säger Lars-Olof Ljungberg.

Han anser att psykiatrin kan hjälpa patienterna genom att agera återhämtningsstödjande medan de gamla mentalsjukhusen försvårade eller hindrade tillfrisknande.

– Men det kan vara svårt att byta system och vi inom psykiatrin har inte färre fördomar än andra. Vi borde jobba mer aktivt med dem, fundera över våra grundantaganden i livet, de djupa frågorna. Det är nödvändigt att göra den mentala resa det innebär att övervinna sina fördomar.

Han konstaterar att det finns många olika uppfattningar i psykiatrin om vad som ska och inte ska göras och anser att den svenska tendensen att fixera sig vid en modell i taget ibland har varit ett problem.

– Jag tycker man kan vara väldigt pragmatisk, se vad som fungerar och forska på det. Men kommer det evidensbaserade medicinska kunskaper så har vi som alla andra skyldighet att rätta oss efter det.

Lars-Olof Ljungberg har lagt ner mentalsjukhus i Västervik, Karlskrona och Malmö. Dit »headhuntades« han 1991 men avgick tio år senare efter kritik från majoriteten av läkarna.

– Jag fick anledning till reflexion och självkritik. Min tolkning så här efteråt är att de inte kände sig sedda och trodde att jag inte tyckte att de var viktiga. I Malmö fungerade den medicinska behandlingen, psykoterapi och psykologi bra och på hög nivå, men inte rehabilitering och samverkan med socialtjänst och försäkringskassa. Därför valde jag att utveckla det. Jag borde kontinuerligt ha bekräftat läkarna på ett bättre sätt.

Nu är han psykiatrichef i Halmstad där han stormtrivs. I våras fick han i uppdrag av eu att representera alla unionens länder i eu-kommissionens arbete med att ta fram rekommendationer för den framtida psykiatriska vården i Europa.

– Ett spännande uppdrag. Jag blir den förmedlande länk som sammanställer och framför ländernas synpunkter. Tio arbetsdagar har jag uppgett att det kommer att ta från jobbet i Halland, men det blir nog en del helger också, antar jag.

Asylavvecklingen är en huvudfråga för många ansökarländer. Fortfarande finns det över 50 mentalsjukhus i Östeuropa som har fler än tusen patienter.

Lars-Olof Ljungberg har arbetat på uppdrag av eu, Världshälsoorganisationen, who, och för organisationen Global initiative on psychiatry i åtskilliga länder i Östeuropa. Inte mycket har hänt där sedan vi såg dokumentärfilmerna från Rumänien på 90-talet, säger han.

Att rensa i data och komma överens om mått för att kunna jämföra de psykiatriska systemen i Europa blir ett viktigt uppdrag, men klurigt. Hur mäter man till exempel psykisk hälsa?

– Jag tror att det i hög grad handlar om social delaktighet.

För Sveriges del gäller det att jobba mycket mer och tydligare mot diskriminering och stigmatisering och för social delaktighet.

– Öka acceptansen för att vi är olika, säger Lars-Olof Ljungberg.

Lars-Olofs karriär:

• Siktade in sig på att bli arkeolog men sadlade om och tog en socionomexamen i Örebro 1979.
• Har avvecklat mentalsjukhus i Västervik, Karlskrona och Malmö.
• EU och WHO har engagerat honom för uppdrag i Östeuropa.
• Med i styrelsen för Fountain House i Malmö i tio år och i styrelsen för Global initiative on psychiatry sedan 1998.
• Psykiatrichef i Halmstad sedan 2002.