Grön vård sår frön till läkning

På Grevegården jobbar sjuksköterskan och trädgårdsmästaren Elisabeth G Wahlgren med grön rehabilitering för utmattade. I skogsnära trädgård landar deltagarna i viktiga insikter om sina liv.

Det gamla äppelträdet står precis synligt genom gapet i häcken som skyddar Elisabeth G Wahlgrens trädgård mot den vinande höstvinden. Bakom breder Västgötaslättens åkrar ut sig under höga skyar. Som liten flicka brukade hon plocka äpplen här och ta med till skolan.

— Det här är det äldsta fruktträdet på gården, troligtvis lika gammalt som huset som byggdes i början av 1900-talet. När jag skulle sätta häckar var trädet så dåligt, så dåligt. Trädgårdsmästaren i mig sa att det måste bort — men hjärtat sa att det går inte, säger Elisabeth G Wahlgren.

Sedan 2016 driver hon på uppdrag av Västra Götalandsregionen naturunderstödd rehabilitering, nur, på Grevegården en mil söder om Lidköping. Ett team bestående av henne själv som sjuksköterska och trädgårdsmästare, en sjukgymnast och en arbetsterapeut arbetar med grupper om åtta deltagare som remitterats hit med diagnoser som ångest, utmattningssyndrom eller depression.

Sensoriska inslag viktiga

Mycket har hänt sedan gården användes för jordbruk. Där en 15 meter hög mintgrön spannmålssilo tidigare stod finns nu ett växthus med guldfiskar som simmar omkring i transportrännan. Det gamla traktorgaraget intill, som förut hyste oljetankar och hyvelbänkar, är i dag inrett med en stor eldstad. Härinne, i mjuka fåtöljer täckta av fårskinnsfällar, samlas deltagarna i början av varje träff. Sedan följer en promenad i samlad tropp eller var för sig. Deras behov för dagen får bestämma.

Olika delar av gården sköts på olika sätt för att fylla varierande funktioner. På vissa håll tillåts trädens grenar breda ut sig och växa ner för att ge skugga och avskildhet, och strax intill står stammarna med lagom avstånd för hängmattor. Runt en grillplats finns stadiga ekbänkar att lägga sig och vila på. Här och där ligger högar med ris, en svampkoloni har lämnats orörd under björkarna och även ogräs är tillåtet på sina håll. Sensoriska inslag är viktiga: mjuka gångar, gräs mot nakna fötter sommartid, doften av jord och multnande löv på hösten.

Saker får ta tid

Deltagaren Sandra Mattsson, som avslutade en behandling på Grevegården i augusti förra året, berättar att just det sensoriska i att hantera jord och frön hjälpte henne att landa i insikten att saker kan få ta tid:

— Jag upplevde att som utmattad går allting väldigt fort inne i huvudet. Då behöver man träna på att saker ska gå långsamt. Att lära sig lyssna, höra och känna, bara för att kroppen ska lugna ner sig.

Elisabeth G Wahlgren beskriver den typiska deltagaren på Grevegården som någon som är högpresterande, bryr sig mycket om att andra ska ha det bra och har lätt att glömma bort att ta hand om sig själv. Sådant man vet intellektuellt att man borde göra, men helt enkelt missar ändå — varpå stressen byggs upp till utmattning. Sandra Mattsson berättar att hon funderade mycket över hur andra uppfattade henne när hon var utmattad.

— Här kunde jag plocka bort de tankarna, vila när jag behövde och verkligen bli påmind om att lyssna på mig själv. Det var inte som att någon sa: ”Tänk så här.” Man kom liksom fram till det själv eftersom man gick här länge — tänket och reflektionerna kom in i en till slut, säger hon.

”Jag tänker på Elisabeth när jag planterar tulpaner till lucia, hon har sagt att det aldrig är för sent.”

Sandra Mattsson, tidigare deltagare på Grevegården

I dag är Sandra Mattsson tillbaka från sin sjukskrivning. Hon har valt att gå ner i arbetstid till 75 procent på jobbet som värdinna och it-pedagog på en mötesplats för seniorer i Lidköping.

— Det kanske låter konstigt, men jag skulle inte ha velat vara utan utmattningen. Det är en erfarenhet som gjorde att jag blev tvungen att hitta strategier för att stressa ner och leva livet på ett annat sätt.

Bland det hon fick med sig från behandlingen på Grevegården nämner hon framför allt en ökad medvetenhet om sitt eget ansvar att må bra.

— Jag fortsatte att leta saker som kunde hjälpa mig, gå på yoga, träna och sådant. Jag tänker på Elisabeth när jag planterar tulpaner på lucia — hon har sagt att det aldrig är för sent, det finns inga regler — bara gör! säger Sandra Mattsson.

Plantera och skörda

Grevegården har funnits i Elisabeth G Wahlgrens familj i fyra generationer. Marken är utarrenderad och brukas fortfarande, och just denna höst kantas åkrarna av solrosor. En vacker fond till det öppna landskapet, där gårdarna ligger utspridda på slätten, ofta omgivna av små skogsdungar.

— Lantbrukaren sådde en massa biväxter i år. Det kommer att bli många fåglar som äter upp fröna i vinter, säger Elisabeth G Wahlgren nöjt.

