Förändrad bemanning gör helhetsorienterad vård möjlig

3 november 2003

Bakgrund: En uppmaning att införa patientcentrerad vårdorganisation (primary nursing) riktades till sjuksköterskorna på en vårdavdelning i samband med att enbart sjuksköterskebemanning infördes. Bemanningsförändringen medförde att de aktiviteter som tidigare utförts av undersköterskor, till exempel köks, skölj- och förrådsarbete, införlivades i sjuksköterskornas ansvarsområde. Studien initierades av att sjuksköterskorna upplevde att de nya uppgifterna tog tid från patientvårdande uppgifter.

Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor på en avdelning bemannad med enbart sjuksköterskor fördelade sin arbetstid på olika aktiviteter, hur de organiserade sitt arbete och om tidsfördelningen och organisationen förändrades över tid.

Metod: Tio sjuksköterskor observerades under ett dagskift vid två tillfällen, dels åtta månader efter bemanningsförändringens genomförande, dels två år senare. Observatören antecknade sjuksköterskans handlingar/aktiviteter samt tidsåtgång och plats så objektivt, detaljerat och noggrant som möjligt. Innehållsanalys genomfördes utifrån data och med hjälp av speciellt schema.

Resultat: En signifikant förändring av hur sjuksköterskorna organiserade omvårdnadsarbetet skedde över tid. Resultatet visade även en tendens att allmän och patientrelaterad administration förändrades på liknande sätt. Den nya organiseringen av omvårdnadsarbetet innebar att det tidigare fragmenterade arbetssättet med många och korta tidsperioder för varje aktivitet (mindre än 5 minuter) blev färre, men tidsmässigt längre (upp till 10 minuter, med en höjdpunkt på 25 minuter). En ökning av tiden i direkt patientvårdande arbete kunde konstateras och en liknande tendens sågs också i det administrativa arbetet. Däremot minskade tiden för indirekt vård, likaså användes endast mycket begränsad del av arbetstiden till serviceaktiviteter. Således disponerade sjuksköterskorna om sin arbetstid så att de ägnade alltmer sammanhängande tid åt varje patient.

Slutsatser: Förändring av bemanning och vårdorganisation innebar att sjuksköterskorna lämnade ett fragmentariskt, uppgiftsstyrt arbetssätt till förmån för ett mer helhetsorienterat. Den nya vårdorganisationen gav sjuksköterskan frihet att tillsammans med patienten organisera sin tid utifrån dennes behov, egen kunskap, omdöme och erfarenhet. När mer omvårdnadstid ägnades åt samma patient öppnades fler möjligheter för patienten att ställa frågor samt att diskutera oro och problem. Sjuksköterskan blev genom tillgång på förstahandsinformation väl insatt i varje patientens situation. Därmed torde sjuksköterskans utsikt att lättare kunna tillfredsställa patientens behov öka. Förutsättningarna för säkerhet i vården kan förmodligen därmed förbättras. Med enbart sjuksköterskor kunde tid att handleda och samordna annan personal uteslutas. Sjuksköterskorna behövde inte heller ta hänsyn till annan omvårdnadspersonals skilda ansvarsområden och rutiner utöver läkarnas ronder och avdelningens mattider.

Finansiärer: Rådet för arbetslivsforskning

För korrespondens: Solveig Lundgren, leg sjuksköterska, vårdlärare, fil dr, institutionen för omvårdnad, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 457, 405 30 Göteborg. E-post: Solveig.Lundgrenfhs.gu.se

Kommentar:
Det finns få svenska studier som visar på sjuksköterskans omvårdnadsarbete på kirurgiska och medicinska avdelningar. Studien av Lundgren och Segesten har därför gett ett värdefullt bidrag till forskningen om hur sjuksköterskor använder sin tid.
Studien har pågått under två år och började nära ett år efter en bemanningsförändring på avdelningen som innebar att omvårdnadsarbetet endast utfördes av sjuksköterskor. Genom observationer av tidsåtgång för varje aktivitet som sjuksköterskan gjorde under insamlingsperioden gavs ett bra underlag för analysen. En analys av innehållet (aktiviteterna) är gjord på hela materialet och ger kunskap om vad sjuksköterskorna gjorde och hur lång tid som användes. Positivt med denna typ av data var att två system för klassificering användes, vilket ökar resultatens tillförlitlighet. Det hade däremot varit bra om observationerna mer i detalj beskrivits med hänsyn till den statistiska analysen.
Studien visar att den förändrade bemanningen ledde till en betydande förändring av hur sjuksköterskorna förändrade sitt arbete. Från att göra fragmentariska handlingar så kunde de med en större helhet arbeta med patienterna eftersom allt i omvårdnaden ingick i arbetet. Med andra ord ökade tiden för den direkta patientomvårdnaden.
Studien har stort kliniskt värde om man generellt vill se hur sjuksköterskor, med en organisationsförändring, kan öka sin tid på olika omvårdnadsaktiviteter till förmån för patientomvårdnaden. Det är bra att först ha en generell bild eftersom denna typ av studie är sällsynt i den svenska vården. Vissa kvalitativa studier visar att sjuksköterskor har brist på tid och därmed i liten utsträckning hinner med direkt patientomvårdnad. Att kunna använda mer tid för patienterna bör också kunna öka tillfredsställelsen i arbetet.
Som författarna påpekar behövs mer forskning särskilt med hänsyn till balansen mellan olika aktiviteter. Det vore intressant i kommande studier att också koppla in patienterna. Vad anser de om sjuksköterskans olika aktiviteter? Man kan också tänka sig att kombinera forskningsmetoder så att även deltagarnas upplevelser tillvaratas.
Slutligen har studien av Lundgren och Segesten givit värdefulla resultat som ökat förståelsen för sjuksköterskans tid för omvårdnadsaktiviteter.

Ella Danielson
legitimerad sjuksköterska
och universitetslektor vid institutionen
för vård- och hälsovetenskap, Mitthögskolan
samt vid Sahlgrenska akademin, institutionen
för omvårdnad, Göteborgs universitet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida