Hennes roman ger kött och blod åt Ottar

Elise Ottesen-Jensen, ”Ottar”, var en av världens hittills största kämpar för kvinnors sexuella frihet. Marie Lok Björks roman ger liv till kvinnan vars kamp bidrog till avgörande samhällsförändringar - som att preventivmedel, homosexualitet och abort blev tillåtet i Sverige, och skolelever fick sexualundervisning.

”Jag vill riva upp himmel och jord” är en historisk roman om Elise Ottesen-Jensen, ”Ottar”. Här skildrar författaren Marie Lok Björk den stränga uppväxten i den norska prästgården, frigörelsen från familjen och händelserna som formade henne och ledde fram till att hon bildade Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, 1933.

Hur väcktes ditt intresse för Elise Ottesen-Jensen?

– Det hänger ihop med min förra bok, Att välja ett liv, som handlar min morfars mamma som gick från att vara handlardotter till att bli statare för att hon blev gravid. Hon tvingades till en omvänd klassresa och för att kunna gestalta det ödet satte jag mig in i abortlagar och samhällsklimatet under den tiden. Jag kom då in på Ottars arbete, men det fick inte riktigt plats i den boken. När jag senare pratade med min förläggare om nästa bok fanns det bara en person jag ville skriva om.

Boken är en roman – hur kommer det sig att du valde den formen?

– Jag älskar att skriva skönlitteratur. En roman kan nå ut väldigt brett och det går att underhålla och upplysa samtidigt. Man når under huden på ett annat sätt. Jag vill ge Elise Ottesen-Jensen en rättvis plats i historien. Hon är tyvärr ganska bortglömd, det tycker jag är hemskt med tanke på allt hon har åstadkommit för kvinnor och barn i vårt samhälle. De som känner till henne vet att hon var grundare till Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, men jag var också nyfiken på henne som person.

Vilka är hennes viktigaste avtryck?

– I dag har vi fri abort och tillgång till p-piller och många tar nog det för givet. Man kanske inte funderar på hur viktigt det är för jämställdheten i ett samhälle och vilka konsekvenser det får om de inte finns. Det räcker med att titta utanför Sveriges gränser för att se att det inte är lika självklart.

Om hon hade levat i dag – hur tror du hon hade reagerat på hoten mot aborträtten?

– Hon hade blivit galen så klart och verkligen agerat. Det tycker jag är så imponerade med henne, hon skred verkligen till verket. Samtidigt tror jag att hon skulle ha blivit väldigt glad för alla organisationer som finns i dag som jobbar i hennes anda. Hon var ju själv väldigt ensam i sin kamp på sin tid.

Hur gick du till väga för att skriva boken?

­– Eftersom jag är en läsande person gör jag mycket research. Min specialtalang är att gå på djupet när jag vill gestalta människorna och ge dem kött och blod. Jag åkte bland annat till Norge för att jag vill klämma och känna på miljön som hon växte upp i. Där står hennes barndomshem och kyrkan där hennes far var präst kvar. Jag har också promenerat på gatorna i Stockholm för att uppleva var hon gick till och från arbetet. Elise var en skrivande människa och skrev en bra självbiografi som hjälpte mig och många av hennes artiklar från tidningen Arbetaren finns arkiverade. Hon skrev även en annan bok, Människor i nöd, som handlar om de kvinnor och barn hon mött, den gav mig väldigt mycket. Jag hade också haft användning av biografin som Gunilla Thorgren skrivit om henne och en dokumentär som SVT har gjort.

Hittade du något i hennes liv som förvånade dig?

– Nej inte direkt, men jag blev glatt överraskad över hennes relation till Moa Martinsson. De betydde mycket för varandra och det kändes nytt att få visa det i boken. Moa Martinsson har också varit väldigt viktig för mig, inte minst när jag skrev min förra bok.

– Jag har fått en hel del frågor om hennes tankar kring rasbiologi. Hon skrev en artikel där hon föreslog att personer med grav funktionsnedsättning skulle tvångssteriliseras. Det har hon fått mycket kritik för i efterhand. Bakgrunden var att hon hade sett hur barnen omhändertogs på institutioner, de for illa och hon tyckte synd om dem. Jag valde att inte ha med det i boken, dels för att det skedde efter 1933 då min bok slutar. Men jag tycker också att den diskussionen ger en orättvis bild av henne. Det var en så liten del av hennes samlade verk och ett uttryck för tidens andra. När hon såg hur hennes kunskaper användes under andra världskriget var det inget hon ställde sig bakom.

Har du någon ny bok på gång?

– Inte just nu, men jag har en idé till en ny bok som också är en historisk roman så det blir en slags svit. Men nu det är det fullt upp med att lansera den här boken. Min agent försöker få till att den ska bli en film. Elise Ottesen-Jensen var en så viktig person och det finns en kunskapslucka kring henne. Jag hoppas att jag kan ge lite upprättelse, dels för att om hon hade varit man hade det funnits statyer och gator med hennes namn, dels för att hon brann för att kvinnor och barn skulle få det bättre.

I nästa nummer av Vårdfokus, som kommer ut 24 oktober, har du möjlighet att vinna Marie Lok Björks bok ” Jag vill riva upp himmel och jord”.