Gav råd om naturläkemedel

När akuttiderna var slut rådde sjuksköterskan och läkaren kvinnan och hennes tvååring att ta ett naturläkemedel som rekommenderas från sex år.

En kvinna och hennes lilla pojke hade varit förkylda en längre tid. När mamman började få känningar i bihålorna ringde hon vårdcentralen.

Den sjuksköterska som hon talade med konstaterade att dagens mottagningstider var slut, men rekommenderade naturläkemedlet Sinova.

Kvinnan frågade om hon kunde ge sonen samma medel. Det trodde sjuksköterskan, men för säkerhets skull rådfrågade hon en läkare. Han konstaterade att man brukar göra det i Tyskland, men inte i Sverige, och ansåg att mamman kunde ge tvååringen en halv dos.

Kvinnan tyckte att rådet var konstigt och ringde i stället apotekets läkemedelsrådgivning. Där fick hon veta att naturläkemedlet inte var något de rekommenderade – och att det enligt förpackningen inte fick ges till barn under sex år.

Hon fick också rådet att söka läkare
om hon hade ont i bihålorna. Kvinnan anmälde då sjuksköterskan och läkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Den anmälda sjuksköterskan skrev i sitt yttrande att hon hade berättat för kvinnan att hon inte visste om sonen kunde ta tabletten. Hon hade i stället uppmanat kvinnan att kontakta apoteket.

Läkaren skrev att han är väl insatt i naturläkemedel och att Sinova ges till både vuxna, gravida och barn i Tyskland sedan decennier tillbaka.

Preparatet har, enligt läkaren, vetenskapligt dokumenterad effekt mot förkylningsbesvär, är ofarligt och har lägre biverkningsprofil än receptbelagda läkemedel som Rinexin och Mollipect som ofta ges till små barn.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att både sjuksköterskan och läkaren i första hand borde ha rekommenderat ett godkänt läkemedel med kända effekter och biverkningar. Men sjuksköterskan gjorde inte fel som förmedlade läkarens rekommendation.

Legitimerad personal bör över huvud taget inte ordinera eller rekommendera naturläkemedel utan att berätta att de inte har gått igenom samma prövning av biverkningar och effekter som godkända läkemedel, anser nämnden.

Och sjukvårdspersonal bör för barn bara rekommendera behandling som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Nämnden ger läkaren en erinran. Ordföranden, en ledamot och den medicinskt sakkunniga föredragande reserverade sig mot beslutet. De ansåg att kritiken mot läkaren inte var så allvarlig att den motiverade en disciplinpåföljd. Beslutet har överklagats till länsrätten (hsan 2734/02:b3).