Föräldramodeller bra stöd vid behandling av fetma

Ungdomar med fetma är beroende av sin familj för att lyckas gå ner i vikt. Men det är inte alltid som föräldrarna känner till vilken central roll de själva har.

Med hjälp av föräldramodeller går det lättare att göra dem medvetna om hur deras beteenden påverkar barnets kost- och motionsvanor.

Det är den erfarenhet barnsjuksköterskan Susann Regber har, efter att ha behandlat mer än 300 ungdomar med fetma hos Runda barn-teamet på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Under de fyra år som hon på heltid har ägnat sig åt överviktiga ungdomar har hon identifierat cirka 15 situationer som är typiska och vanligt förekommande i deras familjer. Ett exempel är flickan som vägrar ställa sig på vågen när mamman är med, ett annat är tonårspojken som demonstrativt ställer sig och brer mackor när den övriga familjen har slagit sig ned vid middagsbordet.

Dessa typsituationer har hon sedan knutit till fyra olika föräldramodeller som schematiskt beskriver vilken stil föräldrarna normalt representerar i sin uppfostran: den auktoritativa och bestämda föräldrastilen med tydliga och konsekventa gränser, den auktoritära stilen med gränser för gränsernas egen skull, den tillåtande stilen och den likgiltiga.

– Själva behandlingen går ut på att förändra olika beteenden i familjen. Men det är viktigt att de inte känner sig utpekade. De olika föräldrarollerna och typsituationerna hjälper föräldrarna att se sin egen roll och förstå att liknande situationer och beteenden förekommer i många andra hem, säger Susann Regber.