Ha koll på Parkinsonsjukas vikt
Lorefält B med flera. Food habits and intake of nutrients in elderly patients with Parkinson's disease. Gerontology 2006:52:160-168. (Artikeln ingår i Weight loss in elderly patients with Parkinsons disease. Doktorsavhandling, Hälsouniversitetet, Linköpings universitet 2005.)
Bakgrund: Parkinsons sjukdom är kronisk och en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna i den äldre befolkningen. Viktminskning är vanligt förekommande hos dessa patienter.
SYFTE: Att undersöka matvanor och näringsintag över tid hos äldre patienter med Parkinsons sjukdom.
METOD: Tjugosex patienter över 60 år med Parkinsons sjukdom undersöktes vid två tillfällen med ett års mellanrum. Varje patient hade en köns- och åldersmatchad frisk kontroll, som undersöktes på samma sätt. Ingen av personerna i studien hade någon annan sjukdom som kunde påverka näringstillståndet. All mat och dryck registrerades under tre dagar. Matvanorna analyserades utifrån Maria Lennernäs modell (1). Innehållet av energi och näringsämnen beräknades. Parkinsonsymtomen följdes, liksom mun- och tandstatus och en strukturerad intervju gjordes angående lukt, sväljningsförmåga och dagliga aktiviteter.
RESULTAT: Tretton av patienterna och elva av kontrollerna bodde ensamma. Alla patienterna klarade sig i stort sätt själva, men utförde mindre hushållsarbete och hade lägre fysisk aktivitet jämfört med kontrollerna vid andra undersökningstillfället. Fler patienter behövde hjälp med att handla och laga mat jämfört med kontrollerna. Patienterna vilade mer under dagen. Tre av fyra patienter gick ner i vikt under ett år, en viktminskning på mellan 0,5 och 8 kilo, medan vikten för övriga patienter och kontroller var oförändrad eller ökade något. För de patienter som gick ned i vikt ökade Parkinsonsymtomen.
Ingen av deltagarna hade problem med mun- eller tandstatus. Däremot hade fler patienter sämre lukt- och sväljningsfunktion än kontrollerna, men ingen hade stora sväljningsbesvär. Måltidsvanorna förändrades över tid hos patienterna mot ett lägre intag av tillagade kompletta måltider, fler tillagade inkompletta mål och färre mellanmål av hög kvalitet. De patienter som gick ned i vikt åt mer protein per kilo kroppsvikt och mer fett över tid, och energiintaget per kilo kroppsvikt ökade.
SLUTSATS: Det är viktigt att observera matvanor hos patienter med Parkinsons sjukdom i ett tidigt skede av sjukdomsprocessen, för att förhindra viktnedgång och undernäring. De patienter som gick ned i vikt hade ett ökat energiintag per kilo kroppsvikt, vilket kan bero på att de åt mer fettrika produkter, ett försök att förhindra viktnedgång. Förklaringar till viktminskningen kan sökas i allt från sämre upptag i tarmen av fett till att vara ett uttryck för en mer uttalad sjukdom.
FINANSIÄRER: Lions i Sverige, Parkinsonförbundets forskningsfond och forss, Forskningsrådet i sydöstra Sverige.
Referens:
1. Lennernäs M med flera.
Food-based classification of eating
episodes (fbce). Appetite 1999;32:53-65.
KOMMENTAR ALBERT WESTERGREN
Flera frågor kvarstår om Parkinsonsjukas viktnedgång
Personer med Parkinsons sjukdom (ps) tenderar att gå ned i vikt både före och efter att diagnosen fastställts. Sjukdomen påverkar såväl måltiden genom att sjukdomen leder till svårigheter att äta (till exempel att svälja) som måltidsrelaterat arbete (handla och laga mat). Dessa problem inverkar negativt på födointaget med risk för viktförlust och utveckling av undernäring. Ofrivilliga rörelser tillsammans med ökad energiförbrukning har lyfts fram som ännu en förklaring till viktförlust.
Lorefält påvisar i studien att de patienter som gick ned i vikt (n=19) åt mer protein per kilo kroppsvikt, mer fett över tid och att energiintaget per kilo kroppsvikt ökade, vilket det ej gjorde för dem utan viktförlust (n=7)! För de personer som gick ned i vikt ökade Parkinsonsymtomen, men inte för dem utan viktförlust. Det ökade intaget är således inte tillräckligt för att förhindra den viktförlust som förekommer parallellt med ökade Parkinsonsymtom.
I och med att antalet personer med ps som ingick i studien var få (n=26) finns det en risk att skillnader som skulle ha visat sig i ett större material inte upptäcktes. Som framgår ovan upptäcktes trots det flera viktiga skillnader. Styrkor med studien är att en matchad kontrollgrupp användes och att deltagarna i studien följdes under ett år. I jämförelserna mellan dem med viktförlust och dem utan skulle det ökade energiintaget ha kunnat förklaras av ett ökat fokus på maten i och med deltagandet i studien. Men eftersom ett ökat intag endast sågs hos dem med viktförlust och ej hos de andra är det rimligt att »ett ökat fokus« inte kan förklara resultatet. Vid sammanvägning av designen av studien och de framkomna resultaten får resultaten anses vara tillförlitliga.
Studien är viktig för att förstå mekanismer bakom viktutvecklingen hos personer med ps. Det fortsatta sökandet efter förklaringsfaktorer skulle kunna leda till strategier för att optimera nutritionsstödet för personer med ps. Fortfarande finns det frågor som det söks ytterligare svar på. Är viktförlusten vid ps en del i den neurodegenerativa processen? Inverkar l-dopabehandling negativt på energiupptaget, vilket en annan studie av Pålhagen, Lorefält med flera indikerar (2005)? Påverkar sjukdomen gastrointestinala funktioner, till exempel absorption av fett?
Albert Westergren, sjuksköterska och docent
forsknings- och vårdutvecklingsfunktionen
Centralsjukhuset, 291 85 Kristianstad
Albert.G.Westergren@skane.se