Forskning på riktigt

Med Janne Kautto kom trycksårskorten till Fjälkinge. Han är sjuksköterskestudent och har under sin praktik medverkat i en prevalensstudie om trycksår.

För Janne Kautto och hans studentkamrater vid högskolan i Kristianstad är aktuell forskning integrerad i hela utbildningen. Han tyckte i början att forskningsmetodik och statistik var rörigt, men det klarnade när han medverkade i den trycksårsstudie som högskolan i Kristianstad har genomfört tillsammans med kommuner och sjukhus i Skåne. Då såg han att metoderna är användbara och att det är möjligt att forska i vården. Att ha använt den modifierade Nortonskalan i praktiken och tränat sin kliniska blick har också varit betydelsefullt för Janne Kautto.

– Jag kommer att använda skalorna när jag är färdig, det blir naturligt att tänka på det här sättet, säger han.

Under sin praktik i hemsjukvården, som huserar i samma byggnad som äldreboendet Fjällbacka i Fjälkinge strax utanför Kristianstad, har Janne Kautto genomfört studien med stöd av sjuksköterskan Pia-Lotta Bergqvist. Hon är särskilt intresserad av sår och en av de madrassansvariga sjuksköterskorna på boendet. Regelbundna bedömningar enligt den modifierade Nortonskalan har inte varit rutin på Fjällbacka tidigare. Men hon anser att personalen ändå är medveten om riskerna.

– Det finns i bakhuvudet hela tiden. Vi tänker på betydelsen av mat och dryck, rörlighet och hjälpmedel, och har läkt flera besvärliga sår med gemensamma krafter, berättar Pia-Lotta Bergvist.

Studien genomfördes under vecka tio. På de första två avdelningarna informerade Janne och Pia-Lotta gemensamt personalen och de boende om studien. Där gjorde de också bedömningarna tillsammans. Därefter fortsatte Janne med samma tillvägagångssätt på de återstående avdelningarna. På de två demensavdelningarna pratade han med personalen dagen före studien och bad dem att i samband tvättning och påklädning morgonen därpå inspektera de punkter på kroppen som är särskilt utsatta för tryck. För de dementa patienterna var det bättre att den ordinarie personalen som de känner tog hand om den delen. I gengäld fick Janne träna på att vara arbetsledare. Han visade trycksårskortet och förklarade hur det används.

– Jag ser mig som sjuksköterska och informerade dem som kolleger. Det föll sig naturligt och personalen tyckte att det var ok, konstaterar Janne.

Efter inspektionen gick han igenom bedömningarna och fyllde i enkäten tillsammans med personalen. På samma sätt gjorde han på de återstående två avdelningarna.

När studenterna medverkar i riktiga forskningsprojekt i vården ingår även att de gör etiska överväganden, informerar patienter och matar in data från sin egen enhet. De får praktiskt tillämpa de vetenskapliga principer som de har lärt sig teoretiskt på högskolan. Det behöver de kunna som sjuksköterskor, poängterar Christina Lindholm, som är professor i klinisk omvårdnad och leder studien.

– Att på ett praktiskt och jordnära sätt medverka i studier ger en verklig forskningsanknytning av den verksamhetsförlagda utbildningen. Studenterna lär sig »hands on« att göra riskbedömningar, inspektera hudkostymen, se vilka punkter som är särskilt utsatta för tryck och att klassificera och gradera de förändringar de ser. Det gör att kunskapen sätter sig i ryggmärgen. De får också med sig arbetssätt och metoder för att kvalitetsutveckla omvårdnaden.

Fjällbacka har totalt 55 boende fördelade på sex avdelningar och Pia-Lotta Bergqvist är ansvarig sjuksköterska på två av dem. Innan studien skulle genomföras bjöds hon tillsammans med andra sjuksköterskor och chefer in till högskolan för att få information om hur det skulle gå till; hur enkäten skulle fyllas i och hur trycksårskortet används.

– Det betydde mycket att få komma till högskolan. Det är ett sätt att få återkoppling för oss som jobbar i vården. Att hinna hålla sig à jour med den vetenskapliga delen är svårt när man arbetar på ett äldreboende, där det är så mycket praktiskt. Studien blir en fortsatt utbildning och utveckling för oss, som gör att man inte stagnerar, säger Pia-Lotta Bergqvist.

Janne Kautto tyckte i början inte att studien var särskilt viktig. Det var mycket annat att tänka på, så han »tog den med en klackspark«. Men nu är han nöjd med sin insats.

– När jag började insåg jag värdet. Jag såg att sjuksköterskorna och den övriga personalen tog till sig informationen och att det var bra att ha ett utgångsläge, att veta precis vilka som riskerar att få trycksår och vilka som redan har det. Och det var nyttigt att få visa personalen hur bedömningen går till, särskilt på demensavdelningen där de gjorde inspektionen själva. De hade bra koll och då känner jag mig nöjd.

Nu har personalen trycksårskorten i fickorna och är väldigt observanta. I och med studien har de fått ett mått på trycksårsfrekvens och vilka som löper risk att få trycksår. Tanken är att en ny studie ska göras om ett år, som då kan jämföras med årets resultat.