Forskningsresultat når inte ut på grund av tidsbrist

Tidsbrist var det största hindret för distriktssköterskor att läsa och omsätta forskningsresultat i praktiskt arbete, visar en surveyundersökning gjord i Stockholm. Utbildning i engelska och tillgång till databaser och en forskningsutbildad kollega var önskemål som fördes fram.

Vi är två distriktssköterskor som länge funderat på var alla forskningsresultat tar vägen som distriktssköterskor / sjuksköterskor producerar? Fler och fler sjuksköterskor forskar och doktorerar. Vad händer sedan med resultaten? Kommer de den kliniska verksamheten till nytta? Eller händer det inget mer?

För att få svar på detta gjorde vi en enkätundersökning bland distriktssköterskor/sjuksköterskor inom Stockholms södra sjukvårdsområde. Vi ville undersöka vad distriktssköterskor / sjuksköterskor såg som hinder och möjligheter att nås av och tillämpa forskningsresultat i klinisk verksamhet. Vi ville få svar på vilka faktorer som skulle kunna underlätta användandet.

Vi valde en kvantitativ metod med en hypotetisk-deduktiv utgångspunkt, en surveyundersökning, för att beskriva attityder, åsikter eller  beteenden hos stora grupper. Ett deduktivt arbetssätt  innebär att man utifrån allmänna principer och befintliga teorier drar slutsatser om enskilda företeelser. Man kan säga att man följer bevisandets väg (Patel & Tebelius, 1987). Beteckningen surveyundersökning kan ha olika innebörd. Ibland innebär den att forskaren gör en undersökning av en större avgränsad grupp av individer, ibland betyder den bara att forskaren använder sig av ett frågeinstrument – enkät eller intervju. Ofta genomförs surveyundersökningar med hjälp av enkäter på ett representativt urval av en given population för att skaffa nulägesinformation (Patel & Tebelius. 1987). Statistiska bearbetningsmetoder väljs när man ska beskriva och förklara.

Populationen bestod av distriktssköterskor, sjuksköterskor samt chefssjuksköterskor i södra Stockholms sjukvårdsområde. Sjuksköterskor på barnavårdscentraler och mödravårdscentraler ingick inte i urvalet. Totalt skickades 146 enkäter ut. Sex enkäter kom i retur obesvarade: två distriktssköterskor hade slutat sin anställning, två ville inte delta och två var långtidssjukskrivna. Av de återstående 140 enkäterna återkom 78 stycken.

För att samla information använde vi två frågeformulär varav det ena bestod av frågor som berörde kön, ålder, befattning, anställningsår och eventuell utbildning i forskningsmetodik.

Det andra frågeformuläret  bestod av en barriärskala som tidigare använts i en amerikansk studie (Funck, 1991). Barriärskalan består av 30 påståenden som indelats i fyra grupper. Åtta påståenden handlar om hinder hos distriktssköterskan/sjuksköterskan, åtta handlar om hinder i organisationen, sex påståenden om hinder på grund av forskningens karaktär och åtta om hinder i spridningen av forskningsresultat. Varje påstående bedöms på en fyrgradig skala: stämmer precis, stämmer ganska bra, stämmer inte särskilt bra, stämmer inte alls, ingen åsikt. I slutet av formuläret finns det plats för egna förslag och utrymme för de svarande att fritt kommentera och ange faktorer som kan underlätta användandet av forskningsresultat i kliniskt vårdarbete. Dessa förslag tolkades och faktorerna kategoriserades i grupper  för en sammanfattande redovisning.

Tidigare studier (Funk 1991, Nilsson 1998) som vi tagit del av har visat att det finns vissa svårigheter med spridning och tillämpning av forskningsresultat i klinisk verksamhet.

Enligt den så kallade tillsynslagen (sosfs 1980:11) ska »sjuksköterskan följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och söka göra sig förtrogen med nya rön av betydelse för hennes yrkesutövning« (§9). 1994 trädde en ny lag i kraft som föreskriver kvalitetssäkring (sosfs 1993: 9).  Att ta del av aktuell forskning är ett sätt att leva upp till kraven i lagar och förordningar.

