Student

Här flyttar akuten in på campus

Här flyttar akuten in på campus
Wilma Wallgren ger patienten syrgas mot andningsbesvären. Foto: Erik Abel.

När sjuksköterske- och läkarstudenter övar på akuta scenarion tillsammans lär de sig att kommunicera och samarbeta över professionsgränserna. ”Man får syn på vad man kan och vad man förväntas göra”, säger Wilma Wallgren som studerar till sjuksköterska i Umeå.

Eftermiddag på akuten. Ambulansen anländer med en ung kvinna, Anna. Hon har andnöd.

Förarens rapport är kortfattad men kärnfull: Patienten har haft hosta ett par veckor. Blodpropp i höger vad för tre månader sedan. Tidigare idag fikade hon hos en kompis, det var då andningen försämrades.

– Hon har fin radial puls, har fått syrgas och vill sitta upp.

Sjuksköterskan Wilma Wallgren antecknar.

I akutrummet gör hon och kollegan Birk Uppstu bedömning enligt ABCDE. Luftvägarna är fria. Cirkulationen bra. Blodtrycket visar 92 över 65.

– Andning: 22, konstaterar Birk Uppstu.

Eftersom patienten låter fortsatt ansträngd och pipande vill de ge henne smärtlindring och mer syrgas. Men på det här sjukhuset finns inga generella ordinationer.

”Sjuksköterskorna” Wilma Wallgren och Birk Uppstu lyssnar på ambulanspersonalens rapport. Foto: Erik Abel.

– Vi kallar på läkare.

Klara Genlund och Eleonor Henricson anländer från korridoren. De lyssnar på sjuksköterskornas redogörelse.

– Har hon haft ont? frågar Klara Genlund.

– Nej.

– Varför ska hon då få smärtlindring? Har hon ont nu?

– Du kan fråga henne själv. Hon är talbar.

Klara Genlund lutar sig över patienten.

–  Hej, Anna. Klara heter jag och är läkare. Hur mår du? säger hon och fnissar lite.

Stämningen lättar ytterligare när svaret kommer snett ovanifrån. En mansröst anlägger ett plågat och hest tonfall:

– Det känns tungt…

Tränar två dagar i veckan

För händelsen utspelar sig inte alls på akuten, även om Norrlands universitetssjukhus tornar utanför fönstret. Det är en vanlig onsdagskväll på Clinicum Betula, Kliniskt träningscentrum vid Umeå universitet. Wilma Wallgren och Birk Uppstu går tredje terminen på sjuksköterskeprogrammet, de två läkarstudenterna Klara och Eleonor har nyligen påbörjat sitt fjärde år.

Två dagar i veckan har de möjlighet att delta på interprofessionell teamträning i scenarioform, som leds av amanuenser från de båda institutionerna. Medverkan är frivillig. Målet är att skapa förståelse för varandras professioner och lära sig att kommunicera och samarbeta i akuta situationer.

– Det är kul. Man lär sig vad vi förväntas göra – och får syn på vad vi kan. Men jag får alltid stresskonen på huvudet och zoomar in på min egen uppgift. När jag satte pvk:n hade jag ingen aning om vad ni andra gjorde, säger Wilma Wallgren som planerar att vidareutbilda sig till barnmorska efter examen.

Birk Uppstu lockas av ambulansverksamhet, och tycker att scenarioträningen är en bra förberedelse.

– Jag kände mig lugn i dag, och trygg i ABCDE. Det är skönt att ha ett system att följa, säger han.

Fokus på kommunikation

Passet inleds med att amanuenserna förklarar ”reglerna”. Alla är här för att lära, inte visa upp några kunskaper. De får använda all tillgänglig utrustning i det preparerade rummet. Det är helt okej att ta en paus för reflektion eller frågor.

– Kommunikation är vårt huvudfokus, men ni får chans att ställa medicinska frågor efteråt, säger läkaramanuensen Willem de Chateau.

