Hög omsättning i yrket – men Kerstin har jobbat 30 år på samma skola
Medan många skolsköterskor väljer att lämna sina arbetsplatser har Kerstin Aronsson, skolsköterska vid Rinkebyskolan, stannat kvar – i över 30 år. "Visst, man kan bli lite galen ibland, när man gör en massa jobb och ingen tar vid där socialtjänst eller vårdnadshavare borde. Men det bästa är att jag får vara i elevernas vardag", säger hon.
Ett par pojkar i övre tonåren rör sig avvaktande runt innanför entrén till Rinkebyskolan i nordvästra Stockholm. I samma stund som skolsköterska Kerstin Aronsson, som arbetat på skolan i över 30 år, får syn på dem, hälsar hon på dem och frågar:
– Letar ni efter något?
De svarar undvikande. Vänligt, men bestämt, uppmanar Kerstin Aronsson pojkarna att lämna byggnaden. Trevande står de först kvar, med sökande blickar in mot skolkorridoren. När Kerstin Aronsson med självklar pondus återigen uppmanar dem att gå därifrån, lyder de, slinker tyst ut genom dörren.
Trots att hon har sitt rum långt ifrån ingången har Kerstin Aronsson i regel örnkoll på alla som kommer in genom entrén. Hon identifierar personer som inte har där att göra, om det så är skolkande elever från andra skolor, eller obehöriga vuxna.
– Vi har problem med droger i området, men vi fredar vår skola stenhårt, säger hon på väg genom korridoren, vars väggar pryds av elevers teckningar med allt från blommande landskap till brinnande hus och tunnelbanor.
Kerstin Aronsson har arbetat på skolan i över 30 år. Hon känner igen alla elever, även föräldrarna till flera av dem, eftersom de en gång varit elever på skolan. Som svar på frågan om hon kan namnen på alla 220 elever som går på Rinkebyskolan ger hon först en förvånad blick:
– Jamen, det är väl klart att jag vet vad de heter, säger hon sedan, och tillägger:
– Ska man ha cred bland eleverna måste man lägga en del energi på vissa saker.
Elevhälsa enligt lagen
Enligt skollagens krav ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator.
Huvudmannen styr själv över hur elevhälsan organiseras, men får inte göra avkall på tillgång till de olika kompetenserna.
För att få arbeta som skolsköterska krävs legitimation som sjuksköterska med specialistkompetens. De specialistutbildningar som främst gäller är hälso-och sjukvård för barn- och ungdom, till distriktssköterska eller skolsköterska.
Enligt patientsäkerhetslagen är sjuksköterska en skyddad yrkestitel som endast får användas av den som har legitimation för yrket eller som särskilt förordnats att utöva det.
Titeln skolsköterska får alltså inte användas för en person som inte är legitimerad sjuksköterska.
Barnsjuksköterska i grunden
Ändå var det just för att hon i högre grad ville äga sin tid som hon gick från slutenvård till arbetet som skolsköterska. Kerstin Aronsson är i grunden utbildad barnsjuksköterska och jobbade på Sankt Görans barnklinik i Stockholm tills den stängdes 1998 och gick över i Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Det bästa med jobbet är att jag får vara i elevernas vardag. Jag är ingen tillfällig gäst i deras tillvaro, jag finns med dem i vimlet.
– Jag har så mycket att göra på fritiden, så jag måste ha ett jobb på kontorstid, säger hon inne på sitt personligt inredda mottagningsrum, där fönsterbrädet täcks av en klunga friskt grönskande växter.
Väggarna pryds av bilder och foton av hennes två katter (”dem brukar särskole-eleverna fråga om”) och vid den stora kartan blickar en liten uppstoppad uggla ned på bordet där hennes dator står.
Kerstin Aronsson brottas liksom andra skolsköterskor med en hel del administrativt arbete, som insamlande av medgivande till vaccinationer. Det får henne dock inte att göra avkall på möten och samtal med eleverna.
– Det bästa med jobbet är att jag får vara i elevernas vardag. Jag är ingen tillfällig gäst i deras tillvaro, jag finns med dem i vimlet.
