Hjärtcykeln som räddar liv på Ryhov

En eloped kommer lastad – med en intensivvårdsavdelning i miniformat. Sedan några år tillbaka har hjärtteamet det specialbyggda utryckningsfordonet i ständig beredskap. ”Chansen att överleva minskar med tio procent varje minut, så det är viktigt att vara snabbt på plats", säger iva-sjuksköterskan och medicintekniska samordnaren Åsa Spjuth.

I en hastighet av tio kilometer i timman färdas hjärtcykeln genom kulvertar och korridorer på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. På alla avdelningar finns en nödknapp där personalen kan larma vid hjärtstopp. Då rycker en intensivvårdssjuksköterska ut på den ombyggda elopeden för att möta upp narkosläkare och medicinjour där patienten befinner sig.

– Chansen att överleva minskar med tio procent varje minut, så det är viktigt att vara snabbt på plats, säger Åsa Spjuth.

Hon är medicinteknisk samordnare och därmed även hjärtcykelansvarig på trettio procent. Resten av sin arbetstid är hon intensivvårdssjuksköterska. Hon brukar kalla den ombyggda elopeden för sin ”bebis”.

– Jag tror att den är ganska unik. Tidigare hade vi en vanlig flakcykel där vi lastade det vi behövde. Men den var tung att köra. I en av våra kulvertar finns en uppförsbacke, och då är man helt slut när man kommer fram. Våra fiffiga elektriker här på sjukhuset satte dit ett batteri och det ledde till idén om en skoter.

Oro att köra vilse

Det är ett tungt ekipage som rullar fram. Sitsen på elopeden har monterats bort så att bland annat en manuell defilibrator, sugutrustning och syrgas ryms.

– Det är som en liten intensivvårdsavdelning, säger Åsa Spjuth.

Alla iva-sjuksköterskor som jobbat i ett år får erbjudande om en tre timmar lång utbildning som innehåller både teori och praktik.

– Vissa tycker att den är ostadig att köra i början, men den största rädslan är att inte hitta rätt på sjukhuset. Därför kör vi runt till alla avdelningar under utbildningen. På vissa, som psykiatri och infektion, är det trångt att ta sig fram och det har hänt att vi krockat in i en dörr. Men den har tålt väldigt mycket och bara reparerats en gång när en bult i styrmekanismen gick av.

Just framkomligheten är viktig för att hjärtcykeln ska kunna användas effektivt. Därför har Åsa Spjuth nära kontakt med lokalansvariga på sjukhuset.

– Vi måste känna till hisstopp och ombyggnationer så att vi vet vilken väg vi ska köra. Intensivvårdsavdelningen som vi utgår ifrån ligger ett plan under huvudentrén så där är det oftast inte så många patienter som rör sig. Men vi har både ljus och tuta om det skulle behövas.

Ödmjukt samarbete

I arbetsbeskrivningen för hjärtcykeln finns både en manual till föraren och en instruktion om ansvarsförhållandet mellan hjärtteamet och övriga medarbetare.

– Patienten tillhör alltid avdelningen eller mottagningen. Det är viktigt att de som jobbar där inte backar när vi kommer. Oftast har de redan påbörjat hjärt- och lungräddning eller använt en elektrisk hjärtstartare. Vi ska inte ta över utan vara en resurs. Teamarbetet är jätteviktigt och alla behöver vara ödmjuka i situationen. Hjärtteamets huvudsakliga uppgift är att ansvara för luftvägarna om behandling redan påbörjats.

Vilken kompetens som finns på plats skiljer sig väldigt mycket. Det kan komma larm från huvudentrén, där det helt saknas medicinskt kunnig personal, eller från en del av sjukhuset som enbart bemannas av arbetsterapeuter.

– Oftast går det väldigt bra för patienterna, men det beror helt på hur snabb insatsen är och vilken utrustning personalen har tillgång till.

Tryggare på iva

Förra året åkte hjärtcykeln på 112 bekräftade hjärtstopp och 39 utryckningar som registrerats som ”annan orsak”.

– Det kan vara att någon satt i halsen eller liknande, där det finns risk för ett hjärtstopp. Då är det också tillåtet att larma, säger Åsa Spjuth.

Hon känner att hon utvecklas av jobbet på hjärtcykeln.

– Särskilt teamarbetet är värdefullt och väldigt roligt när det är lyckat. Vi som jobbar på intensivvårdsavdelningen blir ännu tryggare i situationer som uppstår här, vilket är bra för våra egna patienter.

Enda nackdelen är att en kollega plötsligt kan försvinna under arbetspasset, eftersom en sjuksköterska har ständig beredskap.

– Det är en förlust. Ibland är man borta en-två timmar, ibland bara en kvart.

Ryktet om det annorlunda akutfordonet har spritt sig och nu har Södra Älvsborgs länssjukhus beställt en likadan av samma konstruktör, plåtslagaren Kent Olsson i Borås. En bra satsning, enligt Åsa Spjuth.

– Den räddar liv. En fördel är att den inte behöver laddas särskilt ofta. Men det kan bero på att vi bara kör inomhus.