Här kommer elevernas psykiska hälsa först: ”Många förstår inte själva att de är deprimerade””

Depression, ångest, självskador och social fobi mötte skolsköterskan Bitte Johnsson på gymnasiet. Hon kände sig hjälplös och letade efter bättre verktyg för samtal. Nu prisas hon för sitt unika sätt att göra pressade elever trygga.

Dörren står öppen in till skolsköterskan Bitte Johnsson. Det slamrar från elevernas skåp i korridoren och någon ropar till en kompis vilken sal nästa lektion är i, här på Praktiska gymnasiet i Ystad.

– Det ska vara lätt för ungdomarna att komma in spontant, vare sig de vill få plåster på ett sår, eller bara prata med en vuxen, säger hon.

Det där sista är som ett koncentrat av henne. Alltid beredd att lyssna. Redan tidigt i yrkeslivet, som sjuksköterska på akutsjukhus. Men det är i sitt arbete som skolsköterska de senaste femton åren hon utvecklat sin förmåga.

– Hälsosamtalet är mitt bästa verktyg. Det ger en möjlighet att träffa eleverna en och en. När jag började som skolsköterska på gymnasiet blev jag tagen på sängen av hur många elever som mår dåligt psykiskt, säger hon.

För sitt unika sätt att stötta gymnasieelever och finnas som en resurs för kollegor på skolan prisades hon i slutet av förra året med det stora Childhood-priset i konkurrens med 100 andra inom elevhälsan.

I juryn satt hennes egen idol Carin Götblad, polismästare och diplomet tog hon emot från Drottning Silvias hand i Stockholm.

– Jag är otroligt glad och ödmjuk att ha fått priset. Hela högtiden är lite utsuddad i mitt minne, jag var så uppspelt. Det är tur att två av barnen var med upp och kan berätta, säger hon skrattande.

Hör Bitte Johnsson i Vårdfokuspodden:

Hon nominerades av två kollegor och av en tidigare elev. Eleven skriver: ”Ingen har någonsin varit så stöttande och trott på mig så mycket som Bitte. Hon har stannat längre på skolan eller kommit tidigare och gjort allt för att hjälpa. Hon är den enda jag kunnat låta se mig gråta”.

Bitte Johnsson tycker att raderna är den finaste bekräftelse hon kunnat få. För femton år sedan tog hon som distriktssköterska steget över till skolans värld. Hon hade nosat på rollen under ett år då familjen bodde i Budapest. De tre barnen gick i amerikanska skolan och där frågade skolsköterskan om inte Bitte Johnsson kunde hoppa in ibland.

Väl hemma i Kivik igen, sökte hon jobb på en skola i Simrishamn och på den vägen är det, även om hon bytt en skånsk idyll mot en annan sedan dess. Praktiska gymnasiet inryms i de röda, gamla tegelbyggnaderna som en gång var Ystads regemente. Bitte Johnsson menar att för att barn och ungdomar ska kunna bygga upp ett eget försvar behöver de bara en sak.

– Vi äger inte våra barn, vi bara lånar dem. En del av deras tid får vi på skolan och vi kan ladda dem med den bästa ”ammunitionen” som är kärlek och trygghet. Vi kan aldrig ge våra barn för mycket kärlek men att ge dem för lite är farligt, säger hon.

Kbt har öppnat nya dörrar

Inne på hennes expedition finns en undersökningsbrits och ett kylskåp för vaccinerna. Men mest används den lilla samtalshörnan. På bordet står en skål med kondomer. Eleverna är unga och de flesta fysiskt friska. Bitte Johnsson lägger mycket fokus på den psykiska hälsan.

När hon var ny kände hon sig stundtals hjälplös inför att så många elever kom till henne med ångest, depressioner, självskadebeteenden och social fobi.

– Ganska tunga saker och de flesta är obehandlade. Många förstår inte själva att de är deprimerade. Bup är överbelamrade, så det är svårt att få hjälp. Jag kände att jag ville kunna ta större ansvar, och behövde mer kompetens.

Bitte Johnsson bestämde sig för att utbilda sig till kbt-terapeut.

– Det har öppnat nya dörrar för mig. Jag har en helt annan trygghet och struktur i samtalen. Jag kan filtrera eleverna snabbare och förstå vad de behöver. Jag kan avgöra vilka som behöver komma vidare för behandling av läkare eller psykolog.

