Gav döende patient morfin utan att först kontakta läkare

Sjuksköterskan överskred sina befogenheter men handlade medicinskt korrekt då hon ändrade ordinationen för att den döende cancerpatienten skulle slippa sina svåra smärtor

10 januari 2000

Den 75-åriga mannen vårdades på sjukhemmets rehabenhet  för metastaserande gallblåsecancer. Som smärtlindring var han ordinerad Dexofen 100 mg 1 tablett x 4, tablett Alvedon 500 mg 2 tabletter x 4, samt Morfin 10 mg vid behov. Efter samtal med patienten ändrade sjuksköterskan ordinationen till tablett Morfin 10 mg 1 tablett x 4 och satte samtidigt ut Dexofen.

Sjuksköterskan tog inte kontakt med läkare, men skrev in ordinationen på patientens läkemedelslista.

Den sjuksköterska som tjänstgjorde dagen efter kontaktade läkare som fastställde den ändrade ordinationen och halverade dosen Alvedon. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan anmälde händelsen enligt Lex Maria.

Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för att mot gällande regelverk ha ordinerat in- och utsättande av läkemedel. Hon har inte kontaktat läkare men genom skriftlig rapport till kollegan visat att hon var medveten om att hon borde det, skriver Socialstyrelsen, som dessutom hävdar att mannen fått för mycket smärtlindrande medel.

Sjuksköterskan skriver i sitt yttrande till ansvarsnämnden att mannen, som avled en vecka senare, var starkt smärtpåverkad den aktuella söndagen. Den patientansvariga läkaren var inte i tjänst och den jourhavande läkaren kände inte till patienten.
Patienten och sjuksköterskan kom överens om att han skulle ta morfin mer regelbundet för att slippa smärtorna och att läkaren skulle kontaktas nästa dag. Själv var sjuksköterskan dock ledig då, därför ombesörjde hon att en kollega skulle göra det och informerade den sjuksköterska som arbetade kväll om sin ordination.

Förutom att skriva in och signera i mannens läkemedelskort skrev hon en lapp till nattsjuksköterskan att hon använt sig av behovsordinationen.

Sjuksköterskan anser att ärendet handlar om var gränsen går för tillämpning av behovsordination och i vilken mån en sjuksköterska får göra adekvata konsekvensändingar i medicineringen.

Sjuksköterskan har lämnat in kursintyg för att styrka sin kompetens och ett utlåtande från ordföranden i Riksföreningen mot smärta för att styrka att den smärtlindring hon administrerade var den i sammanhanget mest adekvata.

Socialstyrelsen  genmäler att det inte är en sjuksköterskas sak – som inte ens har rätt att ordinera läkemedel – att avgöra om olika läkemedel ska ges samtidigt eller inte. De in- och utsättanden som hon gjort ingick inte i hennes behörighet. Att hon kände till att Dexofen och Morfin som regel inte borde ges samtidigt, ser Socialstyrelsen bara som ytterligare ett skäl att kontakta läkare, eftersom han inte gett några anvisningar om hur man skulle göra med Dexofen om det uppstod ett behov av Morfin.

hsan konstaterar att sjuksköterskan överträtt sina befogenheter och att varken det faktum att det fanns en behovsordination eller att den patientansvariga läkaren inte var i tjänst är godtagbara skäl att ändra den stående ordinationen.

Behovsordinationen har dock gett henne rätt att under sitt arbetspass ge patienten morfin vid de två tillfällen som hon gjorde det. Den formella ändringen var dessutom bara tillfällig, skriver nämnden, eftersom den sjuksköterska som övertog ansvaret på natten dels var underrättad, dels hade ett eget ansvar för medicineringen. Sjuksköterskan hade dessutom ordnat så att den patientansvariga läkaren dagen därpå skulle ta ställning till hennes bedömning.

Nämnden skriver att sjuksköterskan »stod inför ett allvarligt problem med en döende patient med svåra smärtor som kunde lindras. Hon var även väl medveten om att patienten tidigare fått morfintabletter med god smärtlindring som resultat. Hon visste också att regelbunden, kombinerad behandling med morfin och Dexofen bör undvikas. Beslutet att ersätta Dexofen med morfintabletter var medicinskt korrekt och medförde god smärtlindring. Beslutet konfirmerades påföljande dag av den patientansvariga läkaren.«

Fast sjuksköterskan felat anser nämnden att förmildrande omständigheter gör felet ursäktligt i detta särskilda fall. Det ska därför inte leda till någon påföljd. En medicinskt sakkunnig (sjuksköterska) och tre ledamöter (en tandläkare, en biomedicinsk analytiker och en före detta riksdagsman) reserverade sig mot beslutet och ansåg att sjuksköterskan borde få en erinran. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2239/98:a3).

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida