Gruppbehandling hjälper utbrända

Människor med ett svårt lidande till följd av utbrändhet och långa sjukskrivningsperioder, har deltagit i ett särskilt utformat vårdprogram på vår psykiatriska mottagning i Helsingborg. Många av dem har kommit tillbaka i arbete.

Av de 34 personer som har deltagit i vårdprogrammet är 28 åter i arbete och arbetsträning. Den första av de totalt fem grupperna startade i april 2003 och den sista avslutades i juni 2004.

Från 2002, när den psykiatriska mottagningen Avenyteamet i Helsingborg startade, har ett stort antal patienter sökt med problem som depression och utmattning. Som en följd av det utvecklade vi ett lokalt vårdprogram med stöd av de då tillgängliga forskningsresultaten inom området. Senare integrerades diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom i bedömningsfasen.

Innan behandlingen inleds upprättas ett avtal om antal gruppträffar och ansvarsfördelning mellan gruppledare och deltagare. Under hela vårdprocessen finns utrymme för personligt samtalsstöd och samtal med hela eller delar av familjen som kan vara berörd och oroad över sjukdomsförloppet. Samtalen hålls av den ansvarige behandlaren som, efter överenskommelse med patienten, i sin tur kan bjuda in andra behandlare till samtalet för konsultation i speciella frågor. Ett reflekterande arbetssätt används vid konsultationen (Andersen).

För att ge gruppdeltagarna möjlighet att upptäcka tidigt etablerad relationsstress får de inledningsvis göra en familjekarta över både sin uppväxtfamilj och den familjesituation de har nu. Gruppdeltagarna beskriver sina familjer och de eventuella stressfyllda relationer som de väljer att berätta om för gruppen. Av hänsyn till familjemedlemmarna kan patienten välja att inte namnge dem. Gruppledarna tar ansvar för att inte placera personer som känner varandra i samma grupp. Gruppen kan delas, då får hälften berätta om sina familjer med intervjuhjälp av gruppledare, medan övriga får möjlighet att ge sina egna reflexioner på berättelserna som de lyssnat på. Vid nästa tillfälle får de andra berätta om sin familj, medan de deltagare som redan har beskrivit sina familjer lyssnar och reflekterar. Deltagarna samtalar också om relationer med vänner, arbetskamrater och arbetsledare som ger stress samt delar erfarenheter med varandra om strategier som minskar stress.

I denna fas i grupprocessen får deltagarna insikter om hur viktig gruppen är för att utveckla trygghet hos varandra och tillit till sin egen förmåga. Den isolering de tidigare valt att försätta sig i på grund av stress har ofta lett till konflikter och ökad isolering när arbetskamrater eller anhöriga har tagit upp problemet.

Gruppdeltagarna får också information om sömn, dess olika faser och om hur sömnstörningar påverkar bland annat uthållighet och koncentration. De samtalar om vad som orsakar de egna sömnstörningarna och om vad de själva kan göra för att sova bättre. Gruppledaren informerar om ångest, hur den tar sig kroppsliga uttryck och försvårar logiskt tänkande. Vi samtalar om copingstrategier och informerar om egenvårdsåtgärder, exempelvis fysisk träning, som minskar ångest. Gruppdeltagarna hjälps åt att pusha varandra att komma i gång med träning, ofta genom att träna tillsammans.

Gruppbehandlingen sträcker sig över 16 veckor. Mot slutet av behandlingsperioden erbjuds alla patienter ett samtal för planering av eventuell fortsatt behandling eller rehabilitering. Behandlingen utvärderas med en intervju som spelas in på video. Den granskas efteråt av gruppledarna. Alla förändringar av upplägget har baserats på deltagarnas utsagor vid dessa utvärderingstillfällen. Vill du läsa mer om tekniken i utvärderingsintervjun, se artikeln av Tom Andersen under lästips.

I gruppbehandlingen informerar gruppledarna om hur stress påverkar kropp, själ och hjärna, i syfte att ge patienten möjlighet att känna igen sig och tala om sitt eget lidande. Vid utmattningssyndrom begränsar känslor och reaktioner från kroppen tillgången till eget liv och omvärlden. Vår erfarenhet är att dessa upplevelser var svåra för flertalet patienter att verbalisera. Att inte ha språk för kroppsupplevelser och kroppssensationer kan göra patienten rädd för att bli psykiskt sjuk. Att inte kunna kontrollera sin kropp kan också ge nedstämdhet och en känsla av maktlöshet. När gruppdeltagarna hörde andra i gruppen berätta om liknande upplevelser utbrast de flesta lättat, att de kanske ändå inte höll på att bli galna.

Om gruppdeltagarna kände sig tveksamma till att berätta eller var rädda för att deras berättelse inte skulle tas emot av gruppen, valde de i en del fall att rådgöra med gruppledarna. Avsikten med att patienterna får beskriva sin familjekarta för varandra, är att ge dem möjlighet att upptäcka ett tidigt etablerat livslidande, vilket kan ge ökad sårbarhet och kronisk stress senare i livet. Ytterligare ett steg i familjekartan är att patienten beskriver sin nuvarande familjebild för att upptäcka om relationsstress, liknande den i ursprungsfamiljen, finns i nuvarande familj eller i andra relationer med vänner, arbetskamrater eller chefer. Denna inriktning blev möjlig genom att gruppledarna respekterade patienternas eller deras familjers behov av integritet i gruppen och erbjöd individuella samtal med samtalsterapeut i de fall det väckte alltför stort lidande för patienten att tala om det i grupp.

