”Går inte att förbereda för krig när man skär ner i vården”

Budskapet från konferensen Folk och försvar i veckan var tydligt: Vi måste förbereda oss för krig i Sverige. Men utspelet får kritik från Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

I början av veckan samlades politiker och företrädare för organisationer i civilsamhället, näringsliv och myndigheter i Sälen för Folk och Försvars årliga konferens. I fokus stod världens säkerhet, Sveriges försvar, människors trygghet och samhällets krisberedskap. En av deltagarna på konferensen var Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Det har blivit en intensiv debatt efter utspelen om att befolkningen ska vara beredda för krig – hur ser du på de uttalandena?

­– Jag var ganska upprörd när jag åkte därifrån! Det fanns inte en enda programpunkt som handlade om vården, även om det lyftes av enskilda personer i panelsamtalen. Det går inte att förbereda sig för krig samtidigt som man skär ner inom vården på det sätt som sker nu. Det går inte ihop! Det pratade jag med många om på plats. Det kommer bli ännu färre platser och befolkningen kommer inte få den vård de behöver när regioner och kommuner nu drar ner. Om det inte fungerar i fredstid hur ska det då fungera i krig?

Vad behövs för att civilförsvaret, där vården ingår, ska fungera?

– Det saknas redan nu personal, vårdplatser och resurser. Det råder till exempel brist på flera vanliga läkemedel i hela landet. Vi vet att vården är sämre rustad i dag än innan pandemin och nu ska man dessutom varsla personal i patientnära arbete.

– Coronakommissionen har redan slagit fast vad som behöver göras, men ännu är det inget som har åtgärdats i praktiken. Vi behöver till exempel ett fungerade journalsystem som kan tala med varandra över regiongränserna. Annars blir det som efter tsunamin i Thailand 2004 då patienter skickades över hela landet och deras anhöriga inte visste var de befann sig.

– Vården måste genomföra regelbundna övningar av större kriser, det görs inte i dag.

– Det behövs också en diskussion om hur krigets lagar ska följas. Vi ser ju till exempel från Ukrania hur  sjukhus blir måltavlor och civila skadas trots att de ska ha extra skydd.

Enligt Natoavtalets paragraf 3 ska alla medlemsländer vara självförsörjande när det gäller sjukvården i händelse av krig– är vi det i dag?

– Nej, det är vi inte och det har jag påtalat många gånger för politiker på olika nivåer. Men hur de kommunicerar det vidare i sina förhandlingar kring Nato vet jag inte. Dessutom visar Socialstyrelsens genomgång att kommuner och regioner har kommit olika långt när det gäller sin krisberedskap.

Sedan tidigare har regeringen fattat beslut om att återinföra civilplikten från den 19 januari i år – hur påverkar det Vårdförbundets medlemmar?

– Det är en diskussion som startade redan under pandemin och innebär att legitimerad vårdpersonal kommer att krigsplaceras. De som är anställda inom vården får oftast en placering på sin arbetsplats, men hur det blir med de som arbetar inom andra områden vet vi inte i dagsläget.

Vad har facket för roll i förberedelserna för ett eventuellt krig?

– Vi kommer att ha en viktig roll och det är något som vi gemensamt ska diskutera med TCO och LO-förbundet inom kort.

Fotnot: Texten har uppdaterats då den tidigare angav en annan artikel i Natoavtalet än den som avsågs.