Här rondar de med fokus på bemötande

Barnböcker och patientinformation på fler språk och tydligare regler kring tolk. Det var några förbättringsförslag när två kliniker på Skånes universitetssjukhus gick en likarättsrond för att kartlägga risker för diskriminering.

En färgglad hage är målad på golvet där leksakerna ligger kringströdda. Framför sittpuffarna finns en filmduk och det välutrustade pysselbordet flankeras av en läshörna. Här i väntrummet på Bild och funktion vid Skånes universitetssjukhus i Malmö kan barn förbereda sig inför vårdbesöket i en anpassad och genomtänkt miljö.

Men i höstas fick vårdutvecklaren och röntgensjuksköterskan Clark Olsson syn på väntrummet med nya ögon:

– Vi upptäckte att alla bilderböckerna är på svenska. Det hade vi inte tänkt på tidigare. Det kan ju vara oerhört välkomnande att hitta en sagobok på sitt eget språk. Eller kanske borde vi satsa på böcker med enbart bilder? Det får vi fundera på, säger han.

Upptäckten gjordes under en så kallad likarättsrond, en metod tänkt att förebygga diskriminering som nu testas i Region Skåne.

Enligt diskrimineringslagen ska arbetsgivare bedriva ”aktiva åtgärder” för att motverka diskriminering. Men i praktiken stannar det ofta vid en pärm med dokument där det står att skyldigheten finns, menar Ola Björgell som är docent och överläkare i diagnostisk radiologi och kollega till Clark Olsson på Bild och funktion.

– Min erfarenhet är att regioner och kommuner har svårt att bedriva aktiva åtgärder i praktiken. Ofta delegeras arbetsuppgiften till chefer som saknar verktyg och tid i förhållande till allt annat som är viktigt, säger han.

Vill sprida goda värderingar

Ola Björgell är funktionsansvarig i Region Skånes likarättsakademi, som arbetar med antidiskrimineringsfrågor inom främst vården och som ligger bakom metoden med likarättsronder.

– Vi är en tvärprofessionell grupp och de flesta har själva knackat på dörren och velat vara med. Vi vill sprida goda värderingar med målet att alla ska känna sig välkomna. Inom hälso- och sjukvården ska vi vara absolut bäst på två saker: den medicinska delen och bemötandet.

Han menar att det senare grundläggs i arbetsgruppen.

– Hur vi bemöter varandra som kollegor på arbetsplatsen avspeglas i hur vi bemöter patienter, brukare och passagerare.

Men det finns förstås utmaningar. Region Skåne har cirka 36 000 anställda och i medarbetarundersökningar uppger fem procent att de upplevt sig diskriminerade på jobbet.

– Det innebär närmare 2 000 personer. Under metoo samlades 10 000 kvinnliga läkare från hela Sverige i ett upprop om sexuella trakasserier, övergrepp och härskarkulturer de utsatts för inom hälso- och sjukvården. Så vi är inte på något sätt experter själva på det här med att ta hand om varandra. Vi är nybörjare. Men genom ödmjukhet, intresse och en levande diskussion kan vi komma åtminstone en liten bit framåt hela tiden, steg för steg.

Varje år certifieras cirka femtio nya likarättsambassadörer i regionen. De lär sig bland annat om diskrimineringslagstiftningen och får diskutera olika fall och utbyta erfarenheter.

– Alla har sådana berättelser, och de är hungriga på att dela med sig av dem. Bara viljan att prata om dessa grundläggande mänskliga angelägenheter bidrar till större acceptans, mer tålamod och fler perspektiv, säger Ola Björgell.

Kartlägger kunskaper

Susanne Ehn är ST-läkare inom obstetrik och gynekologi och ledamot i Likarättskademin. Hon menar att utbildningarna fyller en viktig funktion när det gäller att tydliggöra normer och omedvetna strukturer i vården.

– Får vi inte syn på de här problemen kan vi inte heller åtgärda dem, säger hon.

Tillsammans med Ola Björgell är hon projektansvarig för att utveckla likarättsronden, som kan bli ett konkret verktyg i det praktiska arbetet med ”aktiva åtgärder” för att förebygga diskriminering. Det är en tredelad utvärdering av en verksamhets fysiska och sociala förhållanden kopplat till de sju diskrimineringsgrunderna.

Första steget är en enkät till medarbetare och ledning som kartlägger kunskaper och arbetssätt. Därefter görs en inventering av lokalerna tillsammans med representanter på arbetsplatsen. Man tittar då på tillgänglighet utifrån samtliga diskrimineringsgrunder för både anställda och besökare, till exempel hur information presenteras. Sist hålls gruppdiskussioner i olika konstellationer.

Resultatet blir en rapport som redogör för vad som fungerar bra och vad som kan utvecklas. Där ges förslag på förbättringar, lämplig fortbildning och områden som behöver utredas vidare.

