Gotland tänker gränslöst
Patienterna känner sig väl omhändertagna sedan socialtjänsten och sjukvården på Gotland börjat samarbeta tätt.
Alla nödvändiga insatser kring den enskilde individen samlas numera via en så kallad samordnad individuell plan. Det kan exempelvis handla om en elev som en skolkurator ser behöver hjälp från barn- och ungdomspsykiatrin, barnmedicin och sjukgymnast.?
— I stället för att patienten ska behöva ta alla dessa kontakter på egen hand så samlas vi till ett gemensamt möte där vi stämmer av patientens behov och vad var och en kan bidra med. De uppföljningar vi har gjort visar att patienterna känner sig sedda och bekräftade. Samtidigt sparar det mycket tid, dels för patienten men också i form av samordningstid för alla runtomkring.?
Det sa Maria Dalemar, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Gotland, när hon under Almedalsveckan i Visby berättade om samarbetsmodellen vid ett seminarium. Det är ett samarbete som märks på alla nivåer. ?
Ledningsgrupperna delar numera våningsplan och har dagliga möten. Ett socialpsykiatriskt team har utvecklats som ger familjer ett intensivt stöd för att undvika att barn placeras i familjehem. Tillsammans har sjukvårdsförvaltningen och socialförvaltningen skapat så kallade trygghetspunkter på orter där det inte finns någon vårdcentral året runt. ??
Arbetet tog fart efter att flera medborgare uttryckt att det var besvärligt att behöva resa långa sträckor för att få basal hjälp. Lösningen blev att låta sjuksköterskor och undersköterskor på lokala äldreboenden ta sig an dessa patienter. I dag finns det fyra trygghetspunkter spridda över Gotland.
?De har öppet några förmiddagar i veckan och hit kan patienter vända sig för återkommande provtagningar, såromläggningar, blodtryckskontroll och vissa injektioner. Alla besök bokas in hos den ordinarie vårdcentralen, som sedan lägger ut uppdraget på aktuell trygghetspunkt.
?— Personalen på äldreboendena tycker det är kul. De får lite andra patienter, som de dessutom kan följa över tid. Eftersom allting är planerat så påverkas inte den ordinarie verksamheten på äldreboendet av att några medarbetare får extra uppgifter. Även patienterna är nöjda, de känner sig väl omhändertagna och trygga. För dem spelar det ju ingen större roll var personalen har sin anställning, bara de får bra hjälp, sa Maria Dalemar.