Forskaren: ”Smärtbehandlingen av bensår är inte tillräcklig”
Det gör ont att ha ben- eller fotsår. Det uppger 60 procent av patienterna, enligt en ny avhandling av den norska sjuksköterskan Lena Leren.
Sjuksköterskan Lena Leren deltog inför sårbehandling av 252 patienter och observerade och ställde frågor om hur ont patienterna hade. Den informationen fick deltagarna komplettera i enkätundersökning.
Det visade sig att 60 procent av patienterna hade ont. De hade så kallad bakgrundssmärta, vilket innebär att det gjorde ont redan innan själva proceduren med såret började. Sårsmärtan låg på nivån moderat, motsvarande 4 på VAS-skalan.
”Påverkar daglig funktion”
Lena Leren doktorerade vid Universitetet i Sørøst-Norge förra året i ämnet bakgrundssmärta hos patienter med svårläkta bensår. Såren berodde på venös eller arteriell insufficiens eller diabetes. Såren hade inte läkt på över sex veckor.
Avhandlingen är baserad på en systematisk översiktsstudie om forskningsläget, en observationsstudie och en enkätundersökning.
– Smärtan från såret påverkade patienternas dagliga funktion. En ganska stor andel undvek aktiviteter som exempelvis att gå en promenad. Det är olyckligt eftersom vi vet att rörelse är bra för att få såren att läka.
Hon kartlade också vilken läkemedelsbehandling mot smärta de var ordinerade. De flesta fick paracetamol och svaga opioider. Men patienterna rapporterade att det endast lindrade smärtan lite grann och att de inte använde läkemedlen så mycket.
– Det ligger nära att tänka att de inte tog sina läkemedel för att de inte gav tillräcklig effekt. Men det kan också bero på andra saker. En sådan skulle kunna vara att äldre har barriärer mot att använda smärtlindring, genomsnittsåldern i studien är 70 år, säger Lena Leren.
Ansvaret oklart
Hon ser ett stort problem med att smärtbehandlingen inte är tillräckligt bra för patientgruppen.
– Forskning visar att smärta ger sämre livskvalitet, minskad aktivitet, dålig matlust och har flera andra negativa konsekvenser, som i sin tur påverkar läkningen av såret negativt.
Hon frågar sig vem som är ansvarig för smärtbehandlingen och vem som följer upp att den fungerar. Hon beskriver att patienterna riskerar att falla mellan stolarna i den norska vårdkedjan, som påminner om den svenska. Patienterna får behandling inom specialistvården, men deras läkare i primärvården ansvarar för smärtlindring, och det är sjuksköterskan i hemsjukvården som sköter omvårdnaden av såret flera gånger i veckan.
– Jag frågar mig vem det är som gör smärtkartläggningen och följer upp att patienten får rätt smärtbehandling. Jag undrar också vem som egentligen har ansvaret, säger hon.
– Min studie visar att patienterna fortsätter ha ont, så smärtbehandlingen är inte färdig. Det är ett stort problem.
Patienterna har olika typer av smärta. Vissa har ont hela tiden, andra i perioder, och intensiteten i smärtan går upp och ner.
– De rapporterar smärtan som brännande, stickande, dunkande och ännu fler olika variationer.
Doktorsavhandlingen innehåller även en systematisk översikt av tidigare forskning om bakgrundssmärta vid venösa bensår. Den sammanställningen visade att ännu fler hade ont, 80 procent av patienterna, även där med smärtintensiteten 4, på en 10-gradig skala.