I sin roll som trädgårdsmästare leder hon övningar som låter deltagarna skörda i kökslandet eller plantera frön för att sedan sköta plantan. Sjukgymnasten står för bland annat avslappning och övningar som ger förståelse för kroppens reaktioner. Enkel matlagning kan ge arbetsterapeuten tillfälle att registrera hur deltagare tar sig an olika uppgifter, och i aktiviteter i trädgården får de träna på att ta pauser. Förankringen i platsen och rutinerna är viktiga.

— Vi jobbar med inre processer utifrån våra professioner och de fyra hörnstenarna som är platsen, aktiviteterna, teamet och mötena, säger Elisabeth G Wahlgren.

Samtalen viktig del

Mötena handlar om att se varje individ, men också gruppdynamiken. Här är samtalen en viktig del. Elisabeth G Wahlgren säger att det är där hennes profession som sjuksköterska blir extra tydlig — i att lyssna och se helheten.

— Sen är jag ju verksamhetschef också, och gör den första bedömningen om det här är rätt vård för deltagaren just nu. Jag har kontakten med sjukvården, och planerar tillsammans med arbetsterapeuten de avslutande mötena med andra aktörer. Men hela teamet är viktigt — varje måndagseftermiddag sitter vi här och går tillsammans igenom var deltagarna befinner sig just nu, säger Elisabeth G Wahlgren.

Tidigare har hon arbetat på hospice, i Lidköping. Hon ser paralleller i arbetssätten.

— Helhetstanken är viktig, inte minst som sjuksköterska i omvårdnadsarbetet. Även på hospice jobbar man nära varandra i teamet och diskuterar mycket kring patienten. Jag har alltid sökt mig till vård där man bygger relationer, och där man har en längre kontakt med patienterna.

Trädgården har länge varit viktig för Elisabeth G Wahlgren. När intresset för grön rehabilitering väcktes började hon göra research på egen hand och hittade flera exempel på hur regionerna lagt dyra pengar på vackra gröna miljöer — men få hade koll på hur de borde vara utformade för att kunna användas i vården.

— Då tänkte jag att skaffar jag mig en utbildning inom trädgård så kommer jag att ha språket på båda sidor.

Resan via en kandidatexamen som trädgårdsmästare till att i dag varva rehabilitering med trädgårdsdesign och trädgårdsskötsel var inte helt enkel. Elisabeth G Wahlgren beskriver det som att hon fått föra lite av ett korståg för grön rehabilitering. Hon tror att en orsak till skepsisen som funnits inom vården kan vara att det är svårt att få fram evidens för att metoden fungerar — även om utvärderingar visat goda resultat, både från Grevegården och andra verksamheter.

Mer forskning behövs

Verksamheternas form kan variera, liksom vad de kallas för. Gärd Holmqvist, doktor i hälsa och livsstil vid Högskolan i Halmstad, nämner trädgårdsterapi, sinnesträdgård och hälsoträdgård som några exempel:

— En del verksamheter använder sig av djur, andra inte, en del har vårdpersonal och multimodala team, andra inte. För en del sker den medicinska behandlingen på en vårdcentral och så vidare. Så vad är grön rehabilitering egentligen och vad är det vi forskar på? Just nu handlar det mest om att försöka beskriva företeelsen. Det behövs mer forskning helt enkelt, säger hon.

Gärd Holmqvist har för Västra Götalandsregionens räkning utvärderat just Grevegårdens verksamhet genom intervjuer med deltagare, självskattningsformulär och personalens veckoanteckningar. Resultatet visar att både personal och deltagare anser att rehabiliteringen ledde till en förbättrad hälsa och livskvalitet. Många konstaterade i intervjuerna att behandlingen blev ”en början på något nytt”, men i självskattningsformulären återspeglades inte den positiva utvecklingen. Sådant som deltagarna upplevde som förbättringar — till exempel ont i axlarna
i stället för migrän — kunde ändå ge lika många poäng för stressymtom på skattningsskalan. Ett av de främsta resultaten var att deltagarna fått en mer realistisk självbild.

Gärd Holmqvist menar att det finns svårigheter med att använda kvantitativa metoder på just personer med utmattningssyndrom.

— De är ju kognitivt nedsatta, och har i de flesta fall svårt att koncentrera sig. Och även vi som inte har kognitiva nedsättningar blir ju trötta av skattningsskalor, det tar tid att fylla i dem.

I ett informationsblad skriver Västra Götalandsregionen att naturunderstödd rehabilitering ska ses som ett komplement till ordinarie medicinsk behandling och rehabilitering. Men enligt Elisabeth G Wahlgren mäts verksamheten efter hur många som återgår till arbete efter en behandling. Själv anser hon att det är viktigt att inte försöka komma tillbaka för snabbt. Hon liknar det vid en ”åsnetrappa” — små steg med platåer emellan. Uppåt kommer man, men fort går det inte.

— Flera av dem som kommer till oss har varit sjukskrivna en längre tid, det kan röra sig om flera år. Då går det inte att komma tillbaka till arbetet på tolv veckor. Men vi startar en process och lägger grundstenarna, säger Elisabeth G Wahlgren.

Som för det gamla äppelträdet. För ett par år sedan började en ung gren växa uppåt från trädets bas och bildade en egen krona som skavde mot den gamla. Då bestämde sig Elisabeth G Wahlgren för att ge trädet en chans till.

— Jag och två deltagare hjälptes åt att såga ner de gamla grenarna för hand bit för bit och lät den gamla ihåliga stammen vara kvar, som stöd åt den nya grenen. Och nu — titta vad det har vuxit upp! Det är samma gener, samma äpplen. Men vi har skapat andra förutsättningar, för att det nya ska kunna komma fram.