Han drev lönekampanj för studenter: ”Ingen stabilitet med så låga löner”

För två år sedan ledde sjuksköterskan Simon Renner den lyckade lönekampanjen ”Inte under 30 000”. Men fortfarande ligger 47 sjuksköterskor under 30 000 kronor i månadslön på Sahlgrenska universitetssjukhuset, visar Vårdfokus granskning.

Simon Renner är sjuksköterskan som tog saken i egna händer för två år sedan. I stället för att acceptera de låga förstalönerna som erbjöds i Västra Götalandsregionen, startade han och några kurskamrater en kampanj, som Vårdfokus tidigare har berättat om. Nära tusen sjuksköterskestudenter undertecknade uppropet, som ledde till att de flesta nyexaminerade lyckades få en lön på 30 000 eller mer.

­– Ingen av oss i kampanjen fick under 30 000, vad vi har hört. Jag lyckades förhandla till mig 31 000 efter att ha varit föräldraledig ett halvår. På min avdelning var det sjuksköterskor som låg under 30 000 när jag anställdes, som hade jobbat ett tag. De hade kommit in på lägre löner tidigare.  

Flera under 30 000 – trots satsningar

Men när nästan två år har förflutit har fortfarande 47 sjuksköterskor löner under 30 000 på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Detta trots att regionen gjorde en lönesatsning på 2 000 kronor på alla sjuksköterskor inom dygnet-runt-vård år 2022 och att Västra Götalandsregionen även stod för den högsta lönehöjningen för sjuksköterskor av alla regioner samma år.

Att flera fortfarande ligger under 30 000 kronor kan bero på att anställda inom dagvård inte har fått några lönepåslag. Det tror Simon Renner, som själv jobbar på Mava, en medicinsk akutvårdsavdelning på Östra sjukhuset, som tillhör Sahlgrenska.

­– De kanske inte är nyanställda utan några som kom in tidigare på låga löner. Det är ju många som godtar låga löner på de stora universitetssjukhusen just för att det är stimulerande och utvecklande arbetsplatser. Och det tror jag arbetsgivaren spelar mycket på.

Vad var det som gjorde att lönekampanjen blev lyckad för er?

­– En av faktorerna var att vi var helt fristående. Vi hade inget kollektivavtal att förhålla oss till, inte heller någon ledning. Vi kunde själva formulera oss och göra som vi ville. Vårdförbundet har ju inte riktigt samma möjlighet när man är bunden till kollektivavtal – vi kunde ganska hårt gå ut och säga att vi inte jobbar om vi inte får 30 000 minst.

Enligt Simon Renner fanns det redan ett stort missnöje med lönerna när kampanjen drogs i gång.

­– Det var ett pressat läge och lönerna har varit eftersatta länge, så det låg och pyrde. Vi kanske också bidrog till att lönerna höjdes, och då är vi jätteglada för det. Men det var inte bara vår förtjänst.

Låglönegrupper även på Sahlgrenska

Nyanställda sjuksköterskors löner är låga på flera av landets sjukhus, och dessutom klumpas många ihop i låglönegrupper som är förutbestämda, visade Vårdfokus nyligen i en större granskning. Även på Sahlgrenska universitetssjukhuset förekommer större lönegrupperingar på både 30 000 och 31 000 kronor. Vad gäller lägsta löneläget, hamnar Sahlgrenska någonstans i mitten i listan över de tio största sjukhusen.

Problemet med låga löner inom regionerna är att många slutar efter några år för att göra karriär någon annanstans, påpekar Simon Renner.

­– Man jobbar ett, två, tre år tills man känner sig fullärd och sedan går man vidare. Det blir ingen kontinuitet och stabilitet utan man får hela tiden uppfinna hjulet på nytt på avdelningarna. Men det blir billigare i drift.

Simon Renner konstaterar att han, trots sina knappa två år på arbetsplatsen, redan räknas som en av de mer erfarna.

­– Jag börjar bli en av de mer rutinerade, som ska lära de nya. Och det i sig är ju ett sjukdomstecken… Jag har ju knappt hunnit landa själv.  Det känns inte riktigt bra att det ska vara så.

Besparingar leder till ökad belastning

Just nu är lönefrågor inte i samma fokus för Simon Renner. Där han jobbar har annat hamnat högre på dagordningen. Vintern har varit svår med mycket överbeläggningar och besparingar samtidigt, berättar han.

­– Det är alltid tufft under den här perioden, men i år har det varit ännu tuffare än andra år. Allting är redan på bristningsgränsen och det finns ingen luft i systemet. Nu, när det är lite lugnare de senaste två veckorna, då ligger vi på en hundraprocentig beläggningsgrad – när all forskning visar att man ska ligga betydligt lägre än så.

Har besparingarna slagit på särskilt sätt hos er?

­– Konkret är vi färre personal per pass. Vi brukade ha en resurssköterska på varje pass, som tar upp nya patienter från akuten, men den funktionen har vi fått vara utan på nästan alla pass sedan januari. All form av vidareutbildning har också pausats på obestämd framtid.

Hur känns förändringarna för er sjuksköterskor?

­– Det har lett till en ökad arbetsbörda för oss alla som jobbar, men också en minskad tro på framtiden. Det här med utbildningarna – många känner att man inte blir satsad på och incitamenten att vara kvar minskar. Så det har blivit en deppigare stämning.

Simon Renner har också engagerat sig fackligt på sin arbetsplats och hoppas kunna bidra till förbättring för både löner och villkor inom Vårdförbundets ramar framöver.

­– Jag måste börja med att synliggöra facket. Jag tycker också att vården skulle kunna vara så mycket bättre, och vi skulle också kunna bidra bättre om vi var fler och fick möjlighet till vidareutbildning. Men jag tycker det är kul nu också.