Med sin nya examen i handen öppnade sig en möjlighet på gymnasieskolan hon då arbetade på. Att arbeta halvtid som skolsköterska och halvtid som kurator. Den skolan var inriktade på de teoretiska, högskoleförberedande programmen och många av eleverna kände stor press och betygshets.

– Min nya kombinerade roll var lite kontroversiell. Men kontinuiteten blev bra eftersom jag fanns på plats dagligen. Eleverna och jag pratade hela tiden om stressen. Stress under en lång tid påverkar allmäntillståndet. Man sover dåligt, har negativa tankar, ont i magen, huvudvärk, illamående. Jag hjälpte till med stöttning och studieteknik.

Här på Praktiska gymnasiet syns de gamla bjälkarna på vinden. Intill klassrummen finns den lilla sjukhemssalen, med perfekt bäddade sängar, där elever på omvårdnadsprogrammet övar.

På bottenvåningen viner en elektrisk såg, följd av dunset från brädan som faller till golvet, när byggelever förbereder sig inför praktikperioden.

Stressen över pluggandet är lite mindre, men i stället märks andra problem. Fler har neuropsykiatriska diagnoser, det blir lätt pratigt och stökigt i klassrummen.

– Många elever har svårt med koncentrationen. Jag tänker att de har så mycket intryck från skärmar i dag att deras hjärna är överstimulerad. De släpper sällan telefonerna. När jag frågar hur de gör för att chilla blir svaren alltid att de kollar Youtube, Tiktok eller Netflix.

Men för den som börjar titta på en tv-serie i sängen rullar avsnitten inte sällan på till sent på natten.

– Då blir man trött, kommer försent, får frånvaro och kan förlora studiestödet. Jag förslår gärna bokläsning på kvällen. Men då kollar de på mig som om jag var från Mars. Det är mycket oroande att unga läser så lite i dag.

Ömsesidig respekt viktigt

I dag går Bitte Johnsson in i klassrummet till eleverna på el- och energiprogrammet och informerar om den digitala enkät de ska fylla i. Den ligger till grund för hälsosamtalet, som alla erbjuds i årskurs ett, vilket är en del i basprogrammet tillsammans med mätning av längd och vikt, vaccinationer och uppföljningar.

Under hälsosamtalet går hon försiktigt fram och lyssnar in elevens signaler. Hon betonar vikten av att vara sig själv.

– Just med ungdomar kan man inte låtsas någonting. Man måste förtjäna deras förtroende för att de ska våga öppna sig. En del har negativa erfarenheter och är generellt lite skeptiska till vuxenvärlden. Det är viktigt att vara väldigt respektfull i samtalet. De är utlämnade till mig, vi känner inte varandra.

Hon berättar att hon frågar eleverna om lov att få fråga om ett lite känsligt ämne nämns.

– Jag brukar säga att de spiller viss information, som ”då skilde sig mamma och pappa”. Då går jag vidare och frågar om det okej om jag frågar lite runt ”hur det blev för dig”. De säger nästan aldrig nej. Jag iakttar kroppsspråket och hur energin är när de svarar.

Hon använder strukturen i enkäten där eleverna graderar sitt liv i en skala upp till tio. När eleven har låga värden, eller visar andra tecken på psykisk ohälsa eller fysisk sjukdom och är under 18 år måste hon kontakta föräldrarna.

– Jag är alltid ärlig med det. Jag talar aldrig med föräldrarna bakom elevens rygg. Det är ett stort ”no, no”. Jag är på elevens sida och trycker mycket på att det finns hjälp att få och att de kommer kunna må bättre. Det är viktigt att inge hopp. Hennes samtalsutbildning gör att hon känner sig säker.

– Vi ska inte behandla elever i skolan. Men i min värld är varje samtal en behandling. Det händer att jag gör en enklare kbt-behandling vid några träffar. Jag har till exempel hjälpt elever, som inte vågade räcka upp handen eller prata med kompisar på rasten. Det är häftigt att känna att man spelar roll. Det är vårt uppdrag att bidra till att eleverna når målen i skolan. Det är lättare om man räcker upp handen och har mod att prata.