Han gick från ny till erfaren på nolltid

På hans första pass som sjuksköterska dör en av Nicklas Granats patienter i covid-19. Det blir avstampet för hans första år i yrket — ett år fyllt med både begränsningar och möjligheter.

Cykeln.

Det är fredag eftermiddag i januari och Nicklas Granat ska jobba helg. Solen skiner, det knarrar om snön och ångar om andedräkten när han parkerar sin svarta cykel utanför infektionskliniken på Danderyds sjukhus.

Under det senaste året har Nicklas Granat trampat de sju kilometrarna mellan lägenheten i Hjorthagen och Danderyds sjukhus många gånger. Han har sett fantastiska soluppgångar över Stocksundsbron, fått frisk luft och motion. Cykeln köpte han för att kunna hålla träningen igång när han började jobba. Med en två och ett halvtårig dotter hemma ville han ogärna vara borta mer än nödvändigt.

— Det har betytt otroligt mycket att få komma ut och röra på sig varje dag under den här tiden. På cykeln har jag kunnat rensa huvudet och släppa det som hänt på jobbet. När jag kommit hem har jag kunnat tänka på annat, säger han.

I dag säger Nicklas Granat att cykeln — tillsammans med dottern och sambon — har varit helt avgörande för att kunna hantera allt han upplevt på jobbet under sitt första år som sjuksköterska. För inget blev som han trott.

Samma kväll som han gör sitt sista introduktionspass kommer de tre första misstänkta covidfallen in. Efter helgen har de tre fulla avdelningar med covid-19-
patienter. När han gör sitt allra första pass som sjuksköterska avlider en av hans patienter.

— Det blev mitt avstamp. Där och då blev det tydligt — nu har jag möjlighet att utvecklas inom akutsjukvård eftersom många fler kommer att bli akut sjuka, säger han.

Lapparna.

Nu har det snart gått ett helt år sedan han började. Ombytt och med munskyddet på hämtar han ut sin skyddsmask–90 från förrådet. Numera får personalen välja om de vill använda den i patientnära arbete och för Nicklas Granat känns det bra.

När Nicklas går runt och hälsar på sina patienter tar han alltid med sig några färgglada post-it-lappar. På dem skriver han ner puls, blodtryck, andningsfrekvens, syremättnad och hur mycket syrgas patienterna behöver. Med pilar upp och ner markerar Nicklas om värdet stiger eller sjunker och passar också på att lyssna på lungorna. Han ställer inga diagnoser, men ser det som ett inlärningstillfälle.

— Lapparna började jag använda nästan direkt och de har hjälpt mig att få struktur på arbetet. Jag utgår från ABCDE som används inom akutsjukvården för att identifiera och behandla livshotande tillstånd i rätt ordning.

Bokstäverna bygger på de engelska orden: Airway, Breathing, Circulation, Disability och Exposure. Han förklarar att det handlar om att se trender och kunna ligga steget före.

— Kanske ser jag att andningen börjar bli lite snabbare och syresättningen något lägre, då vet jag att det snabbt kan bli sämre. Då är det viktigt att snabbt kunna stabilisera patienten inför en flytt till högre vårdnivå som ima eller iva. Sedan händer det såklart att patienterna blir sämre utan att jag är förberedd.

Stödet som försvann.

När covid-19 gör entré står infektionskliniken redo. Personalen är proffs på att hantera smittsamma sjukdomar och kan basala hygienrutiner utantill. Men ganska snart blir situationen extrem. Patienterna är mycket sjukare och skörare än de är vana vid och det saknas övervakningsutrustning inne på salarna. Eftersom patienterna vårdas i enkelrum med särskild sluss blir det svårt att ha koll på dem. Det skapade mycket oro hos både patienter, anhöriga och personalen, berättar Carolina Sannerblom Vargas som är specialistsjuksköterska och biträdande vårdenhetschef.

— Det är inte meningen att vi ska ha så sjuka patienter. I och med att iva och ima hade begränsat antal platser fick vi vårda fler instabila patienter här och vi saknade både erfarenhet och utrustning för att kunna göra det på ett patientsäkert sätt. Känslan av att inte vara tillräcklig för sina patienter har varit väldigt stressande för sjuksköterskorna.

I höstas fick kliniken låna viss övervakningsutrustning, men den kommer inom kort lämnas tillbaka. Man har fått dra ner på flera av de stödfunktioner som funnits för personalen, som de kliniska avdelningssjuksköterskorna, Klas, och motsvarande för undersköterskorna, Aku. De har fått rycka in i vårdarbetet i stället för att finnas som resurs för nya kollegor och studenter. Utbildningsdagar och utvecklingsprojekt har helt ställts in eftersom de inte har fått samlas i större grupper. Samma sak gäller gemensamma luncher, aw:s och populära personalfester.

Tema: Ny i yrket

Ansvaret.

Carolina Sannerblom Vargas beskriver hur första vågen i våras tog knäcken på personalen. Under året har drygt 40 av 70 sjuksköterskor slutat, flera med många års erfarenhet.

