Klassikern: Grejen med tratten

Sedan mitten av 1800-talet har barnmorskor lyssnat av barnets hjärtljud med hjälp av en trätratt. När ctg:n kom på 60-talet fasades tratten ut. I dag har den blivit populärare igen, kanske för att barnmorskor vill frigöra sig från en alltmer medikaliserad vård. Tratten kan användas ungefär från graviditetsvecka 24.

Det krävs ett särskilt grepp, och mycket träning, för att lyssna med tratt: Trattens stora del sätts mot mammans mage med ett lätt tryck och barnmorskan lägger sedan sitt öra mot den mindre öppningen och lyssnar på fostrets hjärtljud. Det är viktigt att släppa taget om tratten för att inte förväxla ljuden med sin egen puls

Tratten ger en direkt avlyssning av barnets fosterljud till skillnad från dopplerteknik som använder ultraljudsvågor. Tratten kan också användas för att fastställa barnets position i magen. Vid noggrann avlyssning kan accelerationer (tillfällig stegring) och uttalade decelerationer (tillfällig sänkning) av hjärtljuden noteras.

Tidigare fanns en tradition att barnmorskestudenter fick en tratt när de påbörjade utbildningen eller tog examen. Ofta hade den ett rosa eller ett ljusblått band som skulle symbolisera könet på barnet som föddes vid den första förlossning de bistod. Av hygieniska skäl används inte personliga trattar i vården i dag.

Det allra första stetoskopet uppfanns av den franska läkaren René Laënnece och var ett hoprullat papper som sattes på bröstkorgen för att lyssna av en patients hjärtljud. Senare skapade han ett stetoskop av träcylindrar som kunde skruvas isär och bäras i hatten. De första barnmorsketrattarna kunde vara dekorerade med elfenben och pärlemor. I dag tillverkas tratten oftast i trä, men finns även i plast och metall.