Historien bakom: Handspriten

Föregångaren till dagens handsprit är klorkalklösning. Det var pionjären inom vårdhygien – Ignaz Semmelweis, verksam i Wien – som upptäckte att mödradödligheten på grund av barnsängsfeber minskade om medarbetarna tvättade händerna när de gick mellan obduktionssalen och förlossningsavdelningen. 1846 infördes den nya rutinen och året efter började personalen utöver tvål och vatten använda klorerad kalk, vilket gav ännu bättre resultat.

Handsprit är effektivt mot virus som har ett fetthölje, till exempel sars och mers (där covid-19 ingår) och influensavirus. Alkoholen i handsprit är fettlösande och förstör fetthöljet hos både bakterier och virus. Tvål och andra fettlösande rengöringsmedel har liknande egenskaper. Men alkoholen spränger också sönder cellstrukturen, vilket gör att organismerna inte kan överleva. Vanlig handsprit biter dock inte på calicivirus som orsakar vinterkräksjuka. Det ska avlägsnas ”mekaniskt”, med tvål och vatten.

Under coronapandemin spreds handspriten till allmänheten, vilket ledde till att varan tog slut på apoteken. Medier och olika organisationer, bland annat WHO, publicerade då recept på hur handsprit kunde framställas i hemmet. SVT Nyheter föreslog följande ingredienser till en halvliter: 35 cl T-röd, 15 cl vatten, 1 cl glycerin/glycerol. Vodka-och bilbränsletillverkare erbjöd sprit till producenter och Stockholms universitet samlade in all handsprit som fanns i offentliga utrymmen och överlämnade den till Danderyds sjukhus.

Denatuering är latin och betyder ”göra onaturlig”. Det är också en viktig process i framställningen av handsprit. Etanolen denatueras vanligen med isopropanol, vilket gör den odrickbar. Ändå förekommer det sjukdomsfall där personer berusat sig på handsprit. I början av coronapandemin rapporterade Giftcentralen om en massiv ökning av samtal som rörde förtäring av handsprit – samtidigt som Systembolaget informerade om att vodka inte kan användas som handsprit eftersom procenthalten är för låg. Handdesinfektionsmedel innehåller vanligtvis 60–95 volymprocent alkohol.

En tysk undersökning från 2000-talet visade att majoriteten av landets sjuksköterskor ansåg att tvätt med tvål och vatten var mer skonsamt mot huden än alkoholbaserade desinfektionsmedel, som orsakade irritation och klåda. Därför fanns misstankar om dålig följsamhet med handhygienen. Studier visade dock att handsprit med återfuktande medel är mer skonsamt mot huden än tvål och vatten, som riskerar att torka ut huden.