Hur fungerar det i praktiken? Resultaten i vår undersökning pekar på att det största hindret är att resurserna för att omsätta forskningsresultat i praktiken är otillräckliga, oavsett om man har utbildning i forskningsmetodik eller inte. Forskningsrapporter och artiklar finns inte nära till hands, distriktssköterskorna / sjuksköterskorna har inte tid att läsa forskningsrapporter. Det kom också fram att tiden inte räcker till för att införa nya idéer och att distriktssköterskorna/sjuksköterskorna inte har forskningsutbildade kolleger att diskutera med.

Distriktssköterskornas/sjuksköterskornas egna förslag för att underlätta användande av forskningsresultat har vi sammanställt. Förslagen har tolkats och placerats i grupper enligt nedan:

* Utbildning och förbättrade kunskaper: Förslagen inom denna grupp gällde kurser, kunskaper om att söka i databaser, datoranvändning, fördjupade kunskaper i engelska och ett behov av olika mötesfora för att diskutera och delge varandra olika forskningsresultat.
* Förbättrat stöd från arbetsledning och uppmuntran, respekt och förståelse från andra yrkesgrupper: Denna grupps förslag handlade om önskemål om mer pengar för vården, en mer tillåtande attityd från ledningen att använda forskningsresultat i arbetet, att få chefer intresserade och engagerade så att de kunde stödja och backa upp personalen.
* Tillgänglig  tid för att granska och föra in forskningsresultat i vården: Denna grupps förslag handlade om att forskningsrapporter, skrivna på svenska, på ett utförligt och lättfattligt sätt, ska finnas tillgängliga samtidigt som det behövs mer tid och resurser för att läsa rapporter. Någon bör vara ansvarig för att presentera ny forskning.

Resultatet tyder på att det behövs insatser för att  utbilda de kliniskt  verksamma distriktssköterskorna/sjuksköterskorna till forskningskonsumenter. Tid behöver avsättas för dem att läsa och omsätta forskningsresultat till klinisk verksamhet. Utbildning i engelska behövs för att underlätta läsningen av rapporter skrivna på engelska. Tillgång till databaser och en forskningsutbildad kollega som skulle kunna hjälpa till med tolkning och läsning av  forskningsrapporter efterlystes. Resultatet visade också att tidsbrist var ett av de  stora hindren för  att genomföra nya idéer.

Om forskningsresultat ska komma en verksamhet till nytta krävs en stödjande organisation, är vår tolkning av resultatet från enkäten. Biblioteks- och IT-kunskaper krävs för att kunna söka relevant litteratur.

Sjukvårdssystemets omfattande omstruktureringar och ekonomiska nedskärningar  tror vi är en bidragande orsak till den tidsbrist som nämns. Vad görs i olika organisationer åt detta? undrar vi. Hur kommer framtiden för distriktssköterskorna/sjuksköterskorna att se ut i  en i hög grad privat driven vård?

Referenser:
Dunn V, Crichton N, Roe B, Seers K, and Williams K.
Using research for practice: a UK experience of the Barriers Scale. Journal of Advanced Nursing, Nr 27/1998:1203–1210.
Flodin M, Lindahl L. Hinder och möjligheter för användning av forskningsresultat i klinisk vårdverksamhet utifrån distriktssköterskors/sjuksköterskors perspektiv. Examensarbete 10 poäng, lärarhögskolan i Stockholm. 41–60 poäng. 1999.
Funk S, Champagne M. Wiese R and Tornquist E. Barriers: The Barriers to Research utilization Scale. Applied nursing research, volume 4, no 1:39–45. 1991.
Funk S, Champagne M, Wise R, and Tornquist E.
Barriers to Using Research Findings in Practic: The Clinicians Perspective. Applied Nursing Research,  volume 4, no 2:90–95. 1991.
Nilsson Kajermo K, Nordström Krusebrant Å, & Björvell H. Barriers to and facilitators of research utilization, as perceived by a group of registered nurses in Sweden. Journal of Advanced Nursing 1998, 27:798–807.
Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 1980: 11. Lag om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal med flera. Norstedts tryckeri AB, Stockholm. 1996.
Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 1993:9.
Kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården inklusive tandvården. Almqvist & Wiksell. Uppsala 1999.