Vårdutvecklaren Clark Olsson, som är nycertifierad likarättsambassadör, deltog i höstens likarättsrond på Bild och funktion. Kliniken har totalt 750 medarbetare i Malmö, Lund, Eslöv och Trelleborg.

– En av anledningarna till att vi valde att genomföra ronden här i Malmö är att det finns en stor variation i etnicitet både bland befolkningen och de anställda. En utmaning vi har är att förmedla information på olika språk. Det vore omöjligt att översätta till exempel kallelser på alla språk som förekommer men vi kan säkert bli ännu bättre än i dag, säger han.

Levande diskussion om bemötande

Under ronden diskuterades bland annat rutinerna kring tolkar. Vid fler tillfällen skulle tolken behövas på plats i stället för via telefon.

– Vi gör avancerade undersökningar och behandlingar, med allt från operativa ingrepp till att ge intravenösa kontrastmedel. Då krävs att vi kommunicerar med patienten om hur den mår under tiden. En del maskiner väsnas ganska mycket och då är det svårt att höra vad som sägs. Nu ser vi över riktlinjerna kring det.

Clark Olsson och övriga chefer lägger stor vikt vid bemötande, och det är något personalen ständigt diskuterar på arbetsplatsträffar och kompetensdagar.

– Att ta emot varje patient på ett bra sätt är en del av det professionella agerandet. Genom att säga ”välkommen” och titta personen i ögonen så sätter du nivån.

Barnmorskan Nina Thoresdotter är enhetschef på kvinnokliniken, med cirka 160 medarbetare, som också genomgått en likarättsrond. Hon anmälde sig frivilligt när frågan ställdes på ett ledningsmöte.

– Tidigare hade vi jätteproblem med hur vi var mot varandra, något som påverkade både samarbetet inom enheten och hur vi bemötte patienter. Det grundade sig i interna bråk, konflikter som pågick i det tysta och grupperingar inom personalen där man skapade sammanhållning genom att prata nedvärderande om kollegor som inte var närvarande.

Ett problem då, enligt Nina Thoresdotter, var att medarbetare inte vågade ställa sig upp och säga emot.

– Då ger man medhåll och tillåter något som man egentligen inte står för. Vi jobbar ständigt för att det ska vara högt i tak och att medarbetare ska känna sig trygga med att säga ifrån när bemötanden och beteenden inte blir adekvata eller inkluderande. Och mer behöver göras – för det här är en färskvara.

I dag är stämningen bättre, även om personalomsättningen fortfarande är hög och bemanningssituationen ofta ansträngd.

– Vi har anställda från olika delar av världen: Kina, Asien, Mellanöstern och Europa. Och patienterna kommer också från hela världen. Vi möter bokstavligen både de som bor under en bro och de som bor i slott och alla ska bli lika behandlade. Men ibland tolkas uttalanden som nedvärderande utifrån vilken folkgrupp man tillhör.

”Patienten noterar allt”

Nina Thoresdotter har lång yrkeserfarenhet från förlossningen i Lund och är väl medveten om patienternas utsatthet.

– En födande kvinna är extremt skör. Sinnena är helt öppna. Många kommer ihåg ordagrant vad som sägs och görs i rummet resten av livet. En 75-årig kvinna kan ofta berätta exakt hur det var på bb. Patienten noterar allt, och därför måste vi vara extra försiktiga och inkännande.

Även de anhöriga är vaksamma och observanta, vilket kan leda till diskussioner kring exempelvis hur många som får vara med under en förlossning eller vid besök. Grupper som är vana att bli illa behandlade i övriga samhället kan ibland känna sig utpekade på grund av sådana regler, trots att det är lika för alla, säger Nina Thoresdotter.

– Det kan man ha i bakhuvudet, eftersom det är känsligt och lätt att uttrycka sig fel i stressade situationer.

Medarbetarnas och chefernas engagemang kring jämlik vård fick beröm i rondrapporten, men samtidigt konstaterades att kunskaperna skiftade. En åtgärd blev därför att bjuda in Malmö mot diskriminering.

Numera finns även informationsplanscher på flera språk om hur patienter kan lämna klagomål som rör diskriminering. En brevlåda har satts upp i väntrummet och det finns även en mejlbox som bevakas regelbundet.

– Det är bra att visa tydligt vad vi accepterar och inte, säger Nina Thoresdotter.

Än så länge är likarättsronden ett pilotprojekt, men målet är att erbjuda den till alla verksamheter i Skåne.

– En patient är alltid i underläge inom vården. Som patient är du sjuk, orolig, ensam, avklädd och tillhör kanske en diskrimineringsgrupp. Vi måste försöka minska den skillnaden, säger Ola Björgell.