Funderat

»Just nu har vi mycket hög belastning.« Så lät det på närakutens telefonsvarare.

Släktingen som hade drabbats av akuta besvär på söndagsmorgonen blev lite orolig. Det lät som om det kunde bli en lång väntan. Vi tog Gud i hågen och åkte dit i alla fall – det kunde knappast vara värre än alternativet SÖS-akuten, tänkte vi.

I väntrummet satt en (1) patient. Eller, förmodligen, en anhörig. Efter registrering närmade vi oss sjuksköterskeexpeditionen – där stod läkare, sjuksköterska och undersköterska i lugnt samspråk. Släktingen fick omedelbart komma in på ett undersökningsrum efter att hon beskrivit sina problem. Mindre än en timme senare hade sjuksköterskan hjälpt henne med de praktiska bestyren och läkaren förklarat vad som hade hänt och skrivit remiss till specialistmottagningen till på måndagen.

På väg ut mötte vi en ny patient. Han hade försökt ringa men inte kommit fram – säkert hade han hört samma telefonsvarare som vi. Han fick samma snabba service när han ändå vågade sig till närakuten.

Hade den avvisande telefonsvararen skrämt i väg folk till SÖS-akutens väntrum? Det var kanske typiskt att det – i det här fallet helt i onödan – var så svårt att etablera kontakt. Till dem som ändå trotsade »förbudet« gav personalen snabb och bra service. Men i slutänden ger det icke godkänt.

För det är just när det gäller tillgänglighet som svensk sjukvård får sina sämsta betyg. Så dåligt att vi faktiskt hamnar sist av 29 länder i en jämförelse av HCP, Health Consumer Powerhouse, med kontor i Stockholm och Bryssel. I andra »grenar« får svensk sjukvård toppbetyg, av HCP liksom till exempel av OECD.

Toppbetyg hade också den däckfirma där jag försökte skaffa nya däck till min bil (åtminstone i Gula sidornas föga vetenskapliga opinionsmätning). Mitt första telefonsamtal hamnade hos en telefonist som uppenbart satt långt från däckfirmans lokaler. Mitt telefonmeddelande besvarades först fyra dagar senare – till min telefonsvarare. Sedan dess har jag och däckfirman utväxlat flera telefonmeddelanden – men vi har aldrig pratat direkt med varandra.

Bilen väntar fortfarande på nya däck. Det kan man tåla. Det är värre att vänta på akut sjukvård.