Avspänning, akupunktur och information om hur kroppen fungerar (se faktaruta) kombinerat med synsättet att kroppen är en odelbar enhet som människan endast genom sitt tänkande kan dela in i olika delar, ger ytterligare en möjlighet till läkning. Ökad förståelse för vilka faktorer som leder till kronisk stress, kroppslig utmattning och depression samt kunskap om hur detta kan undvikas eller hanteras i det dagliga livet blev gruppdeltagarnas copingstrategier vid stress efter avslutad gruppbehandling.

Gruppdeltagarna har haft stort behov av att få dela upplevelser med varandra, bland annat av bemötande som handlade om andras attityder till och okunskap om utbrändhet. De kom fram till att det var viktigt att förstå sina egna höga krav, men kanske framför allt att ha lite koll på andras tysta krav. I synnerhet sådana som överfördes inom familjen, från generation till generation. En deltagare berättade: »Under tiden i gruppen har alla mina komplex för mina gamla vänner försvunnit och jag har skaffat nya vänner, en hel del i mitt gamla liv har jag lagt bakom mig, bland annat de vänner som inte förstått mig.« De copingstategier de såg som viktiga var att finna mening med de svårigheter de har varit med om och att använda sig av en stor portion humor för att hantera bekymmer.

Efter att ha arbetat med patienter med utmattningssyndrom i tre år är jag övertygad om att etiska överväganden under stor arbetsbörda förutsätter tid till eftertanke och reflexion. Om det inte finns, blir resultatet långvarig stress. På arbetsplatser är det viktigt att avsätta tid för gemensamma samtal om hur stress i arbetssituationen på bästa sätt ska hanteras. Tid för dessa »vårdande« samtal ska sanktioneras av ledningen, så att de inte behöver förläggas till raster och på så sätt förorsaka mer stress. En konsult eller handledare kan behöva anlitas, som kan ge struktur och möjlighet till trygghet och säkerhet. När en person drabbas av utmattningssyndrom är god vård och ett eget beslut om att förändra sin situation viktiga grundstenar för läkning. För att undvika marginalisering och isolering från närstående är det viktigt att behandlaren informerar om kronisk stress, inte bara till den drabbade utan även till det närmaste nätverket. På så sätt kan även en inventering göras av vilket stöd omgivningen kan ge. Finns minderåriga barn är det viktigt att behandlaren också ser till barnens behov, då en patient med uttmattningssyndrom kan behöva relativt lång tid för att återfå hälsa.

Frågor jag har ställt mig under arbetets gång är: Vad har vårdens organisation för betydelse för utveckling och implementering av ny kunskap och behandlingsmetoder för patienter med utmattningssyndrom? Vilken typ av makt kan patienten ha behov av för att få den behandling som ger dem snabbast tillfrisknande och återhämtning? Denna diagnosgrupp har ingen klar tillhörighet inom den traditionella vårdapparaten. Skulle patienternas behov bättre tillgodoses om det inrättades speciella stressmottagningar?

Jag tror att stressteam med sjuksköterska och sjukgymnast på familjeläkarmottagningar, skulle kunna arbeta med patienter på det sätt som vi gör, och därmed förhindra utveckling av utmattningssyndrom senare i livet. På arbetsplatser kan sjuksköterskan vara en resursperson, arbeta med förebyggande omvårdnad, föreläsa om egenvård, stress, ångest och sömnstörningar samt bidra till att konsult eller systematisk klinisk handledning finns tillgänglig för personalen.

Gruppbehandlingarna avbröts då avtalet med Region Skåne inte förlängdes eller förnyades. Efter hand som vi får avtal med arbetsgivare och företagshälsovård kommer de att återupptas.

Vårdprocess i tre faser

I fas 1 erbjuds:

• öronakupunktur mot sömnsvårigheter och spänning
• eventuellt sömnmedicin, ej beroendeframkallande
• antidepressivt läkemedel vid depression
• sjukskrivning och rådgivning vid behov av vila
• information om kronisk stress

I denna fas beskriver patienten ofta mycket stor trötthet och personlighetsförändring. Väl ur den säger patienterna att de var så trötta att de i princip struntade i allt. De upplevde ofta den känslan som mycket skrämmande men den fungerade också som motor till förändringar.

I fas 2 erbjuds:
deltagande i gruppbehandling, 4?9 deltagare, en gång i veckan. Varannan vecka avspänning med sjukgymnast, varannan samtalsgrupp.

I fas 3 är gruppbehandlingen avslutad. Då erbjuds:

• självhjälpsgrupper i studieförbunds regi
• psykoterapi
• arbetsinriktad rehabilitering där vi medverkar i rehabsamtal
• fortsatt samtalsstöd vid återgång i arbete.

TEXT: Yvonne Wallberg Andersson

Yvonne Wallberg Andersson har inom ramen för magisterprogrammet vid Växjö universitet, institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete beskrivit arbetsmetoden i essän Ett vårdvetenskapligt perspektiv på behandling av patienter med utmattningssyndrom. Beställ via e-post: yvonne.wallberg.andersson.avenyteamet@ptj.se.