Hennes förslag om rasism gick igenom – men vägen dit var lång

En rad avgörande beslut fattades på söndagsförmiddagens kongress. Förslaget om ett antirasistiskt arbete inom Vårdförbundet skulle först inte tas upp alls på kongressen, men ska nu förändra stadgarna. "Jag blir jätteglad. Det är en viktig fråga, men det krävdes mycket jobb för att få igenom den" säger Helene Ericsson, kongressombud från Skåne, till Vårdfokus.

Det blev en händelserik förmiddag när beslut om Vårdförbundets framtida organisation skulle fattas under söndagen.

Ett av de mest uppseendeväckande besluten kom från yrkandet av Helene Ericsson, kongressombud från Skåne, om ett aktivt antirasistiskt arbete inom Vårdförbundet.

Enligt yrkandet, som röstades igenom i kongressen under förmiddagen, ska utbildning där man tar upp och behandlar maktstrukturer, strukturell rasism och normkritik rekommenderas till Vårdförbundets anställda. Den ska dessutom vara obligatorisk för förbundets alla styrelseledamöter, samt för alla med fackliga heltids- och deltidsuppdrag. Man ska även arbeta med att möta och stötta medlemmar som utsätts för rasism.

Beslutet ska nu bli en del av den översyn av förbundets stadgar som redan pågår.

Stöd från många ombud

Förslaget har dock tagit en ovanlig väg och fanns inte ens med i kongresshandlingarna. När Helene Ericsson först lämnade in sin motion i december i fjol fick hon besked att den inte skulle tas upp på kongressen. Att alla motioner inte tas upp på kongresser är inget ovanligt – de kan besvaras direkt av förbundsstyrelsen. Men Helene Ericsson gav sig inte och fick till slut reda på möjligheten att ta upp förslaget som ett yrkande i ett muntligt anförande vid kongressens öppnande.

I fredags höll Helene Ericsson så ett välformulerat anförande, som kom att uppskattas och få mycket stöd från andra kongressombud. Det som började som en motion som först inte skulle tas upp på kongressen slutade alltså som en ändring av stadgarna.

– Jag blir jätteglad. Saken väldigt god, så det var värt det. Men jag kan känna mig väldigt kritisk till processen. Frågan är så viktig. Men det ska inte bygga på att jag anför den bra. Denna resa borde inte ha krävts. Det är säkert många som skulle velat göra som jag, men fått nej direkt, säger Helene Ericsson.

Vad hoppas du att förslaget ska resultera i?

– Utöver bättre omhändertagande kring medlemmar som blivit utsatta hoppas jag på en ökad representation inom förbundet, och då inte genom alibin som att till exempel anställa enstaka minoriteter. Det är därför man måste börja med utbildning, så att kompetensen finns där. Så att man inte, liksom flera förbund bara ökar representationen. Om kunskap saknas om den strukturella, omedvetna rasismen, den som finns där trots all välvilja, blir det ändå ingen bra arbetsmiljö.

Är problem med rasism utbrett i förbundet och bland medlemmar?

– Absolut. Sjukvården är inte fredad från rasism på något sätt. Det gäller både i behandling av patienter med annat ursprung och att som vårdpersonal själv bli utsatt för rasism. Då finns ofta en chef som varken vill eller kan ta tag i det. Våra medlemsgrupper har en stor mångfald, men det syns inte alltid i representationen av förbundet. Nu finns risk att medlemmar som behöver stöd inte får det när de till exempel kontaktar förbundet och de som svarar varken har kunskap om rasism eller själva har blivit utsatt för det.

Omdiskuterad proposition delas

Ett av de övriga besluten under söndagen rörde organisationspropositionen, som kongressen fattade beslut om redan 2018. Den innebär bland annat att avdelningar kan bildas inte bara utifrån regiongränser, utan också utifrån enskilda arbetsgivare, som Capio och Praktikertjänst.

En utveckling, som förbundsstyrelsen i en proposition till årets kongress ville fortsätta driva. I ett yrkande som fick över 100 gillanden under lördagens påverkanstorg föreslog Lena Hagstedt, kongressombud Västra Götaland, att dela upp organisationspropositionen i två: en verksamhetsdel och en organisationsdel.

– Det är en stor och komplex proposition, säger Lena Hagstedt till Vårdfokus.

Större administrativ börda

Gustaf Ahlqvist, kongressombud från Västra Götaland, är också kritisk till en del av de förändringar som organisationspropositionen från 2018 hittills har inneburit.

– Man har lagt en större administrativ börda på oss förtroendevalda, tid jag skulle vilja lägga på medlemmar, säger han till Vårdfokus.

Organisationspropositionen har också skapat en skevhet i representation av avdelningarna, menar han.

– Bara den del av sjukhuset där jag är anställd i Västra Götaland har fler medlemmar än de har i en lokalavdelning på Gotland.

Adisa Salkic, ordförande i avdelning Praktikertjänst, tycker dock att de tre nya avdelningar som byggts upp tack vare organisationspropositionen den senaste mandatperioden är positiv.

– Bara på Praktikertjänst har de ökat sina förtroendevalda , de har en styrelse och får fler medlemmar, säger hon till Vårdfokus.

Mängd reservationer

Det visade sig dock bli som Lena Hagstedt och hundratals kongressombud med henne ville.

Under söndagsförmiddagen röstades yrkandet om att dela propositionen i två delar igenom, med 126 kontra 79 röster.

Ändå var långtifrån alla kongressombud nöjda. En rad kongressombud ville markera mot organisationspropositionen i sin helhet och reserverade sig därför mot beslutet. En reservation ändrar dock inte det kongressbeslut som har röstats igenom.