Fördomar i vården har rötter i slaveriet

Mänskligheten som helhet är till 99,9 procent genetiskt identisk. Ändå florerar fördomar i sjukvården om hudtjocklek, smärttålighet och lungkapacitet som är direkt hämtade från 1800-talets vetenskapliga rasism. Samtidigt har rasbegreppet återvänt i modern forskning. Finns det anledning att vara orolig?

John Brown föddes till ett liv som slav i den amerikanska södern i början av 1800-talet. Vardagen på plantagen bestod av hårt arbete, svåra levnadsförhållanden och fysisk bestraffning. När John Brown i vuxen ålder lånades ut till läkaren Thomas Hamilton, som ville genomföra medicinska försök, kunde han inte ana att det värsta låg framför honom. Läkaren började med att tvinga ner John Brown i en glödupphettad grop för att se hur länge och väl han klarade värmen, i syfte att hitta en kur mot solsting.

Ett annat experiment skulle bevisa att svart hud var tjockare än vit. I en självbiografi, som John Brown publicerade 1855 efter sin flykt till England, beskrivs hur Hamilton piskade honom ända tills ”den svarta huden mellan den övre och den undre” revs upp. Detta pågick varannan vecka i nio månaders tid, till dess att John Brown var så ärrad att han inte längre kunde jobba på fälten.

Den rasistiska människosyn som Hamilton och andra samtida läkare gav uttryck för var relativt ny. Den innebar ett brott med den religiösa föreställningsvärld som länge hade dominerat, berättar Petter Hellström, vetenskapshistoriker vid Uppsala universitet.

1700-talet: Föreställningen om ”raser” uppstår

Långt in på 1700-talet ansåg de flesta bildade västerlänningar att människan var skapad till guds avbild. Vi var en enda stor familj, där skillnader i hudfärg och kroppsbyggnad var ytliga variationer.

I sydstaterna var slaveriet fortfarande norm och samhällets ekonomiska motor.

Petter Hellström, vetenskapshistoriker

Även om slaveri har funnits under en stor del av mänsklighetens historia, var det först under sent 1700-tal som det motiverades med biologiska skillnader mellan olika ”raser”. Vid denna tid nådde slavhandeln sin kulmen, européerna lade stora delar av världen under sig, samtidigt som den moderna vetenskapen och medicinen gjorde sitt intåg. Världen skulle mätas och vägas. Men när det kom till beskrivandet av människan blev arbetet starkt ideologisk färgat. Inte minst under mitten av 1800-talet då slaveriet förbjöds i de amerikanska nordstaterna och debatten var som mest intensiv.

– I sydstaterna var slaveriet fortfarande norm och samhällets ekonomiska motor, men det behövde rättfärdigas på ett nytt sätt. Här klev läkarna in som en pådrivande kraft. Genom förment vetenskapliga metoder kom de fram till att svarta var fullständigt annorlunda än vita, både fysiskt och psykiskt. De var skapta för ett liv som slavar, det var bra för dem, säger Petter Hellström.

Myt om tjockare hud

En av de mest framstående och inflytelserika läkarna i sydstaterna under 1800-talet var Samuel Cartwright. Han publicerade flera studier och skrifter om sjukdomar och ”fysiska underligheter” hos svarta.

Cartwright menade bland annat att svarta hade tjockare hud än vita. Han utvecklade också en av världens första spirometrar, och publicerade data som – menade han – slog fast att svartas lungkapacitet var mindre utvecklad än vitas.

De slavar som uppvisade en bristande arbetsmoral och ställde till problem hade enligt Cartwright drabbats av en mentalsjukdom som han gav namnet Dysaesthesia aethiopica (ungefär ”sjuklig afrikansk vekhet”). Den drabbade främst frigjorda slavar, eftersom dessa saknade en vit person som ”vägledde och tog hand om dem”.

Sjukdomen yttrade sig som en svår trötthet och gav upphov till märken på ryggen samt påverkade nervsystemet och gjorde huden mindre känslig.

Ett annat tillstånd som drabbade förrymda slavar döpte han till Drapetomania (ungefär ”galen flykt”). Den utgick från tanken att slaveriet var en sådan uppenbar förbättring av livsvillkoren att endast en mentalsjuk skulle vilja fly ifrån det.

Man kan uppfatta sig som en god människa och samtidigt vara bärare av en rasistisk
struktur.

Zainab Jones, utbildningsansvarig sjuksköterska

Piska som förebyggande åtgärd

Alla dessa åkommor kunde botas, huvudsakligen genom hårt arbete och hårdare tag. En förebyggande åtgärd var att ”piska djävulen ur dem”.

– Cartwright och andra läkare påverkades av samtidens ideal. De var övertygade om att de hade rätt, de såg inte cirkelresonemangen de ägnade sig åt. En slav som piskades påverkades givetvis både fysiskt och psykiskt. Det togs sedan som bevis för en sjukdom, som skulle botas med ytterligare bestraffning, säger Petter Hellström.

Denna vetenskapliga rasism i form av antropometri – mätandet av kroppen – bytte i början av 1900-talet skepnad när genetiken och rasbiologin slog igenom. Det var samma rasistiska världsbild, men på en ny arena där skillnaderna trängde djupare in i våra kroppar.