Skolan kan inte stå för allt. Det måste finnas andra samhällsaktörer.
De svårigheter som kan uppstå i arbetet nämner Kerstin Aronsson nästan som i förbigående, med en lätthet som bottnar i luttrad erfarenhet.
– Visst, ibland kan man bli lite galen då man gör en massa jobb, och så är det ingen som tar vid där socialtjänst eller vårdnadshavare borde göra det, säger hon.
Som när skolan ser skäl att göra en orosanmälan av en elev med hög frånvaro till socialtjänsten, som i sin tur meddelar att barnets föräldrar avvisar försök till kontakt. Då kan det enda steg som återstår bli tvångsomhändertagande av barnet, vilket kanske inte är nödvändigt. Barnet hamnar mellan stolarna, eftersom insatser mellan orosanmälan och tvångsvård saknas. Ingen ny utredning inleds, och vid skolan är man tillbaka vid ruta ett med eleven med hög frånvaro.
– Skolan kan inte stå för allt. Det måste finnas andra samhällsaktörer, säger Kerstin Aronsson.
I svåra situationer handlar det också om att agera snarare än reagera. Om ett barn vägrar gå hem på grund av situationen hemma kan skolan behöva koppla in socialtjänsten. Sedan får man göra en riskbedömning, om en förälder som fått sitt barn omhändertaget kan bedömas som hotfull.
– I så fall kanske jag behöver ta taxi hem den dagen, konstaterar Kerstin Aronsson.
Kongressbeslut 2022: riktlinjer för rimligt elevantal
På Vårdförbundets kongress i maj 2022 fattades ett beslut - efter förslag från skolsköterskan Torgny Öhrn - att förbundsstyrelsen får i uppdrag att arbeta fram riktlinjer för rimligt elevantal för en heltid skolsköterska.
Elevantalet behöver beslutet också differentieras utifrån tyngden på skolan och eleverna.
Ger ”en putt i rätt riktning”
Under sin arbetsdag gör hon utöver skolsköterskans vanliga jobb mycket som inte går att schemalägga: som att stötta elevassistenter i grundsärskolan, där många elever har fysiska funktionsnedsättningar.
Grundproblemet är att många föräldrar har otrygga anställningar där de måste vara redo att rycka in under dygnets alla timmar.
– Många elever lever också i familjer i utsatta sociala situationer och man kan behöva hjälpa elever med sådant, som formellt är vårdnadshavarnas ansvar. Där kan en liten putt i rätt riktning från min sida göra stor skillnad för elever, säger Kerstin Aronsson.
All debatt om insatser för elever i utsatta områden kan göra henne en smula trött, eftersom det ofta domineras av en ensidig bild av arbetslösa föräldrar.
Foto: Anders G Warne.
I själva verket är timanställningar där föräldrar arbetar som exempelvis taxichaufförer, hemtjänst och städare vanliga, berättar hon.
– Grundproblemet är att de har otrygga anställningar där de måste vara redo att rycka in under dygnets alla timmar. Hur ska man boka tid hos en skolläkare för barnet om man som ensamstående vårdnadshavare har en arbetsgivare som kan ringa samma morgon och beordra jobb? frågar hon sig, och menar att ett samband finns mellan de timanställdas föräldrarnas ryckiga arbetsvillkor och barn som lämnas hemma, utan vuxentillsyn på kvällar och nätter. Något hon tror i sin tur leder till att de unga hänger ute och lätt dras in i gängkriminalitet.
Själv är hon i hög grad närvarande bland eleverna och rör sig mycket ute bland dem på skolan: i korridorer, på skolgård, i matsalen, där hon skojar om att lite mer grönsaker behövs på deras tallrikar.
– Är man ute bland eleverna är startsträckan kortare till att exempelvis fråga hur någon som ser litet ledsen eller trött ut mår, säger hon.
Till vardags kommer många elever in för att mäta och väga sig i hennes rum, berättar hon. Ofta kommer de tillbaka för att hämta mobiler och nycklar som de glömt kvar där. De vet, att också hon finns kvar.