Forskaren: ”Jag blir förvånad över att så många har samma lön”

Marknadskrafterna kan sättas ur spel och löner hållas nere, om en arbetsgivare är så dominant som regionerna. Emil Bustos, forskare i arbetsmarknadsekonomi, förklarar sambanden och uttrycker förvåning över Vårdfokus avslöjanden.

Marknaden skulle höja lönerna. Det var fackets förhoppning, när tarifflöner och lägstalöner slopades i kollektivavtalet för drygt två decennier sedan. Men regionerna, som klart största arbetsgivare, kan sätta marknadens krafter ur spel med sin ”marknadsmakt” eller ”monopsoni”, som det också kallas. Den makten kan vara en av förklaringarna till regionernas låga och sammanpressade förstalöner, förklarar Emil Bustos, forskare i arbetsmarknadsekonomi vid IFN, Institutet för näringslivsforskning, som har studerat bland annat lägstalöner.

­–  Om några få arbetsgivare är dominerade måste man fråga sig – hur fungerar konkurrensen i realiteten? Upplever sjuksköterskor att de verkligen har en möjlighet att byta arbetsgivare? Eller är det bara några få som erbjuder ett visst specifikt arbete?

Det finns inte mycket svensk forskning om vad offentlig sektors marknadsmakt kan betyda för sjuksköterskelönerna. Men forskning från bland annat USA har visat att vårdpersonalens löner blir lägre när arbetsgivarna är färre och konkurrensen minskar. En ny studie synliggör att sjuksköterskelönerna sjönk när några stora sjukhus slogs ihop. Emil Bustos tycker att frågan är relevant även i Sverige, trots att det finns en viss konkurrens på vårdmarknaden i dag.

Om det bara finns få arbetsgivare att välja mellan, kan facket vara en viktig faktor för att hålla uppe lönerna, påpekar Emil Bustos.

­–  Jag blir förvånad över att så många har samma lön. Det kan finnas argument för facken att förhandla kollektivt för de nyanställda, säger Emil Bustos.

Risker med lägstalöner i avtal

Vårdförbundet provade att ha lägstalöner i ett avtal år 2009, men utfallet blev sämre än väntat och blev både ”ett golv och ett tak”, enligt Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro, som inte tror på siffersatta löneökningar i löneavtalet. Vårdförbundet har ett sifferlöst avtal med Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Även Emil Bustos ser samma risker med en avtalad lägstalön. Samtidigt är det svårt att lägga förhandlingsansvaret på den enskilda individen i början av en anställning, säger han.

­–  Som i ny i branschen har man ofta mindre erfarenhet och kunskap, vilket gör att det kan vara svårt att förhandla om lönen. Om det dessutom bara finns ett fåtal arbetsgivare så blir det ännu svårare. Här får fack och arbetsgivare ta sig en funderare om utfallen verkligen blivit som man önskat.

Emil Bustos tycker samtidigt att arbetsgivaren har relevanta argument att hålla förstalönerna på en lägre nivå – nämligen bristen på information om kandidaterna.

­–  I början vet de ännu inte vem som förtjänar en högre lön. Intressant är förstås också att följa lönespridningen längre fram, när de har arbetat ett tag.

Om 27 500 kronor är en rimlig lön är svårt att uttala sig om, tycker Emil Bustos. Enligt hans vetenskapliga synsätt är följande frågor viktiga att ställa om lönenivån:

­–  Är folk beredda att jobba för de här lönerna? Hur upplever de som utbildar sig att lönerna är? Vad tror man om framtiden i den här branschen?