— Vi har en otrolig arbetsplats med mycket värme, stora doser humor och högt i tak men det som har drabbat oss 2020 går inte att bortse från. Vi har ett problem och det är att fler har sagt upp sig än vad vi klarat att rekrytera. Det har påtalats till ledningen på Danderyds sjukhus där ett stöd har påbörjats men ännu inte gett effekt varken för medarbetare eller verksamheten.

Hon säger att infektion har blivit synonymt med covid-19 och den ansträngning personalen utsätts för och det avskräcker sjuksköterskor från att söka hit.

En som ändå valt att stanna kvar är sjuksköterskan Åsa Andersson. Hon har arbetat på kliniken i över trettio år. Med sin erfarenhet och sitt engagemang för infektionssjukvård — den specialitet som hon älskar — fungerar hon som en vandrande metodbok för kollegorna.

— I början var det jättespännande med ett nytt virus, men sedan kom tröttheten. Man höll fram till semestern i somras, men direkt efter ledigheten blev jag supertrött. Det kom fler och fler nya fall — hur skulle vi orka?

Ganska snart räknades Nicklas som en av de mer erfarna sjuksköterskorna. Han fick mer och mer ansvar — och tog också för sig.

— För mig har pandemin inneburit många begränsningar, men också möjligheter. Jag har haft en snabb utvecklingskurva och blivit framsläppt av mina chefer. Till exempel fick jag lära mig att ta arteriella blodgaser ganska tidigt.

— Men ibland har jag fått bromsa. Jag har inte velat ha personalansvar utan har varit tydlig med att jag vill jobba kliniskt eftersom jag fortfarande gör mitt första år som sjuksköterska, säger han.

Gränszonspalliation.

Som ny sjuksköterska har Nicklas hamnat i många svåra situationer, framför allt när det gäller de etiska besluten. Multisjuka äldre patienter som varit döende har satts in på palliativ behandling, samtidigt som man fortsatt med viss behandling och undersökning. Han kallar det för ”gränszonspalliation”.

— Vi har fått bråka med förvirrade patienter om att de ska sätta på sig syrgasmasken som de plockat av sig och utsatt dem för smärtsamma provtagningar och kontroller. Jag har tänkt mycket på om det kanske bara har förlängt deras lidande, säger han.

Mycket av ansvaret hamnade på sjuksköterskorna, vilket har varit slitsamt, särskilt som ny. Samtidigt har Nicklas förståelse för att det inte varit lätt för läkarna heller som valt att avvakta innan de tagit brytpunktssamtalen. Det var så lite man visste om sjukdomen i början och kanske skulle det vända för just den här patienten.

Från att stå med helt nytt virus har personalen lärt sig allt mer om covid-19. Typiskt är att tillståndet snabbt kan vända och patienten blir akut sämre. Oftast sker det på dag åtta till elva efter första symtomen och tillståndet kan mycket snabbt försämras.
I dag kan de ge blodförtunnande läkemedel för att förebygga proppar, kortison för att lindra inflammationen i kroppen och den antivirala medicinen remdesivir vilket gör att fler klarar sig i dag.

Doften.

Pandemin snuvade Nicklas på utrymmet att få vara ny och långsamt växa in i sin nya yrkesroll. Han sökte sig till infektion för att skaffa sig en bred bas, men vissa saker har han bara fått hoppa över att lära sig. Som såromläggningar till exempel, det har han fått be erfarna undersköterskor att ta hand om.

Den 29 december postade Nicklas ett inlägg på Instagram. På bilden har han på sig ansiktsskyddet FFP3 och visir och han beskriver hur den speciella doften slår emot en när man tar på sig ansiktsskyddet. Den kommer alltid att föra honom tillbaka till de första månaderna som sjuksköterska.

”För vissa är den nog förenad med allt negativt covid för med sig, men för mig kommer doften alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. En doft som är förknippad med ett avstamp i min sjuksköterskekarriär, en doft som ger mig lust att göra lite mer, lite bättre.”

För mig har arbetet med covidpatienterna varit stimulerande och motiverande. En sådan här start på karriären kommer inte igen.

Trots att han under året ofta arbetat under extrema förhållanden tycker Nicklas ändå att han har klarat sig ganska bra.

— Det kunde lika gärna varit jag som gick hem och kräktes efter jobbet. Jag har haft tur, men jag tänker på dem som inte velat arbeta med så här sjuka patienter. De har verkligen haft det tufft och är de verkliga hjältarna i det här.

För Nicklas är målet klart. Han ska arbeta i ambulanshelikoptern i framtiden och innan dess ska han specialisera sig inom både ambulans- och anestesisjukvård. På vägen dit vill han lära sig att ta hand om akut sjuka patienter och hantera så många omvårdnadsmoment som möjligt.

— För mig har arbetet med covidpatienterna varit stimulerande och motiverande. Jag till och med saknade dem i somras när vi inte hade någon med covid-19 inlagd. En sådan här start på karriären kommer inte igen och jag har fått göra det jag tycker är allra roligast — att ta hand om kritiskt sjuka patienter. Men samtidigt är jag ödmjuk för att det kan komma upp obearbetade upplevelser längre fram, det vet jag ju inte i dag.

Mer om ämnet

• Skyddsombudet: ”Nya får för stora skor”