Studenter lär varandra

På Clinicum Betula, Kliniskt träningscenter vid Umeå universitet, finns varje år fyra amanuenser. De anställs som lärare på tio procent och tjänstgör fyra timmar i veckan som handledare för andra studenter som frivilligt vill öva på praktiska moment eller delta i interprofessionell scenarioträning under kvällstid.

Målet är att kontinuerligt anställa två studenter från termin fem och två från termin sex varje år.

I tjänsten ingår utbildning till HLR- och SMART-instruktörer.

Han frågar om deltagarna är bekanta med begreppet ”closed loop”, det vill säga att bekräfta för kollegorna att man uppfattat ett visst budskap, till exempel att koppla syrgas eller placera en venkateter, och rapportera när man är klar med momentet.

Sjuksköterskeamanuensen Mattias Ohlsson kontrollerar skärmen som styr övningsdockan, som i dag heter Anna och har svårt att andas. Amanuenserna från läkarlinjen gestaltar olika roller, som patient och ambulanspersonal.

Sjuksköterskeamanuensen Mattias Ohlsson styr hur patientdockan reagerar på behandlingen. Foto: Erik Abel.

– Man är lite skådespelare, men får också erfarenhet av att leda och lära ut. Jag är gammal scoutledare och trivs med det, säger Mattias Ohlsson.

Han tycker att scenarioträningen ger god inblick i den andra professionens utbildning och kollegornas färdigheter.

– Sjuksköterskor och läkare klumpas ofta ihop, både av oss i personalen och av patienterna. Det är bra att få koll på våra distinkt olika roller i akutsituationer och reflektera över dem, det tror jag inte att man har så stora möjligheter till i yrkeslivet. Många blir förvånade över hur lite läkarna sticker, till exempel.

Viktig ledtråd försvann

Som amanuens på institutionen innehar han en tioprocentig lärartjänst. Det innebär fyra timmars undervisning i veckan på Clinicum Betula. Innan teamträningen är han och flera andra amanuenser tillgängliga som handledare för studenter som vill öva på olika praktiska moment, som att lägga bandage och sätta kateter.

I kvällens scenario har teamet vissa svårigheter att hitta rätt behandling för Anna.

– Wilma, kan jag be dig att förbereda morfinet. Har du tid med det? säger Klara Genlund.

– Du kan alltid fråga. Så kan jag säga nej om jag inte hinner.

De utbyter blickar och leenden. Samspelet funkar.

Så funkar SMART

Scenarioträningen vid Clinicum Betula på Umeå universitet sker enligt modellen SMART, som utvecklats vid Kliniskt träningscentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där man också utbildar instruktörer.

Förkortningen står för Simple, Medical, Accessible, Reflective och Team-focused.

Den interprofessionella teamträningen sker i scenarion med ett akutfall och kan genomföras på 30 minuter, inklusive introduktion och reflektion.

SMART används både i undervisning och i fortbildning i klinisk verksamhet. Det korta formatet gör att teamträningen kan ske i skarven mellan två arbetspass.

Men Anna reagerar inte som önskat på de olika läkemedlen. Som tur är tittar ”ambulansföraren” – läkaramanuensen Mikael Embler – förbi igen.

– Hur går det? Har ni fått all information? Jag vet inte om jag missade att säga att hon var och fikade hos en kompis förut?

Ett ljus går upp. Den ”ledtråden” hade försvunnit på vägen. Birk Uppstu ombeds förbereda 0,3 mg adrenalin som ska ges intramuskulärt i utsida lår, mot en misstänkt allergisk reaktion.

Annas andhämtning blir snart lugnare och scenariot avbryts. Dags för reflektion.

– Hur kändes det? undrar Willem de Chateau.

– Bra. Det blev så tydligt när ni sa att ni var klara med pvk:n eller syrgasen, säger Klara Genlund.

– Closed loop, mumlar flera av deltagarna samstämmigt.

Efter övningen samlas gruppen för reflektion och medicinska frågor. Foto: Erik Abel.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida