Hallå där…

...Anneli Eriksson, nybliven ordförande för svenska Läkare utan gränser. Vem är du?

– Jag är sjuksköterska sedan 15 år och har varit aktiv i Läkare utan gränser under lång tid. Jag har arbetat i Burundi och i Tjetjenien innan jag gick vidareutbildningen i anestesi för tio år sedan. Sedan dess har jag varit ansvarig för de program som Läkare utan gränser driver, fött tre barn, och bara haft korta uppdrag utomlands. Senast i augusti då jag startade ett nutritionsprogram i Niger.

Vad innebär ordförandeskapet?

– Som en av 19 sektionsordföranden sitter jag med i vårt internationella råd vars uppdrag är att vara framåtblickande och att analysera vilka våra uppgifter är som organisation. Svenska Läkare utan gränser driver inga egna projekt utan ingår i ett operativt centrum i Bryssel i vars styrelse jag också är med.

Vilka frågor vill du särskilt lyfta fram?

– Politiseringen och militariseringen av det humanitära arbetet och de dilemman det medför. I krigshärdar har vi allt svårare att hävda vår oberoende ställning vilket kan hindra och omöjliggöra vårt uppdrag. Sedan ser jag gärna att man ännu mer än hittills tar vara på de kunskaper som våra sjuksköterskor och läkare har med sig hem.