Petter Hellström påminner om att vetenskapen i alla tider har påverkats av samtidens värderingar och världsbilder. Så länge det finns skillnader mellan människor kommer forskare att söka efter orsaksförklaringar. Han tar brottslighet som exempel. Faktorer som kön, socioekonomisk status och utbildningsnivå ger bra vägledning om vilka som är mest benägna att begå brott. Ändå lyfts ofta etnisk härkomst fram som det mest avgörande.

– Indelningen av människor kom först, redan i slutet av 1700- talet. Först därefter har forskare tagit fram data, som färgats av kategoriseringen. Likt Cartwright fastnar man i ett slags cirkelresonemang där tankar om ras och etnicitet reproduceras och förstärks.

Det kan vara en förklaring till att flera medicinska påståenden från 1800-talets slaveri lever kvar ännu i dag, trots att de motbevisats flera gånger. I en amerikansk studie från 2016 trodde hälften av 222 vita läkarstudenter på någon av myterna om biologiska skillnader. De skattade svarta patienters smärta som lägre än vita patienters, och gav dem följaktligen sämre vård. Andra studier bekräftar att rasifierade grupper får mindre smärtlindring, har sämre tillgång till vård och generellt sett får sämre vård.

”Man missar de verkliga skillnaderna”

I november 2022 avslöjade Dagens Nyheter att tre svenska regioner hade riktlinjer om att barn med mörk hudfärg skulle ha bedövningsplåster längre än barn med ljus hud. Frågan uppmärksammades först av sjuksköterskan Zainab Jones som driver ett Instagramkonto och utbildar vårdpersonal.

Efter att artikeln hade publicerats såg hon många kommentarer om att vården i detta fall ville väl, att det inte handlade om rasism.

– Då förstår man inte att man kan uppfatta sig själv som en god människa som vill göra gott, och samtidigt vara bärare av en rasistisk struktur som i slutänden leder till sämre vård, säger Zainab Jones och fortsätter:

– Jag vet att det finns flera liknande rutiner som grundar sig på myter, exempelvis att man ska försticka mörk hud med uppdragningskanyl. Samtidigt missar man helt de verkliga skillnaderna, exempelvis att hudsjukdomar och trycksår ser olika ut beroende på hur melaninrik huden är.

Fler myter lever kvar

Även myten om att svarta har sämre lungkapacitet har levt kvar. Den rasistiske läkaren Samuel Catwrights spirometristudie från 1800-talet fick stort inflytande. Den bekräftades senare av andra forskare, som även de hade ett entydigt fokus på ras utan att titta på sociala omständigheter. För många amerikanska läkare är skillnader i lungkapacitet en vedertagen sanning. Det har också lett till att många moderna spirometrar har en inbyggd raskorrigering.

Anna Bredström är etnicitetsforskare vid Linköpings universitet och arbetar just nu tillsammans med sociologen Shai Mulinari med en studie om hur uppfattningar om etniska hälsoskillnader påverkar vetenskapen och klinisk praktik. Hon konstaterar att amerikansk forskning har stort inflytande på resten av världen. Trots att den sker i en speciell kontext, där rasbegreppet hela tiden hållits levande, sipprar amerikanska forskningsresultat okritiskt hela vägen ner till riktlinjer i svensk vård.

Det finns flera rutiner som grundar sig på myter, exempelvis att man ska försticka mörk
hud med uppdragningskanyl.

Zainab Jones

”Ska patienten definiera sig själv?”

Efter en snabb googling hittar vi mycket riktigt riktlinjer om spirometri från två regioner, där patientens ursprung lyfts fram. I en riktlinje står det: ”Notera etnicitet; kaukasier (vit), svart, asiat. Anteckna land patienten är född i.”

Enligt Anna Bredström finns det flera problem här. Först och främst kan man ifrågasätta om det ens finns någon skillnad i lungkapacitet baserat på yttre attribut och geografiskt ursprung. För det andra finns det ingen entydig definition av ras.

– Hur väl överensstämmer en svart person född i Sverige med deltagarna i de amerikanska studierna? Ska patienten definiera sig själv, eller ska behandlande vårdpersonal göra det? Hur då i så fall?

År 2000 slog forskare inom det internationella projektet Human Genome Project fast att människor är till 99,9 procent genetiskt lika varandra. Det stärkte att ras är en social konstruktion. Men det innebar inte att debatten dog ut. De senaste decennierna har forskningen inriktats på populationsgenetik, det vill säga de 0,1 procent som skiljer oss åt, de genetiska variationerna.

Syftet är att skapa bättre diagnostik och att ta fram genetiskt skräddarsydd precisionsmedicin. Inom denna del av forskningen har ras- och etnicitetsgrupper ofta använts som en utgångspunkt, för att klassificera mänskliga olikheter och för att ta reda på hur vanlig en viss gen är inom en population.

Detta trots att geografiskt ursprung bara är en av många faktorer som påverkar de små genetiska skillnaderna.

”Samhällsforskare uttrycker oro”

Det har väckt kritik om att ras och etnicitet på nytt görs till en biologisk kategori. Att genetiken successivt kommer att ersätta sociologiska och psykologiska förklaringar till skillnader i ohälsa och sjukdom.

– Vi får se var det landar, kanske kan populationsgenetiken och precisionsmedicinen till slut spränga rasgränserna och helt handla om individen, säger Anna Bredström.

– Men det ser dystert ut och många samhällsforskare uttrycker oro. Jag tror att om man hela tiden letar efter skillnader baserat på ursprung så kommer man också att hitta skillnader, och förstärka dessa. Trots att det säkerligen finns bättre förklaringar som har med ens livsförhållanden att göra.